I slutet av maj åkte naturfotografen Daniel Pettersson till Finland med målet att fotografera en av Europas mest sällsynta häckfåglar – den vackra blåstjärten. Det här är hans berättelse och bilder från resan. Fler av Daniels bilder kan ses här.
Ett av de tre videsparvsrevir vi hittade såg ut såhär. Här fanns också bl.a. skogssnäppa och lundsångare.
“Kuusamo är en stad med ungefär 15 000 invånare och ligger i östra Finland, nära den ryska gränsen i höjd med Bottenvikens slut. Staden nås relativt enkelt med direktflyg från Helsingfors. Den höga turtätheten mellan Stockholm och Helsingfors gör att man kan räkna med en restid från Stockholm på 4-5 timmar.
Kuusamo omges av typiska böljande tajgalandskap med ändlösa barrskogar. Antalet öppna marker är relativt få och den som letar myrmarker i Finland bör istället söka sig längre norrut till Finska Lappland (Ivalo är lika enkelt att nå med flyg som Kuusamo och bjuder på ett helt annorlunda landskap). Kuusamo omges av tusentals sjöar och hyser goda populationer av urtypiska tajgafåglar som orre, tjäder, järpe, spillkråka, lavskrika, sångsvan, vigg, knipa, storlom och kricka.
Den skygga järpen spanar ut över sumpskogen från en rotvälta.
Mitt syfte med resan var dock solklart, jag åkte för att fotografera en av de ovanligaste häckfåglarna i Europa, blåstjärten. Blåstjärten är en liten näktergalsliknande fågel som huvudsakligen häckar i ett brett bälte genom hela Ryssland till Japan. De allra västligaste populationerna når dock över den finska gränsen. Blåstjärtarna som häckar i Finland är riktiga långdistansflyttare som övervintrar från Burma och vidare österut i Sydostasien. De häckar i branta sluttningar i den djupa granskogen där de sjunger från de högsta grantopparna. Då och då gör de snabba utsvävningar ned i marknivå i jakt på mat, dock sitter de sällan på samma gren längre än några sekunder och är således en tuff utmaning att fotografera annat än i en brant vinkel när de sitter i grantopparna och sjunger.
En gammal blåstjärthane i typisk miljö, högst upp i sluttningens högsta gran.
På min fyra dagar långa resa (utresa tidig torsdagsmorgon, hemkomst sen söndagskväll) hade jag ett bra flyt och fick ganska snabbt grepp om andra målarter som videsparv, järpe och dvärgmås (oerhört vanlig runt Kuusamo). Blåstjärten däremot krävde en stor portion tålamod och tur på grund av dess nyckfulla rörelsemönster. När jag var på plats hade honorna ännu inte kommit vilket gjorde att hannarna sjöng för fullt i kamp om de finaste reviren i väntan på honornas ankomst – optimalt ur ett fågelskådarperspektiv men inte särskilt bra om man vill fotografera dem i ögonhöjd. Det fina med att åka i slutet av maj för att fotografera dem är att man slipper molnen med mygg som kan vara riktigt påfrestande.
Europas snyggaste häckfågel? Vansinnigt vacker är den i alla fall, den gamla blåstjärthanen.
Sammantaget såg jag och min fågelskådande pappa 70 arter utan att flänga runt alltför mycket i bilen. Ingen av de platser vi besökte låg längre än 40 km från hotellet i Kuusamo. Jag berättar inte var jag fotograferade mina blåstjärtar då lokalen inte riktigt klarar av störning från människor. Valtavaara ca 30 km norr om Kuusamo är en lättillgänglig lokal som är känd för att hysa blåstjärtar. Där går det utmärkt att se och höra blåstjärtarna sjunga på morgonen och förmiddagen.
Typisk skogssjö med dvärgmås, knipa, vigg, kricka, salskrake, fisktärna, silvertärna, bläsand, skrattmås, sävsångare, enkelbeckasin med mera.
Fler bilder från resan finns att se på min hemsida www.danielpettersson.com eller på Facebook.
Sommarhälsningar,
Daniel”
Bergfinken häckar både i gran- och björkskogens sluttningar.
Den vackra dvärgmåsen, Kuusamos vanligaste vitfågel, fångar insekter tätt ovanför skogssjöarnas vattenytor.
Typisk miljö i Östra Finland, skog, sjöar och åter skog och sjöar.
Videsparven är precis som blåstjärten en långdistansflyttare som övervintrar i östra Kina. De senaste årtiondena har den minskat dramatiskt som häckfågel i Skandinavien.
Det känns som att det häckar ett par sångsvan i de flesta större sjöar runt Kuusamo.
Lavskrikan föredrar gammal granskog och upptäcks ofta på sin breda repertoar av läten.
