Detalj ur omslaget på “Bevingad intelligens”
Att djur är smartare än vi tror är nog ett av de populäraste ämnena om djurvärlden. Inte minst eftersom det verkar vara något som många av oss också verkligen vill tro. Rubriker som “Nu vet vi att elefanter är smartare än människor”, “14 bilder som visar att hundar är smartare än människor” och “Beviset för att katter är smartare än människor” från mer eller mindre trovärdiga nyhetssajter säger åtminstone en del om våra höga tankar om djurens intelligens.
LÄS ÄVEN: • Alla våra bokrecensioner
Hur är det då? Är djur smarta? Det beror såklart på var ribban läggs. Ja de kan göra massor av saker som är imponerande. De kan öppna konstiga förpackningar, tillverka verktyg, komma ihåg mängder av gömställen, hitta till andra sidan jorden, hjälpas åt att jaga, ha ett avancerat språk och lära sig av varandra. Men vi människor har också en förmåga att tolka in mycket i djurs beteende och se deras agerande som “mänskliga” och därmed intelligenta.
Jennifer Ackerman tar i sin bok “Bevingad intelligens – I huvudet på en fågel” upp frågan från alla möjliga vinklar. Det är inte en bok baserad på klickbetesartiklar och det är inte heller en torr redogörelse av forskning. Vetenskapsjournalisten och författaren Jennifer Ackerman har gjort ett gediget arbete och hon duckar inte för de studier som visar att det som tycks vara intelligens kanske handlar om att fåglar helt enkelt testar sig fram och kommer ihåg när det blir rätt. “Synbart komplicerade beteenden måste inte uppstå ur komplicerade tankeprocesser”, som hon uttrycker det.
“Bevingad intelligens” av Jennifer Ackerman
Boken är fylld av beskrivningar av fåglars beteenden och forskning som försökt testa fåglarnas intelligens. Det kanske låter torrt och tråkigt, men “Bevingad Intelligens” är snarare en bok som slukas i glupska, vetgiriga doser och som jag även kommer gå tillbaka till flera gånger.
Läsarna får en rejäl inblick i fåglarnas hjärnor och i forskningen om dem. Vi får följa med världen runt och läsa om verktygstillverkande nyakaledonienkråkor, uppvaktande nötskrikor och Jennifer Ackermans iakttagelser från den egna trädgården.
Även fåglars evolution ges av naturliga skäl stort utrymme. Många av de smarta beteenden vi ser djur utföra runt omkring oss är generationers efter generationers anpassning. Vissa arter har behövt stora hjärnor och avancerat beteende. Andra har klarat sig bättre med små hjärnor. Det gäller till exempel så kallade boparasiter som gökar. Något som forskaren Louis Lefebrvre kommenterar så här:
– Vi människor vet hur energikrävande det är att uppfostra ett barn. Om vi i stället bara la våra spädbarn i ett schimpansbo skulle vi bespara oss en massa informationsbearbetning.
Vi får också lära oss att forskarna varit och är väldigt oense om fåglars hjärnor. Att ena experter ska vara “som att försöka valla katter” enligt en uppgift i boken. Det är inte konstigt eftersom det är en svår fråga med många svar. Det finns till exempel väldigt närbesläktade arter som har helt olika beteenden. Ena arten är skickliga verktygsanvändare, den andra rör aldrig redskap. Även inom samma art kan vissa bestånd som lever på en viss plats ha utvecklat mer avancerade beteenden, medan deras artfränder en bit bort klarar sig fint på ett enklare liv.
Det är ingen tvekan om att fåglar kan visa upp ett avancerat beteende. Som till exempel att använda någon forskares konstiga apparat som kräver att de vrider rattar, drar i spakar och trycker på knappar för att komma åt mat. Men de klarar inte av att titta på en sådan konstig manick och lista ut hur de ska agera utan att testa sig fram. Vissa fåglar, som är nyfikna av sig, är helt enkelt väldigt bra på att minnas hur de gjort när de får en belöning för något.
Vad spelar det för roll hur smarta fåglar är med mänskliga mått? De är fenomenalt anpassade till just sina nischer i ekosystemen och deras beteenden är fortfarande oändligt intressant. Personligen tycker jag det är ännu mer fascinerande att försöka tänka på hur beteenden uppkommit genom att fåglarna testat sig fram eller genom evolutionens obarmhärtiga skola, som ofta bara låter de som väljer rätt överleva.
Denna fascination över fåglar och deras beteenden lyckas Jennifer Ackerman verkligen förmedla. “Bevingad intelligens” är en bok full av berättelser och forskning som du kommer vilja återberätta för dina naturintresserade vänner och som skapar intressanta tankar hos mig som läsare. “Bevingad intelligens” förtjänar inte bara en plats i de flesta fågelskådares bokhylla. Den borde intressera en betydligt bredare målgrupp än så. Du kommer troligen aldrig se på fåglars beteende på samma sätt igen.
Betyg: 4 av 5
