Kristina Gannholt har fotograferat och inventerat sin närnatur de senaste åren.
Besatt av en äng – Kristina inventerar sin närnatur
Det finns väldigt mycket att upptäcka i en äng. Kristina Gannholt hade turen att få en äng som granne och blev smått besatt av att inventera den på arter.
2020 flyttade Kristina Gannholt till en ny lägenhet. Då visste hon inte att en äng utanför fönstret skulle bli en stor del av hennes liv de kommande åren, att hon skulle lära sig mängder av växter och insektsarter eller att hon skulle hitta över 300 arter i den där ängen. Allt tack vare en katt.
– Katten Loke gillade att lägga sig i gräset och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand. Där stod jag och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det var egentligen så det började.
Katten Loke var den som inspirerade Kristina att börja sitt projekt.
Det berättar Kristina Gannholt. Hon flyttade till en lägenhet i Arvika för några år sedan och skaffade då två katter. Framför allt den ena började hon gå ut med i koppel. Ungefär samtidigt påbörjade även kommunen en skötsel av gräsytan precis utanför Kristinas lägenhet. 50 meter från hennes port skapades nu en äng på ungefär 3 500 kvadratmeter genom att enbart slå växtligheten en gång om året.
Ängen blev en bra kombination av mitt intresse för att värna om naturen och fotografering, samt att jag blir småmanisk när jag får blodad tand.
Med katten Loke nöjd i gräset och ett långt koppel i handen föddes det en idé hos Kristina. Som naturfotograf sedan 15 år och med ett långt naturintresse föll det sig naturligt att börja se sig omkring.
– Jag tog med min kamera ut och tack vare det långa kopplet kunde jag gå runt i ängen. Jag tog en bild på tvåvingen Limnia unguicornis som jag tyckte blev fin och sedan drog min “torktumlarhjärna” igång och jag började fota alla arter jag kunde hitta i ängen.
Bilden på tvåvingen Limnia unguicornis, som började projektet.
Flera timmar om dagen
Ängen tog upp allt mer av hennes tid. Under 2023 gick hon runt i den i stort sett varenda dag från april till oktober. Flera timmar om dagen med katten i koppel och kameran i handen. Med “större intresse än kunskap” om ängsväxter eller insekter började hon sakta lära sig vilka arter hon såg. Hon tog bland annat hjälp av olika Facebook-grupper där hon fick hjälp med att artbestämma många av dem. Sammanlagt lyckades hon under somrarna i ängen artbestämma över 300 arter.
– Jag har autism och inlärningssvårigheter. Det tar väldigt lång tid att lära mig saker och det tog en bra stund att lära mig skilja på blomflugor och humlor och bin. Jag har mer en känsla för att värna – att veta vad det är för något är en rolig bieffekt. Min ADHD leder till att jag startar massor av saker, men har svårt för att avsluta dem. Men jag har hittat att ett knep med ängen – om jag berätta om projektet för andra så vill jag inte göra dem besvikna och då fortsätter jag. Det har visat sig fungerar för mig.
Kristina Gannholt.
Är det några fynd du är särskilt glad över?
– Jag hittade ett jättestort bestånd av rödklint. Det har inte funnits här tidigare. Det kan nog vara fåglarnas förtjänst som sprider hit fröna. En dimmig morgon hittade jag ängssniglar. De hade jag aldrig sett innan eftersom jag är morgontrött och aldrig brukar vara uppe så tidigt att jag hinner uppleva dimman. Jag hittade också en rödlistad mygga. Jag blev förvånad över hur vackra vissa myggor är på nära håll. Tack vare katten upptäckte jag även en större lysmask.
Knackande från “skorpionstjärt”
En annan häftig upplevelse var när hon hörde något svagt knackande medan hon gick runt i ängen. Hon tittade sig omkring och hittade en skorpionslända på ett blad. En märklig insekt som har en stor skorpionliknande bakdel och ett långt ansikte. Det var en hanne som satt på ett blad till växten krusskräppa och knackade med sin stjärt. Plötsligt hördes svar – andra svaga knackande, men Kristina såg inga andra skorpionsländor. När hon lyckades lokalisera lätet visade det sig vara andra hanar som satt under bladen. Snart började de ta sig upp på ovansidan och bråka med varandra. Troligen fick någon av dem para sig så småningom.
De mörkfläckade skorpionsländornas parningslek stod för en minnesvärd upplevelse.
Har du varit med om något särskilt minnesvärt i ängen?
– En dag hoppade en strandängsgräshoppa upp på min hand. Det var udda eftersom de brukar hoppa iväg när man närmar sig, men den här hanen satt dessutom kvar och verkade vara nyfiken på vad jag höll på med. Nästa dag hände samma sak – den hoppade upp på mig igen. Det hände tre dagar i rad. Det var som att den hade en uppfattning om mig och vad jag håll på med. Det har varit en av de finaste upplevelserna. Jag kände mig inbjuden av naturen.
Snödumpning slår ut många växter
Trots att kommunen satt upp skyltar för att förklara att det är en äng på platsen så är inte alltid förståelsen på topp, berättar Kristina. Hundägare plockar inte upp efter att hundarna bajsar i den lite högre växtligheten och ibland får folk för sig att parkera sina bilar i ängen. Inte ens delar av kommunen verkar helt medveten om vad som finns på platsen. Snö från snöröjning av vägar dumpas nämligen på ängen om vintern och Kristina, som ju följt den i några år, har märkt skillnad.
Ängen och kommunens skylt.
– Jag har sett att marken förändrats där snön dumpats. Antalet växtarter har minskat i antal och nu växer där nästan bara baldersbrå.
Just nu, i februari 2024, ligger det återigen en stor snöhög över ängen, men Kristina har inga planer på att sluta inventera och engagera sig i ängen.
– Jag tänker nog fortsätta kika efter flera arter om än inte lika intensivt. Jag ska definitivt hålla ett öga på om och vad kommunen gör, som kommer att skydda denna speciella äng lite bättre. Känner mig lite maktlös i nuläget så det ska bli spännande att se vad de gör av mina synpunkter om parkering, hundar, bajs, snö med mera. Ängen blev en bra kombination av mitt intresse för att värna om naturen och fotografering, samt att jag blir småmanisk när jag får blodad tand. Det blir liksom en liten tävling med mig själv – “hur mycket kan jag få ihop?”.
Vad har det här projektet gett dig?
– Jag hade aldrig trott att det skulle finnas så mycket arter på en till synes livlös plätt. Jag har fått väldigt många fina upplevelser som jag aldrig skulle fått annars och också lärt mig mycket om fotografi och om arterna. Kanske är det här något jag kunde jobba med på andra platser framöver?
Se Kristina Gannholts bildspel från ängen
Läs mer om hur du gynnar biologisk mångfald i trädgården hos Rikare trädgård.
