Allt större tranflockar i brist på våtmarker

Den nordamerikanska arten trumpetartrana har gjort en imponerande återhämtning tack vare naturvårdsinsatser. Nu visar ny forskning att den akut hotade tranan samlas i allt större flockar och att det inte enbart är positivt.

Trumpetartranan har en dramatisk historia på grund av människan. När européerna kom till Nordamerika fanns det över 10 000 individer. På 1940-talet återstod troligen färre än 20 individer, på grund av omfattande jakt. Sedan dess har det gjorts flera långsiktiga naturvårdsinsatser. I dagsläget finns det ungefär 500 trumpetartranor i Nordamerika. Det brukar räknas som en av de stora framgångarna för naturvård i USA.

Nu har forskare börjat märka av att tranorna bildar allt större flockar inför migrationen. För 20 år sedan var en grupp på nio tranor anmärkningsvärd. Numera är det vanligt förekommande och grupper på över 70 tranor har setts vid flera tillfällen. Antalet tranor har förvisso ökat under den här tiden, men inte så kraftigt att det kan förklara det förändrade flyttbeteendet.

Dessutom anses beteendet öka risken för tranorna. Det har setts flockar på 150 individer och om en sådan flock skulle råka ut för en hagelstorm eller en sjukdom och slås ut är det en ansenlig del av populationen som går förlorad.

Genom att gå igenom observationer av tranorna kom forskarna fram till att det är i områden som har väldigt få våtmarker som fåglarna samlas i stora antal i de få lämpliga livsmiljöer som de kan hitta.

Bästa sättet att lösa detta problem för de akut hotade trumpetartranorna är att återskapa fler våtmarker längs den rutt som tranorna flyttar varje år.

– Att öka andelen återställda våtmarker längs korridoren som tranorna flyttar skulle kunna dela upp flockarna och dessutom skapa lämpliga platser för födosök för mängder av fåglar, inte bara trumpetartranor, säger Andrew Caven, chef för bevarandeforskning vid den ideella organisationen Crane Trust, som arbetar med trumpetartranor.

Källor: Cell och Science Daily