Nötkreatur på bete. Foto: Erik Hansson
Idag släppte SLU en ny rapport om att nästan hälften av Sveriges tjurar föds upp i stall utan möjlighet att beta. En fjärdedel av allt svenskt nötkött kommer dessutom från djur som aldrig betat. WWF ger förslag på lösningar som både gynnar tjurarna och den biologiska mångfalden.
– Detta är varken bra för djurvälfärden eller biologisk mångfald. Att beta är ett behov som alla idisslare har oavsett kön. Genom att släppa ut handjuren kan mer värdefulla marker hållas öppna, säger Jenny Jewert, jordbruksexpert på WWF.
I dagsläger slaktas varje år 110 000 tjurar i Sverige som aldrig fått beta och 25 procent av allt svenskt nötkött kommer från djur som aldrig vistats utanför sina stall. Det gäller inte bara nötkreatur. Enligt Krav får bara 2 procent av grisarna vistas ute. På Krav-certifierade gårdar krävs det att alla djur ska få vistas utomhus.
Möjlighet att öka arealen naturbetesmark
I den nya rapporten, som WWF beställt från SLU, finns ett tydligt förslag på lösning. 290 000 hektar naturbetesmark skulle kunna skötas om tjurarna i stallen kastreras till stutar och fick komma ut på bete. Anledningen till att de skulle behöva kastreras först är att de annars kan utgöra en säkerhetsrisk för både djurskötare och friluftslivet.
Om dessa djur skulle släppas ut skulle arealen naturbetesmarker kunna ökas med minst 50 procent. Naturbetesmarker hör till Sveriges mest artrika och rymmer dessutom många hotade arter.
– Svenska mjölk- och nötköttsbönder sköter idag 360 000 hektar naturbetesmarker med hjälp av dikor, sinlagda mjölkkor, kvigor och i viss mån stutar. Genom att kastrera en större andel av tjurkalvarna och föda upp dem som stutar kan denna areal ökas rejält, säger Anna Hessle, huvudförfattare till rapporten och forskare på Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU.
Förslag på förbättring
För att förbättra situationen anser WWF att regeringen bör höja miljöersättningen för att sköta naturbetesmarker kraftigt och att det enbart ges nötkreatursstöd till djur som får beta ute.
Källa: WWF och rapporten “Ungtjurar på stall“
