Titeln ”Om fåglar i Sverige” kanske känns bekant? Den här boken släpptes 2015, men nu ges den ut i en omarbetad, förkortad och mer behändig version.
Omslaget till den förkortade och omarbetade boken “Om fåglar i Sverige” av Lars-Åke Janzon och Staffan Ullström.
Boken riktar sig främst inte till ornitologer som vill lära sig se skillnad på fågelarter utan snarare till dem som är nyfikna på fåglar i allmänhet. Det är alltså ingen “Fågelguiden” utan snarare en konkurrent till böcker som “Prismas stora fågelbok” eller “Fåglar inpå livet” där vi får läsa mer om varje fågel än i en vanlig artbestämningsbok.
De 113 arterna (det var 100 i den tidigare versionen) presenteras med Staffan Ullströms utsökta målningar och Lars-Åke Janzons beskrivningar av utseende, livsmiljö och läte precis som i alla andra fågelböcker. Det som tillkommer är korta redogörelser för exempelvis fåglarnas ägg, högsta kända ålder och ett avsnitt om namnets historia eller fågelns roll i svensk tradition (ungefär som i boken “Fåglar i svensk folklig tradition”). Den stora behållningen förutom målningarna är att det i beskrivningarna ges lite extra fakta om varje art. Något litet som är kul att känna till och som gör förståelsen för arten större.
Bland de nya arter som tillkommit sedan förra versionen så är det framför allt småfåglar som törnsångare, trädpiplärka, ängspiplärka och ärtsångare. Skogshönsen lyser fortfarande med sin frånvaro.
“Om fåglar i Sverige” är en trevlig bok att bläddra i, men jag förstår inte riktigt varför den gjorts om till en fälthandbok. Det är som sagt knappast en bok för artbestämningar. Personligen hade jag hellre sett att Norstedts gått åt andra hållet och satsat på en större, mer utökad version. “Om fåglar i Sverige” hade kunnat göras till ett praktverk om Sveriges alla häckfåglar med en uttömmande text om varje arts sätt att leva. En sådan bok saknas märkligt nog fortfarande i det enorma utbudet av svenska fågelböcker.
Transparens: Vi fick ett exemplar av boken av bokförlaget.
