Debatt: Är jakt en bra metod för konfliktlösning?
Under rubriken “Debatt” presenterar vi debattartiklar om naturen som privatpersoner eller organisationer skrivit. Det behöver alltså inte vara åsikter som Natursidan.se står för.
Den här debattartikeln är skriven av Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet, som driver bloggen Bild & naturhistoria.
NaturVÅRDSverket heter det. De är ansvariga, på regeringens uppdrag att ”Ta fram kunskap och underlag som används för att utveckla vårt eget och andras miljöarbete”. Flott
Idag säger de så här:
För att minska konflikten mellan sälar och fiskenäringen måste det jagas mer säl än den skyddsjakt som redan existerar. Viktigt: Jakt på säl som skadar fiskenäringen finns alltså redan.
Inget nytt under solen så här långt kan man tänka tills man läser nästa hårresande resonemang. Läs nästa stycke med informationen att Naturvårdsverket vill döda fler sälar för att just minska konflikter.
”Slutligen anger Naturvårdsverket att bristande intresse för säljakt är ett viktigt hinder för att uppnå beslutad tilldelning och föreslår riktade informationsinsatser i samband med ett eventuellt införande av licensjakt på säl för att öka intresset för att delta i säljakt.”
Bristande intresse för säljakt har Naturvårdsverket identifierat som ett ”viktigt hinder” för att kunna döda fler sälar. Därför föreslår alltså Naturvårdsverket att man ska lägga pengar på att propagera för säljakt! Alltså: Man måste verkligen börja jaga säl så till den milda grad att man föreslår informationskampanjer för att öka intresset för säljakt. Det kanske ska tryckas broschyrer, hållas seminarier och konferenser och senare kanske även bygga flotta webbportaler. Allt detta för våra skattepengar. Varför? Jo som Per Risberg säger, för att ”minska konflikten mellan sälarna och fiskenäringen”.
En kort digression bara. Som biologistuderande minns jag tydligt att jag hade stor respekt för Naturvårdsverket. Jag tänkte att där fanns kunskap och en vilja att ta hand om svensk natur. Det var optimism i naturvården då massa miljoner till exempel hade pumpats in i Hornborgasjörestaureringen. Som fågelälskare tyckte jag att det var rätt fantastiskt. Nu vet jag inte vad jag ska tycka.
Knubbsälar som ligger på en sten utanför byn Skåre i södra Skåne. Dessa sälar vill inte tillräckligt många jaga så nu vill Naturvårdsverket att det ska informeras om säljakt så fler vill jaga säl. För att undvika konflikt, fast konflikter inte ens kan undvikas på detta sätt utöver den skyddsjakt som redan finns. AAAARRRGHHH. Säg att jag missförstått detta för jag undrar var är logiken i detta resonemang.
Vi backar bandet lite och tänker tillbaka på Naturvårdsverkets agerande i en annan jaktfråga; den känsliga vargjakten. En kort vargjaktsresumé. Licensjakt på vargar ansågs olagligt, men rätt var det var så kom NaturVÅRDSverket ut med nya direktiv: Nu ska här skjutas varg. När vargjakten påbörjas överklagar WWF, Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen så jakten stoppas. Överklagan gillas i rätten och NaturVÅRDSverket vill verkligen att det ska skjutas varg så de överklagar dessa föreningars överklagan men den gillas inte. Naturvårdsverkets 1) beslut om licensjakt och 2) överklagan har alltså ogillats av svensk lag. Hmm.
Med den här historien i färskt minne tycker man kanske att Naturvårdsverket, med generaldirektören Maria Ågren i spetsen, borde vara lite noggrannare, kanske, när det just kommer till dessa heta jaktfrågor (lite citat från Maria Ågren här). Till exempel i samband med denna säljakt.
Jag måste bara understryka att jag inte är jaktmotståndare. Så, nu är det sagt.
Kärnpunkten i det jag inte förstår
Väldigt mycket jakt motiveras enkom av behovet av att minska konflikter mellan jägare och rovdjur, eller som här mellan fiskenäring och säl. En fråga jag aldrig sett Naturvårdsverket kommentera är om jakt överhuvudtaget minskar konflikter? Skyddsjakt finns redan både mot varg och säl. Så direkt bråkiga säl- eller vargindivider dödas utan att det ifrågasätts speciellt hårt. Men fungerar jakten som metod för att öka toleransen, som i dagens sälnyhet?
Jag är ingen expert på området men några snabba sökningar efter vetenskapliga artiklar genererar genast ett antal relevanta träffar. Av Freeman och Wenzel (2006) lär jag mig att isbjörnsproblematik faktiskt kan påverkas positivt av jakt. Om lokalbefolkning slutar att själva jaga isbjörnar och istället låter turister komma och jaga ökar den lokala toleransen för isbjörn. Toleransen för isbjörnar verkar inte öka om lokalbefolkningen själva tillåts skjuta isbjörn men däremot om turister genererar relativt större inkomster.
När jag läser Clark med flera (2008) ser jag att de inte föreslår jakt som toleranshöjande eller konfliktminskande. De menar att olika slags samarbeten är viktigast för att minska konflikter mellan människor och rovdjur. Helst lokala samarbeten mellan olika intressegrupper. De trycker hårt på att ökad polarisering verkar hämmande för att minska konflikter.
Slutligen hittar jag en artikel av Naughton-Treves med flera (2003) som är högst relevant för den svenska situationen där man studerat just vad som bestämmer vilka attityder människor har gentemot rovdjur som på något sätt hamnat i konflikt med människan. Den här artikeln handlar om konflikten mellan vargar i sig och människor som vill skjuta björn eller har tamdjur. Björnjägarna är alltså rädda för vad vargar gör med deras hundar. Forskarnas resultat säger att jägare och bönder som blivit kompenserade för en förlust (av tamdjur eller jakthund) inte blir mer toleranta mot rovdjur än de som lider en förlust utan att få någon kompensation. Däremot tyckte alla att man skulle kompenseras. Men, deras starkaste resultat var att det som bestämmer om man hatar eller älskar en varg, eller potentiellt en säl, är vilken social grupp man tillhör. Andra faktorer som påverkade individers rovdjurstolerans var utbildningsnivå, kön och om man tidigare blivit personligen drabbad av ett rovdjur.
Ingenstans finner jag stöd för Naturvårdsverkets huvudmotiv till jakt, både varg och säljakt, att vi måste tillåta licensjakt för att minska konflikter mellan rovdjur och människor och på så sätt öka toleransen.
En risk är att Naturvårdsverkets bristande logik upprör alla bevarandeintresserade och att våra domstolars tillrättavisande av Naturvårdsverkets olagliga beslut gör rovdjursmotståndarna argare. En risk vi just nu löper är alltså följande: Naturvårdsverket fattar beslut som inte hjälper, enligt internationell expertis, men som istället ökar polariseringen mellan intressegrupper. Potentiellt kan alltså Naturvårdsverkets beteende 1) göra alla argare på varandra och därmed öka polariseringen, 2) göra så att onödigt många rovdjur dödas (det finns färre djur) och 3) försvåra för det framtida bevarande av rovdjur, något Sverige är förbundet, enligt lag, att arbeta för (den politiska frågan försvåras). Är detta Naturvårdsverkets uppdrag?
Jag tänker mig Naturvårdsverket som en myndighet som ska vara miljön till gagn, på olika sätt, och dessutom att de ska fatta sina beslut på accepterad kunskap. Det verkar tyvärr som att de ibland skarvar med fakta, vilket du kan läsa om här, och efter dagens pressmeddelande om säljakt tycker jag det verkar som att de är beredda att ta till vilka motiv som helst bara för att få igenom denna nya licensjakt på säl (som ingen verkar vara intresserad av…). Nu kan det vara så att jag missförstått allting. Jag har faktiskt skrivit till Naturvårdsverket idag och frågat om de känner till studier som visar att medgivande till licensjakt på rovdjur kan minska konflikter, men hittills har jag inte fått något svar.
Apropå tolerens, åsikter och attityder beskriver Naturvårdsverket sig själva på det här sättet ”I vårt uppdrag uppfattas vi som lyhörda, professionella och offensiva.” Vargar och sälar håller nog med om det sistnämnda i alla fall.
/Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet, som driver bloggen Bild & naturhistoria
Källor:
• Naughton-Treves L m. fl. (2003) Paying for tolerance: Rural citizen’s attitudes toward wolf depredation and compensation. Conservation Biology, 17(6), 1500-1511
• Clark DA m. fl. (2008) Polar Bear Conservation in Canada: Defining the Policy Problems. Arctic, 61 (4), 347–360
• Freeman MMR & Wenzel GW 2006 The Nature and Significance of Polar Bear Conservation Hunting in the Canadian Arctic. Arctic, 59 (1), 21-30