Artutrotningen leder till allt mer likartade fåglar

I en ny studie har forskare undersökt vilka fågelarter som hotas av utrotning. De fann att unika fåglar, med specifika karaktärsdrag var klart överrepresenterade. I framtiden kommer troligen därför världens överlevande fågelarter vara betydligt mer lika varandra än idag och det kommer förändra ekosystemen.

Många fågelarter påminner relativt mycket om varandra, medan andra står ut från mängden med unika funktioner och karaktärsdrag. Denna variation i storlek och form kallas morfologisk mångfald. Bland ytterligheterna finns till exempel träskofågeln med sin abnorma, enorma näbb eller fåglar som är väldigt små (kolibrier) eller väldigt stora (strutsar). Det är dessa unika fågelarter som är kraftigt överrepresenterade bland världens hotade arter enligt en ny studie. Om de mest hotade arterna i världen skulle utrotas, försvinner också många av arterna som står ut från mängden med exempelvis extremt långa näbbar eller korta vingar.

När dessa arter försvinner så tappas även viktiga ekologiska strategier och funktioner ur ekosystemen eftersom det inte finns några andra fåglar med liknande egenskaper som kan ta de utrotade fåglarnas plats. Det kommer i sin tur få stora konsekvenser för ekosystem runt om i världen och forskarna bakom studien påpekar att artutrotningen kommer påverka ekosystemen snabbare än man hittills trott och på sätt som man kanske inte känner till i dagsläget.

I studien skriver forskarna att det är extra viktigt att skydda arterna med unika egenskaper för att bibehålla deras funktioner i ekosystemen. Till exempel är gamar särskilt utsatta. Fyra av sex arter som försvunnit i de mest hotade ekoregionerna är gamar och när denna viktiga städpatrull i naturen inte längre är på plats kommer döda djur ligga kvar längre i naturen och därmed ökar risken för sjukdomar att spridas och för att antalet råttor ska öka som i sin tur sprider sjukdomar.

Emma Hughes, fågelforskare vid University of Sheffield och författare av studien, i Cell Press:

– När arter dör ut förväntar man sig att de egenskaper som de representerar också försvinner. Men vad vi fann var att när det gäller morfologisk mångfald förlorades egenskaperna i mycket större utsträckning än vad som kunde förutsägas om man bara hade förlorat arter. Detta är mycket viktigt eftersom det kan leda till en stor förlust av ekologiska strategier och funktioner.

Förutom att unika fåglar löper större risk att utrotas finns det också specifika områden som troligen kommer bli allt mer homogena. Värst ser det ut för Himalaya och Indokina, men även områden söder om Sahara och östra Afrika, dit många fåglar flyttar från Sverige pekas ut som särskilt utsatta. Även öar som Madagaskar och skogar i södra Vietnam och Kambodja anses sårbara.

Källor: Current Biology och Cell Press