20 år med VIK: Vinterfåglarna som ökat och minskat
24-27 januari 2025 är det återigen dags att räkna fåglar vid din matning, för 20:e gången. Niklas Aronsson från Birdlife Sverige berättar om vilka arter som ökat och minskat de senaste årtiondena.
Stegliten är en färggrann, brokig fink som ser exotisk ut. Ungfåglar saknar rött i ansiktet.
Uppdaterat: Rättelse om nötväckans utveckling.
Vinterfåglar inpå knuten (VIK) är ett av landets största naturarrangemang. Varje år ägnar sig nästan 15 000 – 20 000 personer åt att räkna vilka fåglar som besöker deras matningar. I år ska det göras under perioden 24-27 januari 2025, och du rapporterar det högsta antalet du ser samtidigt av samma art.
Minskningar som inte syns i VIK
Under de 19 år som arrangemanget pågått har vår fågelfauna förändrats. En del av dessa förändringar syns inte i VIK eftersom inte alla övervintrande fåglar är lika benägna att besöka fågelmatningar. Det gäller exempelvis talltitan som minskat kraftigt i antal på grund av vårt skogsbruk. Men det märks inte lika tydligt bland de få individer som rapporteras från fågelmatningar.
Andra förändringar märks tydligt även i statistiken via VIK, berättar Niklas Aronsson, redaktör på Vår fågelvärld:
– Det gäller framför allt gulsparvens och grönfinkens minskningar. Där ju grönfinkens beror på gulknopp medan gulsparvens minskning vanligen kopplas till odlingslandskapets förändringar mot mer intensiv produktion.
Utvecklingen för grönfink och gulsparv ser inte bra ut.
Håll utkik efter sjukdomen gulknopp
Gulknopp är en smittsam sjukdom som drabbade just grönfinken synnerligen hårt för ungefär 20 år sedan. Den orsakas av en liten parasit som sätter sig i fåglarnas svalg och som egentligen kan drabba många olika arter, men av någon okänd anledning har den slagit hårdast mot grönfinken. I december 2024 konstaterades även att ringduvor drabbats.
Fågelmatningar och fågelbad kan vara en vanlig smittkälla för gulknopp, skriver Birdlife Sverige. Om du ser en fågel sitta relativt stilla och som är uppburrad kan det vara ett tecken. Även om den har halvätna frön runt näbben.
– Om du har en fågelmatning bör du sluta mata och tvätta rent frörören. Vänta minst 3-4 veckor innan du återupptar den igen, skriver föreningen vidare.
Arter som kanske borde synas mer
Andra arter ses allt oftare på vintern, men det syns inte så tydligt i VIK-rapporterna, enligt Niklas Aronsson:
– Nötväcka och rödhake ökar ju, men det syns inte i Vik-statistiken konstigt nog. Åtminstone tycker man ju att det skulle synas att rödhaken ökat.
Uppdaterat: Anders Wirdheim, tidigare informationsansvarig på Birdlife Sverige och som nu jobbar på en ny upplaga av boken “Fåglarna i Sverige – antal och förekomst”, påpekade att detta inte riktigt stämmer för nötväckan och rödhaken:
– Statistiken visar mycket tydligt att denna art ökat markant i den norra halvan av landet. Att det inte slår igenom i det totala materialet beror på att det nästan alltid enbart är en eller två (ett par) nötväckor per matning. De är ofta revirhävdande även vintertid. Eftersom de allra flesta rapporterna kommer från södra halvan av landet, ser ökningen i norr marginell ut i det totala materialet. Även rödhaken är starkt revirhävdande. Det är näst intill enbart under väldigt besvärliga förhållanden som man har mer än en per matning. Eftersom den absoluta merparten av de övervintrande rödhakarna finns i Skåne och längs Västkusten, och har gjort så hela perioden, riskerar även denna arts ökningar längre norrut att försvinna i totalen.
Nötväckan är känd för att kunna springa uppåt och nedåt längs trädstammar och att den gömmer frön och annan mat på gömställen inför vintern. Rödhaken däremot är skicklig på att hitta insekter även under vintern, men kan även äta exempelvis rester av talg eller små frön under en fågelmatning.
Observationerna av nötväcka och rödhake ökar under vintern, men det syns inte så bra i VIK-statistiken än.
Steglitsen stor vinnare
Niklas berättar också att den tydligaste ökningen står steglitsen för. Denna färggranna fröätare, som uppskattar kvarlämnade vinterståndare med frön, men även kan hittas vid fågelmatningarna, har ökat väldigt tydligt de senaste tio åren även om det varierat kraftigt mellan åren. Anledningen tros vara det varmare klimatet.
Steglitsen hör till de senaste årens stora vinnare bland vinterfåglarna.
Ohotat etta under alla 19 år som VIK pågått hittills är talgoxen. Även blåmesen är för det mesta med på topp tre. Vissa fågelarter varierar kraftigt mellan åren. Det gäller, förutom steglits, även exempelvis gråsiskan.
Hur det gick i Vinterfåglar inpå knuten kommer att presenteras efter helgen.
