Även invandrade vargar är nära släkt
Varg. Foto: Niclas Ahlberg
Den svenska vargstammen är kraftigt inavlad. För att öka den genetiska variationen behövs det komma in vargar från Ryssland. Nu visar ny forskning att även dessa vargar är nära släkt med varandra.
Studien är ett samarbete mellan SLU, Norsk institutt for naturforskning, Universitetet i Oulo, Naturresursinstitutet i Finland och Høgskolen i Innlandet i Norge och har publicerats i Conservation genetics. Forskarna har gått igenom de DNA-prov som samlats in sedan 1983 och som är en i stort sett total kartläggning av varenda individ som finns eller har funnits i Sverige sedan dess.
De kunde bland annat se att de 20 vargar som vandrat in i Skandinavien är nära släkt med varandra. Många av dem verkar vara hel- eller halvsyskon.
– Detta är ett viktigt resultat. Om man antar att våra invandrade vargar är obesläktade finns risk att man överskattar deras bidrag till minskad inavel, säger Mikael Åkesson, forskare på SLU Grimsö forskningsstation.
Dessutom upptäcktes att de finska och ryska vargarna har så liten genetisk skillnad att det inte går att avgöra varifrån en enskild varg kommer från. Det tyder på ett stort genutbyte mellan den vargpopulation på ungefär 750 individer som finns i Finland och nordvästra Ryssland. I Norge och Sverige finns ungefär 450 vargar.
Bevarandet av varg i stora delar av Europa går under det skydd som nationerna gemensamt kommit överens om i samband med Bernkonventionen och/eller lagstiftningen som gäller under EU:s art- och habitatdirektiv. EU har kritiserat Sverige för den omfattande licensjakten på varg utan att det garanterats att det tillförs nya djur till den starkt inavlade svenska vargstammen, rapporterar Ekot. Enbart sju av de 20 vargar som invandrat till Sverige har förökat sig här.
– Det behövs underlag och strategier för att främja den gränsöverskridande övervakningen och förvaltningen av varg i norra Europa. Då får vi bättre kunskap om den genetiska situationen för olika populationer av vargar i hela regionen, säger Mikael Åkesson.
Källor: SLU och Conservation Genetics
