Svenska Botaniska Föreningen har utannonserat Årets växter och i år har föreningen valt en trio balsaminer; den ovanliga springkorn, den besvärliga blekbalsamin och den invasiva jättebalsamin.
– Vi behöver veta mer om alla tre arternas förekomst och utbredning i Sverige, skriver Svenska Botaniska Föreningen.
Alla tre är ettåriga örter med sambladiga blommor som har en sporre där nektaren bildas. Det vetenskapliga namnet Impatiens betyder otålig eller känslig och syftar på att frukten öppnar sig explosivt när den berörs. Då krullar kapselflikarna ihop sig och fröna slungas ut. Det har också gett springkorn sitt engelska namn, “touch-me-not” (rör mig inte).
Springkorn (Impatiens noli-tangere)
Springkorn har hittats från Skåne till Norrbotten, men saknas från flera landskap. Den blir upp till en meter hög och kan bilda stora bestånd, oftast på skuggiga, fuktiga, mullrika ställen. Bladen är tunna, äggrunda och trubbigt sågade. Från bladvecken hänger de klargula, 3-4 cm stora blommorna på långa, smala skaft.
Blekbalsamin (Impatiens parviflora)
Blekbalsamin liknar springkorn, men är bara ungefär hälften så hög och blommorna är bara 1-1,5 cm långa och blekgula. Den kan vara ett besvärligt ogräs och sprider sig allt längre norrut i landet. Än så länge är den vanlig från Skåne till Uppland.
Jättebalsamin, (Impatiens glandulifera)
Som namnet antyder är jättebalsamin den största av balsaminerna i Sverige. Den kan bli upp till 2,5 meter hög och har en kraftig, ihålig stjälk. De äggrunda, vasst sågade bladen sitter motsatta eller tre och tre i krans. Blommorna är rosenröda eller vita och 2,5–4 cm långa. Den klarar sig på många olika växtplatser, sprider sig snabbt med frön och bildar stora bestånd. Jättebalsamin är klassad som invasiv och är förbjuden att odla, sätta ut i naturen eller att importera. I dagsläget finns arten i hela Sverige utom i fjällkedjan.
Rapportera in alla balsaminer du hittar i Artportalen eller via Artfakta. Ladda samtidigt gärna även upp ett foto på både blommor och bladen och försök uppskatta antalet plantor.
Källa: Svensk botanik