BirdLife Sverige: Skogsbruk i häckningstid drabbar över 1 miljon fåglar per år

Lappmes – en av de krävande skogsarterna som minskat i antal. Foto: Gunilla Falk 

Varje år avverkas det stora ytor skog i Sverige mitt under häckningstid för skogslevande fåglar. Enligt BirdLife Sveriges beräkningar drabbar det 600 000 – 1,6 miljoner par fåglar årligen, det vill säga uppemot tre miljoner individer.

Norsk Ornitologisk Forening har nyligen gått ut i media och krävt att den norska skogsindustrin slutar med avverkningen under häckningstid eftersom det varje år dödar tusentals fåglar.

LÄS ÄVEN: • Stor rapport om tjädern i Sverige: Början på regionalt utdöende

– Skogsavverkning under häckningssäsongen har ökat med åren. Skogsindustrin hade inte lika mycket krav på att leverera timmer kontinuerligt tidigare. Nu har de stora företagen ständigt bråttom för att leverera trä, och då ökar problemet. Den gamla skogen är viktig för hotad natur, eftersom den blir alltmer sällsynt. Det finns oersättliga värden i den gamla skogen, och det kommer att ta hundratals år att få tillbaka dem, säger Martin Eggen, naturvårdsrådgivare vid Norsk Ornitologisk Forening (NOF) till NRK.

Hur ser det då ut i Sverige? Christer Johansson är styrelseledamot för fågelskyddsfrågor i skog hos BirdLife Sverige.

– En försiktig uppskattning ger att cirka 600 000-1,6 miljoner par fåglar kan drabbas av skogsbruksåtgärder under häckningstiden i form av slutavverkning, gallring och röjning, berättar han.

LÄS ÄVEN: • Miljöminister Karolina Skog om skogsbruk och skogspolitik

Uträkningen är baserad på statistik från Svensk fågeltaxering vid Lunds universitet, skogsåtgärder i svenska skogar och spannet i siffrorna beror på att det är skillnad i antal häckningar beroende på vilka skogsmiljöer det gäller och var i landet vi befinner oss. I Sverige häckar ungefär 70 miljoner fåglar årligen.

Vilka fåglar är det som drabbas hårdast av detta?
– Gissningsvis drabbas väl tättingar mest, men alla skogsarter bör beröras i någon mån. Hur det berör och påverkar populationerna totalt sett vet vi inte så mycket om däremot klarar sig nog de vuxna fåglarna sig i regel, men det är troligt att en betydande andel av dessa 600 000 – 1,6 miljoner häckningar ändå spolieras av skogsbruket under häckningstid, berättar Christer Johansson.

Det är ju förbjudet att avsiktligt störa fåglar i naturen enligt artskyddsförordningen (”särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod”) – gäller alltså inte det skogsindustrin?
– Jo, det gör det i högsta grad. Artskyddsförordningen är sedan några år tillbaka inskriven i skogsvårdslagen.

Vad anser du bör göras åt problemet?
– I det ”program för fågelskydd och naturvård” som BirdLife Sverige håller på att ta fram kommer vi preliminärt att kräva att ”skogsbruksåtgärder ska minimeras under fåglarnas häckningstid”. Vi har ännu inte utvecklat vad vi menar med detta, men tanken går i första hand till lövmiljöer eller skogar med mer lövinslag, eftersom dessa har betydligt högre art- och individantal än monokulturer av gran eller tall.

LÄS ÄVEN: • Fältbiologerna fokuserar på skogen 2018

Det finns även andra förändringar i skogsbruket som kan gynna fågellivet.
– Minst lika viktigt som detta är att få ett slut på all underväxtröjning som sker inför gallring och slutavverkning som berövar fåglarna skydd och sannolikt ökar risken för predation av ungarna för många fågelarter, berättar Christer Johansson. Detta finns som förslag till den nya FSC-standarden (”All underväxt ska lämnas som inte är till hinder för skötselåtgärden”), men är något som även bör skrivas in i skogssektorns målbilder för god miljöhänsyn. Underröjningen betyder lite ekonomiskt för skogsbruket och görs många gånger slentrianmässigt, men förstör väldigt mycket för den biologiska mångfalden.

Skogsindustrin brukar hävda att det går bra för skogens fåglar – stämmer det?
– Ja och nej. Det beror på vilken tidsperiod som anges som startår. Skogens fåglar har minskat på grund av det intensiva kalhyggesbruket. Under perioden 1977–2006 minskade 42 procent av alla skogsarter, och det gick sämre för de specialiserade arterna än för skogsfåglarna som helhet. I mitten av 1990-talet vändes nedgången till en viss uppgång för många arter, dels genom förbättrad hänsyn inom skogsbruket och dels på grund av att den totala arealen skog ökade då jordbruksmark av olika anledningar växte igen med skog. De senaste åren (2005–2016) verkar dock den tillfälligt positiva trenden ha brutits igen. Viktiga indikatorer för skogens utveckling såsom skogshöns, talltita, entita och lappmes visar återigen signifikanta minskningar, och fem av åtta hackspettar är fortfarande rödlistade.

Anledningarna till att många krävande skogsfåglar minskar är flera. Christer Johansson berättar bland annat att det finns studier som visar att flera av de inledningsvis positiva trenderna i skogsstruktur brutits under de senare åren. Han nämner också studier som visar att det finns för lite gammal skog, att antalet kvarlämnade träd på hyggen fortfarande är långt under den rekommenderade nivån på minst ungefär 60 träd per hektar och mängden död ved är idag ungefär 8 kubik per hektar jämfört med 20-200 kubikmeter per hektar i naturliga skogar. Många fåglar och andra organismer kräver 10-20 kubikmeter per hektar.

Sveriges skogar är helt enkelt inte tillräckligt anpassade för skogsarter med krav på sin livsmiljö.