En inblick i livet under vatten. Foto: Sara Hallén
Snorkelleder blir ett allt populärare sätt att visa upp naturen under ytan. De senaste åren har antalet leder ökat kraftigt. I Stockholms skärgård firar Skärgårdsstiftelsens första led tio år. Projektledaren Cecilia Wibjörn var med från början.
Längs Västkusten finns det vid det här laget mängder av snorkelleder. Från Kosterhavet i norr och ner till Skåne kan den som är nyfiken på vad som lever i vatten följa tydliga leder i vattnet med informationsskyltar. Det är inte riktigt lika vanligt på ostkusten, men även Östersjöns liv är värt att visa upp.
På Nåttarö öster om Nynäshamn invigdes en snorkelled redan 2009. Den var ett samarbete mellan Skärgårdsstiftelsen och Haninge kommun med deras dåvarande kommunekolog Erik Wijnbladh. Tre år senare invigde Skärgårdsstiftelsen även en snorkelled vid Björnö på Värmdö i samarbete med Världsnaturfonden. Snorkelleden vid Björnö är anpassad för att kunna upplevas av så många som möjligt. Skyltarna är skrivna med upphöjda bokstäver, så kallad taktil skrift, för att kunna läsas även av synsvaga. Flytbryggan är dessutom anpassad för att den som har funktionshinder enkelt ska kunna ta sig upp och ned i vattnet.
Dykare vid snorkelleden. Foto: Sara Hallén
Cecilia Wibjörn var initiativtagare till den första snorkelleden och är nu projektledare för naturvårdsprojektet ”Skydd under ytan” som ska hitta sätt att gynna de kustnära ekosystemen. Hon berättar att anledningen till att de började med snorkelleder var för att visa upp en annan sida av Östersjön.
– Mycket information om Östersjön är negativ. Det finns akuta problem med utfiske, övergödning, mycket trafik och utsläpp, men vi vill visa upp det som är värt att kämpa för att bevara. Det finns fortfarande hopp för Östersjön och vi hoppas kunna öka medvetenheten och engagemanget för det som finns kvar.
Snorkelleder blir också ett sätt för alla som semestrar hemma att upptäcka nya saker i närmiljön.
– Ta med ett cyklop när du ska sola eller ta ett dopp. Både till dig själv och barnen. Det finns mycket häftigt att se även i Östersjön.
Kan du ge några exempel på vad man kan få se längs era snorkelleder?
– Många tycker tångsnälla är häftig. Det är en liten smal fisk som nästan ser ut som ett grässtrå och är släkt med sjöhästar. Den har som en trumpetnäbb och försöker stå stilla för att slippa upptäckt. Det gör den svår att hitta men lätt att studera. Här finns också gäddor, abborrar, plattfiskar och det är även värt att ha tålamod och studera vad som gömmer sig i blåstången. Den ger skydd och mat åt många djur på liten yta. Snäckor, kräftdjur, småfisk och större fisk – vid blåstången samlas livet i havet.
Har du några tips till dem som funderar på att anlägga en snorkelled?
– Det är bra att välja en plats med både mjuk och hård botten. Då får man variation på arterna. Det är också bra om det är lätt att ta sig i vattnet och om det finns parkeringsmöjligheter i närheten.
De flesta snorkelleder i landet är obemannade och besöks på egen hand. Det rekommenderas då att inte simma dem själv, men det är inte mycket utrustning som behövs. För att ta sig fram längs en snorkelled behövs egentligen inte ens en snorkel, men cyklop är bra att ha för att kunna se ordentligt under ytan. För att kunna vara i vattnet länge kan det hjälpa med snorkel och kanske även fenor och våtdräkt. Det enda som verkligen behövs är dock ett cyklop.
– Vi har haft prova på-tillfällen när vi lånat ut utrustning. En gång var en man, som var över 60 år med. Han hade aldrig snorklat i hela sitt liv och han tyckte det var så häftigt. Han hade inga förväntningar och blev så förvånad över allt liv. Det väcks något hos folk som tittar ned under ytan.
Vid vilken tid på året är bästa tiden att simma längs snorkelleder?
– Egentligen är det bäst sikt på vintern, men det är som mest liv i juli-augusti. Då har årets yngel kläckts och det är mycket liv och rörelse. När det är skönt att bada är det helt enkelt också bra att snorkla, förklarar Cecilia Wibjörn.
Snorkelleder finns på många håll i landet. Bland annat i Halmstad, Ängelholm, Trelleborg, Varberg, Helsingborg och Kosterhavet.
Den här artikeln har tidigare publicerats i Naturvägledaren 1:2019 och på Centrum för naturväglednings hemsida.
