Danmark först med klimatskatt på jordbruk, men räcker det?

“Det gröna trepartsavtalet”, som släpptes i juni 2024 och godkändes i slutet av samma år, inkluderar världens första klimatskatt på jordbruk, en minskning av kväveutsläpp och en omvandling av tio procent av Danmarks yta till skog och våtmark. Medan vissa firar så har andra ställt sig kritiska till avtalet, och arbetet är nu igång med att göra den till verklighet. 

Danmark har åtagit sig att sänka sina utsläpp av växthusgaser med 70 procent fram tills år 2030, jämfört med utsläppsnivån 1990. För att uppnå detta krävs en omställning i jordbruket, som globalt står för ungefär en fjärdedel av världens växthusgasutsläpp. I Danmark är andelen ännu större; nästan en tredjedel. Denna siffra förväntas även öka i takt med att Danmark minskar sina koldioxidutsläpp från energi och transport. 

Dessutom är 60 procent av Danmarks arealer ägnade till jordbruk, vilket även gör det till ett viktigt insatsområde för biologisk mångfald. Det gröna trepartsavtalet, som förde samman aktörer från regeringen, stora miljöorganisationer och den industriella lantbrukssektorn, siktar på att tackla växthusgasutsläpp, såväl som kväveutsläpp och återställning av landets biologiska mångfald. 

Banbrytande eller inte tillräcklig?

– Det här är mega, megastort, jag är otroligt glad och stolt över att vi lyckats samla en bred majoritet i det danska parlamentet för att ge politiskt stöd till detta avtal som från och med i sommar ska omdana stora delar av vårt land till natur och skog, så att vi kan få livet tillbaka i våra fjordar och nå våra klimatmål och omstrukturera vår livsmedelsproduktion, sa Jeppe Bruus (S), ansvarig minister för Gröna trepartsavtalet, på en presskonferens i november.

Medan många har kallat överenskommelsen för banbrytande och omfattande, så finns det andra som har uttryckt kritik över att förhandlingarna och avtalet inte gått tillräckligt långt, sviker småskaliga bönder eller inte visar tillräcklig hänsyn för det den sägs försvara – naturen själv. 

– Avtalet är långt ifrån tillräckligt bra för klimatet, och det är dåligt för naturen. Hade man tänkt på biologisk mångfald hade avtalet sett helt annorlunda ut. Fokus har lagts på att hitta en klimatlösning som jordbruket ska kunna leva med och det har de lyckats med, berättar Carsten Rahbek, professor och chef på Centrum för makroekologi, evolution och klimat på Köpenhamns universitet, i en intervju med Videnskab.dk.

Vad ingår i det gröna trepartsavtalet? 

Den mest omtalade åtgärden i trepartsavtalet är den så kallade klimatskatten, vilket Danmark kommer att vara först i världen att införa. Detta innebär att från och med 2030 ska bönder betala 300 danska kronor per ton koldioxid, som sedan höjs till 750 kronor från och med 2035. 

I verkligheten blir avgifterna betydligt lägre, då ett grundavdrag gör att bönder inte betalar skatt på 60 procent av boskapens utsläpp, och är menat att främja de bönder som minskar sina utsläpp. Intäkterna från skatterna ska användas i en fond menat för att hjälpa producenter att minska sina utsläpp.

Avtalet försöker också ta itu med de utsläpp av kvävgas som kommer från gödsling av jordbruksmarker, och som bidragit till en drastisk försämring av vattenkvalitén i Danmarks sjöar, hav och grundvatten. Målet är att nå en minskning på cirka 14 000 ton kvävegasutsläpp fram till 2027. Jordbrukare kommer främst att få göra detta på eget bevåg, men kan få tillgång till ersättning ifall de minskar sina utsläpp. 

Till sist, så ska fokus även läggas på markbruk för att minska koldioxid och kväveutsläpp, förbättra kollagring, och främja landets biologiska mångfald. Målet är att återställa 140 000 hektar våtmark och etablera 250 000 hektar ny skog fram till 2045. Alltså ska 15 procent av Danmarks jordbruksmark ställas om, och för att hjälpa på traven kommer det att skapas en fond på 43 miljarder danska kronor. 

“Ersätter sädesfält med bokfält”

Bland kritiken som riktats mot avtalet så är det flera som inte känner att avtalet går tillräckligt långt för att skydda miljön, minska utsläpp och ställa om Danmarks jordbruksmodell. Vänsterpartiet Enhedslistan och det gröna partiet Alternative ville se mer ambitiösa åtgärder, och drog sig ur förhandlingarna som ledde till överenskommelsen.

– När det gäller allt kväve som strömmar ut till våra hav och fjordar vill regeringen basera för mycket av avtalet på frivillighet istället för att följa experternas rekommendationer. Och när det gäller en klimatskatt på jordbruket är den fortfarande alldeles för låg och otillräcklig. Samtidigt marinerar avtalet nästan jordbruket och de stora markägarna i pengar, medan räkningarna skickas till skattebetalarna, skrev Pelle Dragsted från Enhedslistan i ett uttalande efter att de dragit sig ur förhandlingarna.

Carsten Rahbek, vid Köpenhamns universitet, pekar också ut att 150 000 av de 250 000 hektar skog som ska planteras kommer att bli produktionsskog som inte har något värde för den biologiska mångfalden.

– Det är som att ersätta sädesfält med bokfält, säger han och fortsätter:

– Inget i avtalet säkerställer heller att den orörda skogen kan ha ett biologiskt mångfaldsvärde. […] För att få effekt måste det vara en förlängning av befintliga naturområden, för att ekosystemen och naturliga processer ska fungera och arterna ska få livskraftiga populationer.

Kritik från småbönder och grönt ungdomsförbund

Flera danska miljöorganisationer, såsom den Danmarks Naturfredningsforening, har visat uppskattning för avtalet och sagt att det är ett viktigt genombrott. Rådet för grøn omstillning var bland dem som gjorde det, samtidigt som de säger sig velat se mer fokus på en strukturell omställning bort från intensivt lantbruksmodeller. 

Småskaliga bönder och de som bor i landsbygden har blivit bortglömda, menar Ole Davidsen från Frie Bonder-levende land, en förening av småskaliga bönder som främjar agroekologiska lantbruksmodeller. 

Även Danmarks Gröna Ungdomsförbund ställde sig mycket kritiskt till avtalet, och pekade på det faktum att Danmark producerar mer kött per capita än något annat land i världen.

– Både ungdomar, jordbruket, klimatet och vattenmiljön kommer förlora på det här avtalet. Det danska jordbruket kedjas nu fast vid konventionell djurproduktion, som är den mest resurskrävande och klimatskadliga livsmedelsproduktionen av alla, och man satsar återigen för mycket på frivilliga överenskommelser. Vi måste producera mat till människor och inte foder till djur om det danska jordbruket ska framtidsförsäkras i en eskalerande klimatkris. Istället upprätthåller detta avtal Danmarks världsrekord i animalieproduktion, vilket är oförenligt med ett verkligt hållbart system, berättar Johan Klejs.

Asger Mindergaard, som tidigare jobbat som miljörådgivare på Europaparlamentet, menar att avtalet sammanfattningsvis signalerar ett nytt skede i Danmarks lantbruk, samtidigt som dess mål och problemets omfattning inte stämmer överens.

– Det känns säkert att fastställa att avtalet på något sätt är historiskt [även om] en hel den viktiga saker lämnades utanför denna gång, skrev han på ARC2020.

Ytterligare fördelning av arbetet

Att regeringen lyckades ro avtalet i hamn var bara en del av utmaningen. Från och med februari finns det nu 23 olika regionala treparter landet över som jobbar med hur avtalet ska tillämpas lokalt. Kring borden ska det sitta representanter från kommuner, bondeorganisationer, lokala naturföreningar och naturverket. De har fram till juli att skapa sina första utkast på projekten, och sedan fram till december innan Kommunstyrelser ska ha antagit omstruktureringsplanerna. 

– Vi är stolta över att kunna lägga ett så viktigt projekt i händerna på de många engagerade människor som redan har stor kunskap om sina närområden. De lokala tre partnerna blir nyckeln till att skapa lösningar som passar de enskilda regionernas särskilda behov. Tidsplanen är snäv, för att ambitionerna är stora och vi behöver agera. Men vi har stor tilltro till de lokala krafterna som nu tar sig an den stora uppgiften, sa Jeppe Bruus tidigare i februari.