Ännu en naturorganisation har lämnat FSC

Miljörörelsen både i Sverige och internationellt riktar hård kritik mot Forest Stewardship Council (FSC) – den största certifieringen av skogsbruket. Nu har ännu en naturorganisation lämnat svenska FSC.

FSC har enligt sin webbplats som mål att “uppmuntra till ett miljöanpassat, socialt ansvarstagande och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar”. För att kunna balansera på de här tre benen är medlemsorganisationerna uppdelade i tre kammare som alla ska ha lika mycket att säga till om; de sociala och ekonomiska kammarna, samt miljökammaren. I den sociala kammaren sitter exempelvis fackorganisationer, Svenska Samernas Riksförbund och Svenskt friluftsliv. I den ekonomiska kammaren sitter över 30 företag som antingen jobbar i skogen eller handlar med produkter från skogen.

Miljökammaren bestod tidigare av Birdlife Sverige, Fältbiologerna, Jordens vänner, Naturskyddsföreningen, Sveriges Entomologiska Förening och WWF, men Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner och Fältbiologerna har sedan länge hoppat av FSC i protest mot hur certifieringen fungerar.

Malin Sahlin, sakkunnig för skogsfrågor på Naturskyddsföreningen, svarade så här 2019 om varför föreningen lämnade FSC:

– Under så himla många år har vi pekat på i stort sett samma brister i skogsbrukets utförande, men inget hände. Det har självfallet skett vissa förbättringar i vissa fall, men i det stora hela dokumenteras fortfarande samma brister mot samma regler i skogsbruket som vi påtalat i åratal.

Ännu ett avhopp

Nu har även Sveriges Entomologiska Förening lämnat FSC och kvar i miljökammaren sitter enbart Birdlife Sverige och WWF.

Pär Eriksson och Lars-Ove Wikars i Sveriges Entomologiska Förening berättar att de kom in i processen av att sätta en ny standard för FSC när processen redan pågått en tid och att det inte var lätt att sätta sig in i det komplexa regelverket för att kunna påverka. Det var också väldigt tidskrävande.

– Trots att förhandlingar pågått i flera år visade det sig att arbetet med att slutligen få fram en ny standard skulle ta ytterligare många år. Formella möten dagtid, med flera av de olika parterna inblandade, kombinerades med informella kvällspass med naturvårdsorganisationerna. Det tycktes inte finnas någon större viljan att nå en snabb lösning från skogsindustrins sida och till slut blev det övermäktigt för oss att delta i arbetet på ideell basis. Dock satt vi kvar för föreningens räkning fram till det att den nya standarden blev klar för skogsbolagen, berättar Pär Eriksson.

De pekar ut en lång rad anledningar till att de valt att lämna FSC. Dels fick de inget stöd från den egna föreningen, “varken mentalt eller ekonomiskt”, men de anser också att det var extremt ojämlikt mellan de tre kamrarna, och även inom kamrar, i termer av resurser. Att arbeta med något så komplicerat som en ny standard kan inte göras ideellt, åtminstone inte av yrkesaktiva, vilket blir ett stort problem för naturföreningar som inte har de ekonomiska musklerna att låta anställda jobba med FSC på arbetstid.

– Det var oerhört tungrott och vissa saker var riktigt dåliga i standarden, men ingen respons gavs på förslag till förbättringar. Många av förbättringarna i den nya standarden, till exempel ökad naturvårdskompetens hos bolagen, tillkom efter att ideella föreningar påpekat upprepade övertramp via FSC:s klagomålsfunktion. Tyvärr visar ju detta även att FSC:s egen tillsyn är starkt otillräcklig, vilket medverkar till dess brist på legitimitet, säger Lars-Ove Wikars.

Finns positiva aspekter med nya standarden – om de “blir verkstad”

Att SEF beslutade att lämna FSC var i första hand inte ett ideologiskt beslut och Pär och Lars-Ove påpekar att avhoppet inte är en protest mot FSC, “utan mer en fråga om resurser och personliga skäl rörande vår egen tids förvaltning”. De tycker också att det finns några saker i den nya standarden som bör framhållas som en framgång för naturvården.

– Framför allt det som kom att kallas ”flexibel pott”. Denna medför att skogsbolagen skall bedriva ett starkt modifierat skogsbruk på 5 procent av sitt markinnehav med hänsyn såväl till biologisk mångfald som sociala aspekter. Att få detta att sedan implementeras i skogsbruket och ”bli verkstad” ute i markerna återstår att se, säger Pär Eriksson.

Hur ser ni på möjligheterna att påverka skogsbruket nu när ni lämnat FSC?
– Vår erfarenhet är den att man som enskild privatperson, eller i organiserad form, kan påverka skogsbruket genom att engagera sig. Kritisera när något är dåligt men också vara konstruktiva och ge positiva omdömen när det finns skäl till det. Vi uppmanar därför till de som vill engagera sig i skogsfrågorna att kontakta skogsbolag och komma med inspel om hur denna ”flexibla pott” ska hanteras i praktiken och föra en diskussion med syfte att hitta alternativa brukningsformer och ett skogsbruk som kan bättre kombineras med flera andra intressen.