En ny studie på 131 odlingar i USA visar att bland annat äpple- och körsbärsskörd blir begränsad på grund av bristen på vildbin. Allt färre pollinatörer kan få allvarliga konsekvenser för den globala tillgången på mat och enligt forskarna är det inte ett problem som väntar oss i framtiden. Det är aktuellt redan nu.
Vildbin har minskat i antal på grund av förlorade livsmiljöer, insektsgifter i jordbruket och på grund av klimatkrisen. Nu börjar effekten av allt färre pollinatörer visa sig i jordbrukets skördar. Enligt studien som publicerats i Royal Society Publishing finns det anledning att oroa sig för de 75 procent av alla odlade grödor som är beroende av vildbins och humlors pollinering.
Studien som gjorts på sju olika grödor på 131 platser i 13 delstater i USA visade att de områden som hade mycket bin fick betydligt större skördar. Så pass mycket större att det förvånade forskarna från USA, Kanada och Sverige.
I USA körs mängder av bikupor med honungsbin runt i lastbilar till landets massiva odlingar för att grödorna ska pollineras. Vildbin är dock ofta effektivare pollinatörer än honungsbin. Undersökningar från nio äppelodlingar i Danmark har visat att vildbin som besökte äppelblommor hade 2-3 gånger så mycket pollen jämfört med honungsbin. Inventeringar i skånska äppelodlingar från 2015 och 2016 och i jordgubbsodlingar i Danmark och Tyskland visar liknande resultat.
Enbart de sju undersökta grödorna i USA (bland annat äpplen, körsbär, blåbär och mandlar) pollineras av vilda bin till ett värde av 1,5 miljarder dollar årligen.
– Honungsbikolonier är svagare än de var förr och vildbin minskar i antal, troligen kraftigt. Jordbruket blir mer intensivt och bina blir färre så vid någon punkt kommer pollineringen begränsas. Även om honungsbina är friska så är det riskabelt att vara så beroende av en enda art bin. Vi kan förvänta oss att parasiter kommer drabba den enda art vi har i dessa monokulturella odlingar, säger Rachael Winfree, ekolog och pollineringsexpert vid Rutgers University, till The Guardian.
Forskarna bakom studien menar att det är en oroväckande utveckling för matförsörjningen och att det här inte är ett problem som väntar 10 eller 20 år i framtiden. Det drabbar oss redan nu.
Källor: Royal Society Publishing och The Guardian