Biokrediter – greenwashing eller en räddning för skogens mångfald?

En biokredit är i enkla ordalag ett sätt för ett företag att betala ett annat företag för att skydda eller skapa biologisk mångfald. Det skulle till exempel kunna vara att ett skogsbolag får betalt för att bevara en naturskog. Det är ett etablerat begrepp och verktyg som även nämns i Kunming-Montrealramverket, en del av FN:s ramverk för biologisk mångfald som antogs i december 2022. Där lyfts biokrediter som en möjlig finansiering av arbetet med biologisk mångfald.

I maj 2023 såldes den första biokrediten i Sverige. Orsa besparingsskog var säljaren, Swedbank köparen. Det var en del i ett forskningsprojekt och kallades, av en av parterna i projektet, för ”en minnesvärd händelse för bevarande av biologisk mångfald i Sverige” och en ”viktig milstolpe”.

I oktober 2024 utannonserade Orsa besparingsskog att man sålt den första kommersiella biokrediten, gällande 11 hektar skog. Detta bland annat för att kunna genomföra åtgärder för att gynna den hotade mosippans spridning.

Avverkar samtidigt skyddsvärda skogar

Målet med dessa krediter är enligt företaget att ”bevara biologisk mångfald”. Men ungefär samtidigt som de sålt sina första biokrediter avslöjades att andra delar av Orsa bevaringsskogs verksamhet inte jobbar lika mycket med biologisk mångfald. Det krävdes domstolsbeslut för att hindra bolaget från att avverka 13 skogar med höga naturvärden. Förfarandet beskrevs som en ”systematisk skövling” av en person med insyn i ärendet.

Är det bara om andra företag går in med pengar och köper biokrediter som ni sparar områden med höga naturvärden?
– Nej. Vi vill bedriva ett hållbart skogsbruk där det finns utrymme både för virkesproduktion och områden med höga naturvärden. Det är viktigt att förstå att det är skillnad på de områden där vi säljer biodiversitetskrediter och de områden som vi sparar som frivilliga avsättningar i vårt skogsbruk. Vi sparar områden med höga naturvärden bland annat genom egna frivilliga avsättningar som undantas från skötsel och skogsbruksåtgärder. I nuläget sparar vi ungefär 17 procent av den produktiva skogsmark som vi har med hänsyn till höga naturvärden som frivilliga avsättningar. Vi arbetar också aktivt med att verka för att ingå avtal med länsstyrelsen om att bilda naturreservat där vi har större områden som har höga naturvärden, sa Cecilia Forslund, kommunikatör på Orsa Besparingsskog, till Natursidan i samband med avslöjandet om avverkningarna.

Betala för att öka den biologiska mångfalden

Orsa besparingsskog ska sälja biodiversitetskrediter i områden som ”inte når upp till de höga naturvärden som motiverar normal frivillig avsättning eller tecknande av avtal om naturreservat”.

Cecilia Forslund berättar att det finns en standard för hur Biodiversitetskrediter beräknas, framtagen av Swedish Biocredit Alliance. Biodiversitetskrediter kan kortfattat beskrivas som en ”förstärkning av naturvärden i områden med vissa naturvärden och skapande av stärkta naturvärden i trivial skog genom aktiva åtgärder, så kallad additionalitet”.

– Istället för att bedriva skogsbruk där sågverk och pappersindustrin betalar för våra arbetsinsatser, timmer och massaved, så finns det företag som är villiga att betala för att vi ökar den biologiska mångfalden. Det finns också möjlighet för intresserade privatpersoner och naturvårdsorganisationer att köpa biodiversitetskrediter för att bidra till en ökad biologisk mångfald, berättar hon.

WWF: Biokrediter kan vara rätt väg, men inte framme än

Lena Dahl på WWF har i drygt ett år deltagit i WWFs internationella arbete med att formulera en position om biokrediter. Hon har även bevakat Swedish Biocredit Alliance som Orsa Besparingsskog ingår i. WWF Sverige har inte ”godkänt” de biokrediter som Orsa besparingsskog sålt, men tycker att initiativet är positivt.

– Vi tycker att Swedish Biocredit Alliance är på väg i en riktning som kommer att bli i linje med WWF position, men de är inte där än och vi deltar därför inte aktivt, förklarar Lena Dahl.

Vad är WWF:s åsikter om biokrediter?
– WWF anser att biokrediter kan bli ett viktigt verktyg för att säkerställa tillräcklig finansiering för att bevara och stärka den biologiska mångfalden, med tanke på att FN har uppgett att stater och regeringar inte själva kommer att kunna bidra med all finansiering som behövs. WWF ser samtidigt risker, främst att misstagen som är kopplade till kolkrediter upprepas, till exempel att förtag köper kolkrediter i stället för att minska sin egen negativa påverkan på klimatet. Därför engagerade sig WWF i det strategiska arbetet med att ta fram ett globalt regelverk för biokrediter redan i början av 2023, och parallellt tog WWF fram en position för vilken typ av biokreditprojekt som organisationen kan stödja. I positionen finns krav på såväl projekten/säljarna och köparna som regelverket för och styrningen av systemen för biokrediter.

Tror du att det här har potential att vara en lösning för skogsägare som vill jobba med biologisk mångfald på sin mark?
– Ja, det tror jag. WWF är positiva till införandet av mekanismer som ger skogsägarna ersättning för åtgärder som stärker den biologiska mångfalden i skogen, och ser gärna en mix av statliga och marknadsdrivna initiativ. Med tanke på den politiska utvecklingen i Sverige blir marknadsdrivna initiativ ännu viktigare, och i Sverige är det naturligt att biokrediterna fokuseras på projekt med restaureringsfokus. En förutsättning för att WWF ska stödja ett initiativ är att regelverket är tillräckligt skarpt, det vill säga att man mäter tillståndet i skogen innan man sätter i gång projektet, att man har tydliga mål för vad man vill åstadkomma och att man följer upp att målen realiseras. Projektet måste också vara additionellt, det vill säga att skogsägaren får betalt för att göra något som inte annars skulle ha genomförts.

Kan biokrediter göra skillnad i större skala – regionalt eller till och med nationellt?
– Det här är ett förhållandevis nytt verktyg som fortfarande är under snabb utveckling. Det är därför osäkert ifall biokrediter blir ett starkt och trovärdigt verktyg för att öka finansieringen för bevarande och stärkande av den biologiska mångfalden, men visst finns det potential. I de studier jag har läst om biokrediter är de flesta överens om att marknadsstyrda initiativ bara kommer att omsätta en mindre mängd pengar. Det som verkligen gör skillnad är ifall lagstiftning införs som kräver att företag som använder naturresurser investerar i den här typen av verktyg, och där är vi ju inte idag, avslutar Lena Dahl.