De tusen öarnas nationalpark

Nämdöskärgården, som kan bli Sveriges 31:a nationalpark om den godkänns av regeringen, ligger bara 30 minuters båtfärd från Stavsnäs vinterhamn, som i sin tur ligger 45 minuters bussfärd från Slussen. Om du prickar in en bra avgång (tänk på att du kan behöva boka plats i förväg) kan du med andra ord vara ute på Bullerön inom en och en halv timme från centrala Stockholm. Åtminstone under maj-september när turbåtarna går.

Den här dagen går en chartrad båt med personal från länsstyrelsen, Värmdö kommun, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och regeringskansliet. Under en liten ceremoni ska förslaget på nationalpark räckas över från Naturvårdsverket till miljöminister Romina Pourmokhtari.

Båten anländer till Bullerö, som ska fungera som ett nav för nationalparken. Här finns redan ett vandrarhem, en raststuga, en bastu och ett hus som fungerar som ett obemannat naturum med information, kartor och ett lite museum med information om hur folk levde i skärgården förr.

Betade öar och vidsträckt hav

Bullerö är präglat av det flacka, karaktäristiska sprickdalslandskapet som är vanligt i Stockholms skärgård. Klipphällarna är magra med ljung och enstaka tallar medan dalsänkorna är relativt frodiga med buskage och örter. Markerna hålls öppna av några fjällkor och en flock får. På en större yta framför målaren Bruno Liljefors jaktstuga sköts ett område som äng medan en annan del hålls kortklippt för besökare som vill ha picknick eller plats att spela kubb.

Bullerö är bara en väldigt liten del av Nämdöskärgårdens nationalpark. Förslaget är på sammanlagt 25 300 hektar varav 24 460 hektar är vatten. Av de 840 hektar som ligger på land är redan över 750 hektar skyddade i de befintliga naturreservaten Bullerö (450 hektar mark och 4 000 hektar vatten) och Långviksskär (302 hektar land och 3 595 hektar vatten). Så de områden som får nytt skydd är alltså ungefär 17 000 hektar hav och knappt 90 hektar land. Trots den lilla arealen land lär det finnas 1 000 öar inom den blivande nationalparken.

Överlämnat förslag

På en klipphäll på Bullerö, med utsikt över hav, fårflocken och naturumet/jaktstugan överlämnade Claes Svedlindh, avdelningschef för Naturavdelningen, förslaget (framställan) om att bilda en nationalpark till miljöminister Romina Pourmoukthari.

– Det är med både glädje och stolthet vi efter många års arbete lämnar den här framställan om att bilda Nämdöskärgårdens nationalpark och hoppas att regeringen bereder det här vidare så att vi kanske om något år kan inviga den här landets 31:e nationalpark, sa Claes Svedlindh.

Miljöministern Romina Pourhmoktari kommenterade stunden så här:
– Eftersom mitt hjärta klappar lite extra för Östersjön så känns det väldigt stort att ta emot förslaget om en marin nationalpark här.

Hon passade också på att berätta att hon är medveten om hur illa det ser ut för Östersjöns ekosystem.

– Jag är säker på att en nationalpark kommer leda till en positiv utveckling för kommunen, länet och hela landet. Inte minst är det en viktig pusselbit för att förbättra Östersjöns miljö. Som ni vet har vi under väldigt lång tid sett en negativ utveckling och trend i Östersjön med övergödning och föroreningar och inte minst minskande fiskbestånd och det skadar hela havets ekosystem. Den konkreta risken är att arter som idag är vanligt förekommande blir sällsynta eller helt försvinner. Vi har ju sett torskbeståndet kollapsa och strömmingen är i ett kritiskt skede, sa Romina Pourmoukthari.

Trålfiske precis utanför nationalparksgränsen

Miljöministern påpekade också att “det krävs ett ökat skydd av våra hav, minskad övergödning och vi måste ha ett mer hållbart fiske”. Men i dagsläget är det inte ens klart med ett trålningsförbud runt nationalparken och Romina Pourmokhtari fick med sig en önskan från de som arbetat med nationalparken att ett “trålningsförbud skulle vara jättebra”.

Det är välkänt att bottentrålning är förödande för naturen under ytan och dessutom orsakar stora utsläpp (sammanlagt till och med större än flygindustrin). I förslaget på skötselplan för nationalparken anges dessutom att trålfiske har störst negativ påverkan på områdets värden, tillsammans med fritidsbåtar, som framför allt försämrar för grunda mjukbottnar och fågelskär.

Toppen av ett isberg

På väg hem från Bullerö åker vi en omväg för att se större delar av den förhoppningsvis blivande nationalparken. Vi åker förbi kobbar och skär, somliga utan tillstymmelse till växtlighet, andra med små dungar eller åtminstone buskage och några få öar med vad som kanske kan kallas skogar. Både äldre tallar med tallticka och små lövsumpskogar förekommer. De flesta öarna är mjukt rundade, en del har viss höjdskillnad. Det är som att skåda toppen av isberget som utgör Nämdöskärgården. Den största delen ligger under ytan. Havsmiljön varierar i djup, bottnarna är både mjuka och hårda och exponeringen mot vindar och vågor varierar stort, vilket skapar ett rikt marint liv.

Utsattheten har skapat förutsättningarna för de arter som trivs här ute. Sälar, havsörnar, tärnor, blåmusslor – och därmed ejdrar och alfåglar. På öarna har det setts höksångare och mindre flugsnappare. I de grunda vikarna leker både abborre och gädda. Det blir kanske inte de riktigt sällsynta arternas nationalpark, men i Nämdöskärgården finns arter som minskar oroväckande mycket i antal och här finns en natur som lockar till friluftsliv.

Fritidsbåtar – stor påverkan och möjlighet

Vi passerar flera små lugna vikar som ligger skyddade från vågor och vind och här har fritidsbåtar lagt till för en lugn plats i fred, och här och var syns kajaker. Det är de som har egen båt eller kajak som kan uppleva Nämdöskärgårdens alla sidor. I dagsläget beräknas åtminstone två tredjedelar av besökarna färdas med fritidsbåt och det är på gott och ont. Fritidsbåtar hör till de faktorer som beräknas ha störst negativ påverkan på området, framför allt för grunda mjukbottnar och skär där fåglar och sälar lever. Hur det kommer påverkas vid bildande av en nationalpark återstår att se.

Alla som är hänvisade till kollektivtrafik får nöja sig med att besöka de stora öarna Bullerö och Rågskär, men å andra sidan är det inte fy skam att kunna vara i en vacker skärgårdsmiljö 1,5 timmar efter att man satt sig på bussen vid Slussen.