I mitten av april i år blev Annika Rastén tårögd av lycka. Hon fick då återse en speciell fågel, som kommit att betyda mycket både för henne personligen och för hennes projekt. Nu är denna stenskvätta dessutom nära att slå rekord.
Annika Rastén började jobba som fältassistent med stenskvättor utanför Uppsala när hon tog sin magisterexamen i biologi och trivdes så bra att hon fortsatte, år efter år. Nu har hon ägnat sig åt dessa vackra och lättbeskådade fåglar i tio års tid.
2007 ringmärktes en hane i området som då var över två år gammal. Han visade sig vara ett framgångsrikt exemplar som Annika Rastén fått möjlighet att följa genom åren. Faktum är att han är en av de äldsta kända stenskvättorna som finns. När han återvände till området den 14 april i år blev det därför både en speciell upplevelse och en viktig del av forskningen på arten.
Hanen är därmed minst nio år gammal, vilket är en imponerande ålder för en stenskvätta. Om han överlever ett år till så tangerar han världsrekordet, som slogs bara 100 meter bort.
Egentligen är en hona i området ännu närmre att slå rekordet. Hon skulle ha tangerat det redan i år, men hon verkar inte ha återvänt från övervintringen.
Annika Rasténs stenskvättehane hittade snart en ny hona och i veckan ringmärktes fyra ungar i boet. Sammanlagt har hanen nu fått hela 40 ungar med fem olika honor. Alla ungar har försetts med färgringar. Eftersom stenskvättor ofta visar upp sig på stenar eller stolpar i öppna landskap är det ganska enkelt att läsa av färgringarna som de förses med. Man vet därför att vissa av ungarna återkommer till sin födelseplats.
– Två av dem, en hane och en hona, har kommit tillbaka året därpå och själva häckat i mitt undersökningsområde. I år dök en av hans ungar från förra året upp, en hane, och det ska bli spännande att få följa honom och hans pappa under den här säsongen, säger Annika Rastén.
Trots häckningsframgångarna och den långlivade hanen så ser läget inte så ljust ut för stenskvättorna i Annika Rasténs område.
– Det brukade förr om åren häcka cirka 30 par, men det har successivt minskat till ungefär 20 par och förra året häckade endast 13 par här. Det har just inte skett några förändringar vad gäller biotopen i området så det måste vara nåt annat som gjort att stenskvättan minskat där. Kanske försämringar i övervintringsområdet. I angränsande studieområden har stenskvättorna minskat något också men kanske inte lika mycket som i mitt område.
Nästa vår har denna anmärkningsvärda hanne alltså chansen att tangera rekordet för den äldsta dokumenterade stenskvättan. Om han återvänder från övervintringen. Oavsett vilket har han gjort en imponerande insats för landets stenskvättor med sina 40 ungar.