Varg i hägn. Foto: Marie Gillander
Det återstår lite tid av vinterns inventering av vargar, men enligt Rovdjursföreningen är det “ganska klart att antalet familjegrupper är färre i vinter än förra året”. Det är i sådana fall fjärde året i rad som antal familjegrupper minskar.
Vintern 2017/2018 räknades det in 30,5 familjegrupper vargar i Sverige. Anledningen till att det räknas halva familjegrupper är för att vissa lever i både Sverige och Norge. Hittills har det vintern 2018/2019 hittats 27 familjegrupper, men Grimsö forskningsstation, som sammanställer inventeringarna ute i länen, har flaggat för att två parrevir kan komma att graderas upp till familjegrupper. Det skulle innebära 29 familjegrupper och eftersom det är mindre än gynnsam bevarandestatus som räknas vid 30 familjegrupper bör det inte bli någon licensjakt på varg i år, menar Rovdjursföreningen.
LÄS ÄVEN: • Vargen ökar i Tyskland och Alperna men minskar i antal i Sverige
Frågan hur många vargar vi har i Sverige är trots inventeringen inte helt enkel att svara på. Hittills har antalet familjegrupper helt enkelt multiplicerats med 10, men det är ett räknesätt som nu utreds och kan komma att ändras. I mitten av april ska den nya omräkningsfaktorn bestämmas. Om den ändras till 8, vilket Rovdjursföreningen anser vara nödvändigt, då måste man öka antalet familjegrupper till 38 för att nå gynnsam bevarandestatus.
– I omräkningsfaktorn ingår vargarna i familjegruppen – två föräldrar och 3,6 valpar, alltså 5,6, samt alla vargar som lever i parrevir och alla vargar som ingen vet om de finns, berättar Jan Bergstam, ordförande i Rovdjursföreningen.
LÄS ÄVEN: • Vargar tar oväntat varierade byten i Sverige
Med nuvarande siffror betyder det att 27 familjegrupper med 5,6 vargar och 17,5 par med två vargar är säkert kända vintern 2018/2019. Det blir 186,2 vargar, som är säkrade.
– Utöver det finns givetvis ett antal vargar som lever ensamma som de flesta inte känner till, men vi vet att det finns 186,2 vargar. Möjligen kan vi lägga till cirka 5 till 10 tikar som redan lever stationära i sina redan inpinkade revir. Så omkring 195 vargar är en säker förekomst. De vargar som vi inte känner till dyker antingen upp i framtida parbildningar eller försvinner av olika anledningar, säger Jan Bergstam.
Motsvarande siffra på säkrade vargar året innan var 220. Det innebär att det kan röra sig om en minskning av antalet vargar med över 10 procent på enbart ett år.
Hur kan det komma sig att antalet vargar ser ut att minska?
– Tjuvjakt. Hela de stora skogarna från Klarälven från i höjd med Hagfors i Värmland och vidare österut över Dalarna till länsgränsen mot Gävleborg är i princip tomma på varg. Området kanske är det bästa för varg att etablera sig i i hela Mellansverige. Vargar som synes etablera sig och till och med får valpar är borta när spårsnön lägger sig på hösten, berättar Jan Bergstam.
LÄS ÄVEN: • Kritik mot att vargen i Tierp sköts – det här hände
Vargrevir vintern 2018-2019 enligt Viltskadecenter, Institutionen för ekologi vid Grimsö Forskningsstation. Lägg märke till det stora tomma området i Dalarna och Härjedalen.
Efter flera år av ökande antal vargar tycks de två senaste årens inventeringar visa att de minskar i antal och inte når upp till gynnsam bevarandestatus, som riksdagen beslutat är minst 300 vargar om ”minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland reproducerar sig med de skandinaviska vargarna under naturliga förhållanden varje 5-årsperiod (varggeneration)”. Om det däremot inte kommer in vargar från Finland eller Ryssland behöver den skandinaviska stammen ”bestå av minst 1700 vargar för att klara de genetiska bevarandekriterierna och därmed kunna anses ha gynnsam bevarandestatus”.
– För tillfället är invandrarkvoten klarad, säger Jan Bergstam. Det finns en invandrad hona i Tiveden som fött två kullar i Sverige sedan 2017 med en skandinavisk hane. Och utöver det har vi den invandrade Tunturihanen som fick en kull valpar 2016 och sedan hösten samma år är försvunnen. Men det krävs ytterligare en ny invandrad varg redan om några år för att klara uppfylla kraven för gynnsam bevarandestatus.
Källa: Rovdjursföreningen och SLU
