Bokrecension: Fjärilsmannen
Omslaget till boken "Fjärilsmannen".
Recension av boken ”Fjärilsmannen” av Peder Edvinsson (text) och Bobo Olsson (foto). Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
• Läs en intervju med huvudpersonen Clas Källander och författaren Peder Edvinsson här.
Omslaget till boken “Fjärilsmannen”.
Det är egentligen en ganska udda mix som “Fjärilsmannen” består av. Det är framför allt en reportagebok, men här ryms också artbeskrivningar av nattfjärilar och grundläggande tips om hur läsaren själv kan engagera sig i fjärilar. Till detta blandas även väldigt varierade bilder – både närbilder av fascinerande nattfjärilar och framför allt svartvita reportagefoton. Bobo Olssons kontrastrika bilder med ofta lite udda perspektiv passar väldigt bra som illustrationer till den inte helt vanliga huvudpersonen – fjärilsmannen själv, Clas Källander.
Författaren Peder Edvinsson har skrivit reportage sedan början av 1990-talet och vi som läser fågelföreningen Club300:s tidning “Roadrunner” har kunnat njuta av Peders personporträtt på fågelskådare i varje nummer. I “Fjärilsmannen” känns hans reportagestil igen och han lyckas teckna ett både mångsidigt och detaljrikt porträtt av den fascinerande fjärilskännaren.
Peder och Bobo har hängt med Clas under ett års tid och under dessa många timmar har de inte bara fått uppleva mycket, de har också fått höra mängder av historier från Clas liv. Vi får läsa om hur allt började med den första fjärilen, hur Clas lyckats kombinera jobbet med ett nästan maniskt fjärilsintresse och om alla resor i skåpbilar fullastade med ljusfällor, kloroformdunkar, håvar och annat som behövs på de långa inventeringsresor (“om det finns något ledigt utrymme i bilen vet man att man glömt något”). Ett liv som skiljer sig från många andras, men som säkert kommer kännas bekant av andra naturnördar.
Rosa Jungfrufly, från boken “Fjärilsmannen”. Foto: Bobo Olsson
Boken ger också en intressant inblick i fjärilsintresset och vilket enormt arbete det är att bara lära sig identifiera Sveriges nästan 3000 fjärilsarter. Vissa är så lika att det krävs timslånga genomgångar av deras genitalier för att man ska vara säker. Värt att ha i åtanke nästa gång någon klagar på hur lika vissa fågelarter är.
De ungefär 50 fjärilsarterna som beskrivs i boken presenteras för det mesta med en bild och en kort beskrivning och kommentar från Clas. Det är inget tydligt urval, men texterna ger en välbehövlig detaljnivå till bokens övriga ganska övergripande upplägg.
Jag har haft stor behållning av “Fjärilsmannen” av många anledningar. Det är ett riktigt bra, långt reportage om ett uppslukande ämne, jag gillar bilderna med sin tydligt egna stil och dessutom är inblicken i fjärilarnas och fjärilssamlarnas värld är fascinerande. Men framför allt så är Clas Källander själv en väldigt intressant person och något av en citatmaskin. Det är inte svårt att föreställa sig att året med honom varit väldigt givande för Peder och Bobo.
I min intervju med Clas säger han att han är “skyldig fjärilarna så mycket” och att ”Fjärilsmannen” kanske kan “bidra till att skapa intresse och bidra till att fler människor ser och bryr sig om de här djuren”. Det har det åtminstone gjort för mig. Det här är säkerligen en av årets bästa naturböcker och du behöver inte vara insnöad på nattfjärilar för att uppskatta den.
Betyg: 4 av 5
Transparens: Vi fick boken av förlaget Natur & kultur.
