Omslaget till “Naturen vi glömde” av Emma Wallrup och Ture Sund
“Naturen vi glömde” är en något poetisk titel på en bok med ett betydligt mer jordnära upplägg.
Emma Wallrup går igenom växter som hittas i olika habitat. På fuktängar, hagmarker, torrängar, skogsområden och vid vattnet. För varje art berättar hon om dess överlevnadsstrategi. Till exempel hur de pollineras och hur de kan hantera konkurrensen från andra växter. Många av texterna har med intressanta detaljer och forskningsresultat och jag lär mig en hel del. Som till exempel att skogsknipproten har nektar med narkotisk effekt som gör getingar beroende av att pollinera den.
Växters överlevnadsstrategier är intressanta och det är uppenbart att de förtjänar en bok. “Naturen vi glömde” är dock inte helt enkel att ta till sig. Ture Sunds bilder är delvis fina, men de har en ålderdomlig stil och ibland är skärpan lite si och så. Tillsammans med en väldigt enkel layout känns det som att det är en bok med många årtionden på nacken.
Det är lite synd. Texterna om växterna skulle förtjäna en finare inramning och det gäller i ännu större utsträckning när Emma Wallrup berättar om de olika livsmiljöerna och hur vårt landskap förändrats. Här finns en annan nerv som kommer fram i skarp kritik av hur vi lever och hur vi missbrukar våra ekosystem.
“Naturen vi glömde” är något helt eget. En något märklig blandning av flora, populärvetenskap och en kunnig miljöaktivists brandtal för naturen. I sin nuvarande form träffar den inte riktigt rätt, men det finns en hel del av innehållet som förtjänar att utvecklas, fokuseras och återkomma i en ny form.
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken av författaren.
