De akut hotade rödspovarna har återhämtat sig på Öland

Ölands rödspovar har gynnats av projektet. Foto: Daniel Pettersson 

I över tio år har ett projekt för att gynna vadare pågått på Öland. För den akut hotade rödspoven har det varit en stor framgång.

Det såg mörkt ut för rödspoven i Sverige. Den ståtliga vadarfågeln behöver betade strandängar för att häcka och det är en naturtyp som minskat i Sverige. För tio år sedan återfanns bara 40-50 par på Öland och ungefär 75 par i hela landet. Då startade ett projekt för att rädda rödspoven och andra vadarfåglar som också minskade i antal. BirdLife Sverige, Mörbylånga jaktvårdskrets, Ölands Ornitologiska Förening, markägare och länsstyrelsen Kalmar har sedan dess samarbetat för att vända trenden.

Fler livsmiljöer skapades och jakt på predatorer som plundrade fåglarnas bon inleddes. I år häckar 90 par rödspovar enbart på Öland. Fortfarande oroväckande få, men nästan dubbelt så många på tio år.

LÄS ÄVEN: • Framgångsrikt projekt för att rädda vadare på Öland fyller tio år

– På Öland går det väldigt bra nu och det har gått bra i flera år. Jägarna betonar gärna att det beror på predatorkontrollen, men det är inte hela förklaringen. Det är många faktorer som samverkar. Exempelvis att rävarna drabbades av skabb i början av projektet och därmed inte plundrade lika många fågelbon längre, berättar Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig på BirdLife Sverige.

I år är också förhållandena på strandängarna positiva. Det var ganska mycket vatten efter en blöt höst och vinter och det gynnar rödspoven. 

Ett problem för projektet är att det ibland är lite otydligt vad som ger bra effekt. Bete och röjningsarbete för att hålla strandängar öppna är till exempel viktigt, men det har inte gynnat vadarna så mycket som föreningen hoppats. 

Gynnar projektet även andra arter?
– Ja, uppfattningen och syftet med projektet är att gynna hela vadarsamhället. För oss är det tydligt att även storspov, rödbena, strandskata, sydlig kärrsnäppa och tofsvipa gynnas. Jag tror att alla vadarfåglar gynnas av de här åtgärderna för strandängarna, förklarar Daniel Bengtsson.

En del av projektet för att gynna strandängarnas fåglar består av jakt på de arter som tar fågelägg. Det gäller mink, räv, grävling, mård, men även kråkor och korpar. Något som väcker en del protester, inte minst hos äldre personer i föreningen som minns när korpen var betydligt mer sällsynt än den är idag.

– Det handlar om att man får avgöra vilka arter som är i störst behov av hjälp. I vissa fall kan det då bli aktuellt med predatorkontroll på lokalnivå eller till och med på individnivå. Det kan till exempel vara ett visst kråkpar som lärt sig ta ägg från vadare och de kan förstöra häckningen på en hel strandäng. I ett sådant fall kan jakt på detta par göra en stor insats för strandängens häckningar, säger Daniel Bengtsson.

Ett annat sätt att gynna rödspovar och andra vadare är att anlägga våtmarker – hur har arbetet med det gått?
– Det finns goda ambitioner på Öland, men det blir inte alltid som det är tänkt. Det finns till exempel planer på en våtmark vid Albrunna kalkbrott, men det är komplicerat eftersom det är i ett Natura2000-område. BirdLife Sverige jobbar också tillsammans med Sportfiskarna med våtmarksprojekt och myndigheterna är positiva. Det går inte så fort som vi skulle vilja, men det går långsamt åt rätt håll, berättar Daniel Bengtsson.