Järv (i hägn). Foto: Marie Gillander
I en analys av svenska och norska järvar kunde forskarna konstatera att variationen i DNA hos järvarna var bland de lägsta som hittills registrerats hos vilda däggdjur. Det kan få allvarliga konsekvenser för populationens överlevnad.
Forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet har kartlagt hela arvsmassan hos järv och resultaten publicerades i tidskriften Conservation Biology. I studien framgår att storleken på den skandinaviska järvpopulationen minskat under mycket lång tid och att den genetiska variationen var väldigt låg. Den var till och med bland de lägsta som hittills registrerats hos vilda däggdjur och i nivå med kraftigt hotade arter som tasmansk pungdjävul och gepard.
LÄS ÄVEN: • Järvens väg söderut – intervju och spårning med forskare
Så liten genetisk variation mellan olika individer kan få allvarliga negativa konsekvenser för järvpopulationens överlevnad både på kort och lång sikt, bland annat genom så kallad inavelsdepression (att djuren får funktionsnedsättningar) och sämre förmåga till evolutionära anpassningar, menar forskarna.
LÄS ÄVEN: • Fler järvar i landet, men fortfarande inte gynnsam bevarandestatus
– Vi hade indicier från tidigare studier som tydde på att den genetiska variationen hos skandinaviska järvar är låg. Men att den genetiska diversiteten var så pass låg som vi nu fann är ändå förvånande. Det kan betyda att stammen är mer sårbar för miljöförändringar än man tidigare trott, säger Robert Ekblom, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.
Källor: Uppsala Universitet och “Genome sequencing and conservation genomics in the Scandinavian wolverine population“
