Del av omslaget till boken.
122 fågelarter kanske inte låter så imponerande om det jämförs med “Fågelguidens” ungefär 900, men “Fåglar inpå livet – i ord och bild” håller inte igen när det gäller informationen om varje art.
Där “Fågelguidens” text och illustrationer om göken täcker ungefär en halv sida låter till exempel Kjell-Arne Larsson och Tero Niemi den fascinerande parasiten breda ut sig på hela tolv helsidor – i A4-format.
Omslaget till boken “Fåglar inpå livet” av Kjell-Arne Larsson (text) och Tero Niemi (foto)
De går igenom gökens ägg, val av värdfågel, gökungens strategier, läte, utbredning, flyttning och vilka arter som är särskilt utsatta för gökens parasitism. Dessutom har göken, precis som alla arter i boken, en lång lista med grundläggande fakta där allt från livsmiljöer, näbblängd, föda, vikt, alternativa namn, könsmognad och bestånd i Sverige tas upp. Alla arter får inte lika mycket plats som göken, men det går inte att klaga på mängden av information om arterna. Det är vi nog många som uppskattar. Fågelböcker inriktade på artbestämning finns det massvis av, men att gå på djupet är mer sällsynt.
Faktum är att de båda herrarnas förra bok, “Fåglar – 30 arter i vår närhet”, hade ett liknande upplägg. Men i ett mindre format och om färre arter.
Uppföljaren har på ett sätt ett logiskt upplägg – mer av allt. Fyra gånger så många arter och betydligt mer information om alla arter. Men det har nästan blivit för mycket. Texterna hade kunnat kortas ner en hel del utan att det viktiga hade tappats. Det hade till exempel räckt att berätta vad en studie kommit fram till och skippa hur den gjordes. Långa citat eller dikter om några av arterna skapar förvisso mer levande beskrivningar, men det gör också innehållet lite spretigt.
Med lite hårdare redigering hade boken också kunnat göras mer lättläst. Betydligt fler mellanrubriker för att lätta upp och dela upp textmassorna, faktarutor för att skapa variation och lite mer arbete med layouten hade inte skadat.
Bildmaterialet från Tero Niemi håller över lag hög klass, men det är på många håll så stort fokus på texten att bilderna trycks ihop till små frimärken. Det hade inte heller skadat att ibland ha med bilder på både hona och hane eller olika åldersklasser. På sina håll finns också små missar. Tofsvipan fick till exempel bara en bild på en unge. Hur de vuxna individerna ser ut framgår inte. En liknande brist finns i kapitlen om gröngöling och ladusvala som bara har bilder på ungfåglar.
“Fåglar inpå livet” hade behövt lite mer arbete innan den släpptes, men trots sina brister är det för min del en uppskattad och ambitiös uppslagsbok om våra vanligaste fågelarter. Jag kommer återkomma till den när jag vill få fram mycket information om en viss art.
Transparens: Vi fick ett exemplar av boken av författarna.
