Bok om vårt förhållande till fåglar
Historiskt sett verkar fåglar ha spelat en viktig roll för mänskligheten. Det är både fascinerande och tungt att läsa hur vi behandlat och studerat dem genom årtusendena.
Anders Wirdheim, som för övrigt hade förtjänat en ordentlig presentation i boken, var länge Birdlife Sveriges informationsansvarig. Han sammanställde och författade även flera böcker om hur det går för Sveriges fåglar, är en av programledarna i populära Pippipodden och är en av landets mest kända fågelprofiler. I sin bok “Fåglarna och vi” fokuserar han på mänsklighetens koppling till fåglar. Hur vi jagat, namngett, skådat, ätit, beskrivit, beundrat och smittats av dem genom årtusenden.
Stundtals tung läsning om hur vi behandlat fåglar
Mitt intresse svajade lite i de första kapitlen, men undan för undan blev jag allt mer engagerad i läsningen. Det började gå upp för mig att de små nedslagen i vitt skilda, men alltid fågelfokuserade, ämnena tillsammans gav en väldigt bra insyn i hur vi människor ser och har sett på fåglar genom historien.
Stundtals är det tung läsning. Ögonvittnesskildringar från masslakten av vandringsduvan som människan utrotade från att den funnits i miljardantal är fasansfull. Andra artutrotningar är nästan lika jobbiga att läsa om och det är svårt att inte dra slutsatsen att vi människor har behandlat fåglar fruktansvärt illa genom historien. Och då tar Anders Wirdheim inte ens upp det värsta exemplet speciellt detaljerat; hur vi föder upp och slaktar miljarder kycklingar och andra fåglar årligen under plågsamma former.
Det blir också tydligt att bland de enda anledningarna till att vi fortfarande har en hel del vilda fågelarter kvar är på grund av förbud och lagar. Hade jakten varit fri hade antagligen varenda tjäder, ripa, gås, and och svan säkerligen varit skjuten vid det här laget. Så har det åtminstone varit historiskt. Mänsklighetens kortsiktighet och egoism har aldrig gynnat planeten i långa loppet.
Ibland tycker jag det blir lite väl korta nedslag i ämnen som känns viktiga medan andra kapitel får ta lite väl mycket plats. Jag hade till exempel önskat betydligt fler sidor i kapitlet “Fåglarna berättar om miljön”, där vi lite för kortfattat får en redogörelse för hur den stora landskaps- och samhällsomvandling som skett de senaste 100 åren påverkat fåglarna. Men å andra sidan sammanfattas det effektivt.
Känn mänskligheten som vi behandlar fåglar
Men “Fåglarna och vi” är verkligen inte bara deprimerande läsning. Få svenskar kan mer om fåglar än Anders Wirdheim och hans kärlek till dem lyser igenom i texten. Ännu tydligare syns hans nyfikenhet och vetgirighet. Den ena intressanta studien efter den andra sammanfattas, böcker och artiklar citeras och det dras även egna slutsatser utifrån hans stora kunskap och många fågelupplevelser.
I slutändan säger boken minst lika mycket om mänskligheten som om fåglarna. Hur vissa av oss beundrar och fascineras av dem och vill veta så mycket som möjligt om beteenden, flyttvägar och matvanor. Andra ser mest fåglar som en resurs som ska skjutas eller ätas. Som tur är har de förstnämnda genom åren haft en del att säga till om när det gäller fåglarnas bevarande.
Transparens: Natursidan fick ett recensionsexemplar av boken från bokförlaget.