Begäran om förbud mot botten­trålning i “skyddad” natur

Bottentrålning innebär att en stor trål, ungefär som en tratt, släpas längs havsbotten och skrapar med sig allt i sin väg. Metoden medför omfattande bifångst av fiskar och arter som är ointressanta för fisket, men som skadas eller dör när de hamnar i näten. Studier har bland annat visat hur skadlig bottentrålning är för fisken i Kattegatt att det orsakar större utsläpp än flygindustrin och att det ger större skador än extrema stormar.

Destruktiv fiskemetod i skyddad natur

Men i 73 procent av det skyddade området Bratten i Skagerrak är bottentrålnig trots detta tillåtet. Det 120 000 hektar stora Natura 2000-området ligger till stora delar i svensk ekonomisk zon och nu vill Naturskyddsföreningen stoppa trålfisket.

– Vi begär nu att bottentrålningen ska tillståndsprövas och hoppas att det ska leda till att djur och växter i Bratten kan utvecklas och återhämta sig. Havens biologiska mångfald är under akut press och det här borde redan vara en självklarhet, säger Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Som att plöja en blomsteräng

Tillståndsprövningen innebär att man tittar på huruvida fisket har negativa effekter på de arter och livsmiljöer man vill skydda i ett skyddat område. Om det finns en risk för negativ påverkan kan fisket inte tillåtas fortsätta. Bratten är väldigt artrikt. Här lever flera rödlistade arter och exempelvis knaggrocka, slätrocka, fläckrocka, pigghaj, brugd och håbrand. Det är också ett av få områden i Sverige där det växer koraller.

– Bottentrålning förstör miljön. Man kan jämföra det med att plöja en blomsteräng. Korallkolonier som tagit århundraden att växa till sig förstörs på ett enda tråldrag, svampdjur och nässeldjur krossas och försvinner, säger Beatrice Rindevall, som också menar att ett förbud mot bottentrålning är avgörande för att bevara områdets unika miljöer och arter.

Länsstyrelsen anser att bottentrålning kan fortsätta

2021 yttrade sig länsstyrelsen i Västra Götaland om bottentrålning i Bratten. De menade då att fisket “reglerats för att inte påverka syftet med skyddet” och att “trålfiskets effekter följs upp kontinuerligt”. Dessutom ansågs att ett generellt förbud mot bottentrålning i skyddade områden enbart kommer medföra “en onödig utökad administration och försvåra arbetet med att få ett ändamålsenligt skydd och en adaptiv förvaltning”.

Källa: Naturskyddsföreningen