Sten Dalhög och Anette i Sunnanstad i Monsabola, Östergötland. Två av de intervjuade lantbrukarna i rapporten. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå
Naturbetesmarker är viktiga för den biologiska mångfalden. I snitt rymmer de 40 arter per kvadratmeter. I en ny rapport kritiserar Världsnaturfonden och Naturbetesköttsföreningen de ekonomiska förutsättningarna för Sveriges naturbetesbönder.
– För att säkra de svenska naturbetesmarkerna behövs lantbrukare, långsiktiga miljöstöd och en marknad som efterfrågar naturbeteskött. Uthålliga djurhållare är helt avgörande för att bevara och utveckla naturbetesmarkerna, skriver WWF i sin rapport Naturbetesbönder 2017.
De menar vidare att det krävs betydligt bättre ekonomi i betesdriften, en ökad efterfrågan på naturbeteskött och en förenkling av byråkratin för att nya generationer av naturbetesbönder ska våga ta över.
Jordbruksverket har i vissa fall fortfarande inte betalat ut ersättningar från åren 2015 och 2016. Det handlar om sammanlagt 700 miljoner kronor som tiotusentals svenska bönder fortfarande inte fått utbetalt. Enligt Jordbruksverket beror det på att ett it-system inte klarat av att hantera dessa utbetalningar.
WWF:s rapport består av elva intervjuer med naturbetesbönder runt om i landet, utförda av Ola Jennersten på WWF. Han menar att huvuddelen av de intervjuade är mycket positiva till att leva och verka på sina gårdar och vill gärna att deras barn tar över och fortsätter driften.
– För dem är inte ekonomin det viktigaste, utan glädjen med alla blommor, fjärilar och fåglar och att kunna bo i detta vackra landskap. Det förklarar kanske varför vi fortfarande har betade naturbetesmarker kvar i Sverige. Trots denna vilja finns det tyvärr ingen garanti för att vi kommer att klara dessa marker i framtiden och därmed lyckas nå våra officiella miljömål, skriver han i rapporten.
Vad skiljer egentligen en naturbetesbonde från en ”vanlig” bonde?
– Det är bönder som har nötkreatur och får som betar på naturbetesmarker, det vill säga marker som inte har plöjts eller gödslats och därför har en rik flora. Det är köttproducenter som har sina djur på naturbeten och alltså inte föder upp djuren helt på stall. Det kan också vara mjölkproducenter som låter ungdjur och sinkor beta på naturbeten. Mjölkande kor går för det mesta inte på naturbetesmarker, säger Ola Jennersten.
Hur stor andel av Sveriges bönder är naturbetesbönder?
– Ungefär hälften av de cirka 60 000 bönder som finns i Sverige får någon form av bidrag för att de betar naturbetesmarker.
I din rapport skriver du att det behövs ”en marknad som efterfrågar och är beredd att betala mer för certifierat naturbeteskött” – är så inte fallet idag?
– Det finns många som vill ha naturbeteskött idag, men av olika skäl har det inte varit så lätt att hitta Naturbeteskött i butiken. När det gäller restauranger och offentliga kök är det ofta priset som bestämmer vad man köper, men det går att efterfråga och få betala mer för Naturbeteskött även inom ramen för Lagen om offentlig upphandling (LOU) idag.
WWF ger naturbeteskött “grönt ljus” i Köttguiden, men var köper man sådant kött?
– Det kan vara svårt som vanlig kund att hitta naturbeteskött. ICA har naturbeteskött men inte hos alla handlare, många gårdar säljer själva kött i köttlådor eller i lokala gårdsbutiker. Det börjar lossna på marknaden och flera större aktörer har påbörjat projekt med Naturbeteskött. Det bästa man kan göra är att alltid efterfråga naturbeteskött så kan vi få till en bra marknad.
WWF arbetar för att arealen hävdade naturbetesmarker ska öka i Sverige. Hur stora områden är idag naturbetesmarker? Vad är ert mål?
– Det finns ungefär 450 000 hektar naturbetesmarker idag, uppdelade i “vanliga” och de med “höga biologiska värden”. Det fanns kanske 2 miljoner hektar på 1930-talet, så i teorin går det att öka arealen naturbeten. Men alla problem som drabbar naturbetesbönderna idag gör ekonomin osäker och det är sannolikt att vi kommer att se en minskning av arealen i framtiden.
Sammanlagt kommer 75 miljarder kronor betalas ut i naturbetesstöd fram till år 2021.
Källor: WWF och Naturbetesbönder 2017
