Botanikern som räddade äng och fann fjärilar

Det är över 40 år sedan Barbro Sjölin-Nilsson och hennes man flyttade till  sommarhuset i Rossholm i Norduppland. Men hon är fortfarande lika fascinerad av ängen på tomten.

– Det jag gör helst en sommardag är att smyga runt på ängen med min kamera och spana efter vad jag kan hitta där. Jag tycker det är både spännande och avkopplande.

Bara fragment kvar

Så fin var inte ängen 1981 när de flyttade in i huset, som saknade både elektricitet och rinnande vatten och var i stort behov av renovering. Men Barbro hade tillbringat sin barndoms somrar i Fågelsundet, fem kilometer därifrån, och visste hur fint det var i området. Hennes man är uppväxt på ett litet skogsjordbruk och de ville ha något eget. Barbros stora växtintresse gjorde platsen lockande, trots att den nu började bli helt igenväxt. Det återstod bara fragment av ängsväxtligheten på den ungefär 5 000 kvadratmeter stora tomten. 

De behövde dessutom lägga den första tiden på att renovera fasaden och taket på huset. Men det hårda arbetet de första åren var värt mödan. Förutom att fixa huset började de också tidigt att öppna upp marken. Den gamla ängen, som många år tidigare hade betats eller slagits, har en yta av ca 30 x 100 m.

– Vi försökte först klippa med gräsklippare, men det var tufft på grund av de höga tuvorna. Vi ville dock stoppa igenväxningen och fick hjälp att slå ängen av en granne med traktor och slåtterbalk. Därefter körde vi bort den slagna växtligheten. 

Snabbt gensvar på insatser

Ängsväxterna svarade snabbt på insatserna. I början var det gullvivorna som blev fler för varje år. I takt med att de fick bort mer och mer av igenväxningen ökade också den biologiska mångfalden. 

På de torrare delarna: växer nu bland annat gullviva, brudbröd, åkervädd, tjärblomster, skogsviol, midsommarblomster, darrgräs, svartkämpar, vårbrodd, kummin, bockrot, ängssyra, ormrot, prästkrage, kråkvicker, backnejlika, ängsskallra, ängsklocka, liten blåklocka och smultron. Skogsknipprot har dykt upp på ett par ställen de senaste åren. Andra orkidéer är tvåblad och skogsnycklar (de senare grävdes dock bort av vildsvinen).

På de fuktigare partierna dominerar älggräset och där försöker de slå två gånger per år för att hålla det nere. På några ställen har då skogsklocka och flera av ovanstående ängsväxter kommit fram.

– Jag minns hur jag fotograferade några enstaka gullvivor i början. De blev fler för varje år tills hela den torra delen av ängen lyste gult. Man märker av förändringarna. Med tiden har växterna spridit sig och skapat en rikare flora. Idag har vi mycket åkervädd – den är den stora fjärilsmagneten. 

Nytt intresse runt hörnet

År för år blev ängen allt artrikare och botanikern Barbro Sjölin-Nilsson hade fullt av fina ängsväxter att njuta av – precis som hon drömt om när hon var barn och satt och bläddrade i floror. Hon trodde nog att hon skulle vara nöjd med att beundra blomsterprakten på ängen, men det skulle komma att förändras.

– För 10 -12 år sedan såg jag plötsligt en kvinna komma gående med en kamera på ängen. Jag gick ut och frågade vad hon fotade. När hon svarade fjärilar frågade jag vad jag hade för fjärilar på ängen och hon visade mig sina bilder på ängsmetallvinge och bastardsvärmare. Jag kunde väldigt lite om fjärilar då. Jag kände igen en citronfjäril och en nässelfjäril, men mycket mer var det inte för mig. 

Men Barbro och kvinnan blev vänner och började dela med sig av sina kunskaper till varandra. På så sätt väcktes en större förståelse för ängarnas och växternas betydelse för fjärilslivet.

– Genom henne har jag upptäckt fjärilarna och det var verkligen berikande. Genom mig har hon upptäckt växterna, så vi har hjälpt varandra. Nu har jag också börjat fota fjärilar och har genom det fått ännu djupare kunskap om vad jag vill ha för växter. Jag skulle till exempel vilja ha ängsvädd och ängsskära på vår äng och har försökt att plantera och så in det. 

Från övergiven ängsmark till välbesökt smultronställe

Förutom hennes äng finns det flera andra slåtterängar och beteshagar i Rossholm, som sköts genom Upplandsstiftelsen. Dessa skapar ett viktigt nätverk av blomrika gräsmarker i området – till nytta både för ängsväxter och de insekter som är beroende av dem.

Idag är Rossholm ett av Upplandsstiftelsens ”Smultronställen” med uppskattade vandringsstigar förbi slåtterängarna och längs med havet. De senaste åren har Upplandsstiftelsen även bidragit med elstängsel, eftersom vildsvinens bökande blev ett stort problem på ängarna. De grävde upp orkidéer och brudbröd och andra ängsväxter med goda rötter och högt värde för ängsfloran. Men elstängslen fungerar bra, berättar Barbro.

Vad skulle du ge för råd till någon som vill sköta en äng?

– Börja med en liten yta och undersök vad som redan finns där. Om det till exempel växer gullviva, backnejlika eller brudbröd så kan det vara en lämplig ängsmark. Välj annars gärna en yta som har karaktär av en torräng. De flesta växter som trivs där är omtyckta av fjärilar. Det bör inte vara för fuktigt – det är jobbigt att kämpa med grova grässorter och älggräs. Annars är det bara att börja slå ängen, ta bort det slagna för att magra ur jorden och ha tålamod. Det är ingen ”quick fix” att skapa en äng, men förändringen är fantastiskt givande att följa över tid och de första resultaten brukar komma ganska snabbt.