Gå till innehållet

Bekämpnings­medel i jordbruket största hotet mot fjärilar

En ny 17-årig studie visar att både antalet och artmångfalden av fjärilar minskar i områden som använder bekämpningsmedel i jordbruket.

Studien är gjord av Braeden Van Deynze från Washington Department of Fish and Wildlife och hans kollegor och publicerats i den vetenskapliga tidskriften Plos One. 17 års data från 81 län i fem delstater i Mellanvästern i USA har samlats in. Forskarna fann då att det är användningen av bekämpningsmedel mot insekter (det vill säga gifter som ska döda “skadedjur” på grödorna) som är den största orsaken till att det går mycket sämre för fjärilarna.

Bekämpningsmedlen minskar inte bara antalet fjärilar utan också antalet arter fjärilar i varje region. Värst är bekämpningsmedel med neonikotinoider. Dessa ämnen har förbjudits av EU, men en del jordbrukare får undantag från förbuden. Särskilt hårt slår ämnena slå mot den kända monarkfjärilen i Nordamerika. I jordbruksområden med insektsgifter minskade monarkfjärilen med hela 33 procent enbart mellan åren 1998 och 2014. Sedan dess har inte mycket hänt i USA när det gäller förbud mot dessa skadliga kemikalier.

Kraftig ökning och nu svårare att övervaka

Neonikotinoider appliceras ofta på på majs- eller sojabönfrön och tas då upp av växtvävnaden när grödan utvecklas, men upp till 85 procent av beläggningen kan läcka ut i miljön. Användningen av neonikotinoider har ökat dramatiskt sedan de introducerades 2004. Situationen förvärras ytterligare av att det sedan 2015 inte längre samlas in data om användningen av neonikotinoider i USA.

– Vi har tagit ett stort steg mot att fastställa orsaken till decennier av nedgång för fjärilar. Av de tre orsaker som vanligtvis åberopas är bekämpningsmedel en mer negativ faktor än både klimatförändringar och förändringar i markanvändning.

I Sverige har även plantor märkta med “bivänliga växter” i plantskolor och butiker visat sig innehålla en hel del gifter, som inte ont anande konsumenter får med sig till den egna trädgården.

Källor: Plos One och Science Direct

Mer att läsa