Bok om den mystifierade och intressanta korpen
Mystisk och fantasieggande, effektiv predator, nyfiken och smart, stor och ståtlig – korpen kan beskrivas på många sätt och har länge varit en flitigt återkommande ingrediens i sagor och myter. Nu kan unga bokläsare frossa i berättelser om vår största kråkfågel.
Korpar är mytomspunna och det är inte så konstigt. Man kan tänka sig att den jagande människan förr i tiden ofta hade vaksamma korpar efter sig som hoppades på lätta bytesrester. På samma sätt som korpar gärna håller koll på vad vargar eller andra rovdjur har för sig. Korpar har antagligen länge bevistats i närheten av människan på behörigt avstånd och eftersom den är stor, kolsvart och relativt ljudlig är den som gjord för att skapa skrönor och myter kring. Berättelser om kraxande korpar strax innan något hemskt hände kan inte ha varit sällsynt förekommande och med tanke på att människan även idag har stora problem med att tolka händelsekedjor är mytbildningen inte konstig.
Korpen är också en relativt välstuderad fågel. Mycket forskning om djurs och fåglars intelligens har utgått från korpar eller andra kråkfåglar. Även för icke-forskare är det en fågel som är väl värd att studera. Har du tur kan du få se dem hänge sig åt akrobatiska luftlekar, nyfiken inspektion av föremål och kanske får du även höra deras väldigt märkliga “klongande” läte. Som om en klocka klämtar. Det är som sagt inte konstigt att det finns många sagor som kretsar kring de stora kråkfåglarna.
Bengt-Erik Engholm har med andra ord haft en guldgruva att ösa ur till boken “Korpen – fakta och myter”. I korta kapitel tar han upp berättelser från världens alla hörn och blandar in historiska, sociologiska och religiösa perspektiv tillsammans med forskningsstudier, egna och andras upplevelser och rena fakta om deras intressanta liv. Det bildar en fascinerande förklaring till och förståelse för hur och varför korpen berört människor i alla tider och på så många håll i världen. Det är nog inte många andra fåglar som kommer i närheten av samma påverkan.
Jag ser framför mig att barn i “bokslukaråldern”, efter att ha läst “Korpen”, hänger kikaren runt halsen och ger sig ut för att studera korparna i omgivningen lite närmare.
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken från förlaget.