Uknö – förnäm fågellokal utan formellt skydd

3 Feb 2023

Uknö i solnedgången. Bild: Peder Winding

En guide till Uknöområdet – “Västerviks i särklass förnämsta fågellokal och en av Smålands allra bästa lokaler”. Skriven av Magnus Kasselstrand och Larsgunnar Nilsson i Östra Smålands Ornitologiska Förening och Tjust Fågelklubb.

Platser vid Uknö: 1. Herrängens parkering. 2. Plattformen, Brostugan. 3. Parkering och informationstavla, Brostugan 4. Berget. 5. Ekkullen. 6. Vinö glo, Sandvik

“Hela våtmarkskomplexet med angränsande områden, har stora naturvärden, speciellt som fågellokal. Den ur fågelsynpunkt allra viktigaste delen av Uknöområdet är våtmarken öster om Loftaån från något söder om Åkerholm till Vinö glos mynning i Gudingen. Ytan på detta område är ca 120 ha. Förutom de öppna vattenområdena och vassfälten formas området av angränsande betesängar. Betande nötboskap gör ängsmarken attraktiv för fåglar genom att gräs och andra växter, speciellt vass, hålls tillbaka. Boskapen trampar upp både ängen och angränsande våtmark, vilket skapar födorika områden t.ex. för vadare. Både Herrängen och Vadarängen är delvis vattenfyllda under större delen av året. För att åstadkomma bättre bete pumpas vatten både från Herrängen till ett skapat vattenområde och från Vadarängen till Loftaån.

Ringmärkt skäggmes vid Uknö. Bild: Peder Winding

Fåglar i Uknöområdet
Uknöområdet är Västerviks i särklass förnämsta fågellokal och en av Smålands allra bästa lokaler. Totalt har 228 fågelarter noterats i området, varav flera är sällsynta som häckfåglar i regionen. Uknöområdet drar även till sig mängder av rastande fåglar. Ett stort antal rariteter har registrerats. Förutom de häckande och rastande fåglarna utnyttjas området för födosök av arter som häckar i närheten t.ex havsörn, fiskgjuse, duvhök, lärkfalk, skräntärna och berguv. Dessutom under sensommar/höst även av nattskärra, törnskata och kungsfiskare. Som exempel på spektakulärt födosök (sländor) kan nämnas att man under några dagar i mitten av maj 2016 kunde se 3 aftonfalkar och upp till 8 lärkfalkar över plattformen vid Brostugan. Varfåglar har permanenta vinterrevir och vissa år även fjällvråk och blå kärrhök. Hornuggla och jorduggla övervintrar i området. Vassarna är dessutom viktiga som sovplatser för stora ansamlingar av starar och ladusvalor. Även tranor och gäss utnyttjar våtmarken som övernattningsplats.

Häckande fåglar
Det vassdominerade områdets karaktärsarter är vattenrall, rörsångare, skäggmes och sävsparv. Vattenrallen har en mycket tät population och skäggmesen häckar årligen i varierande antal beroende på vinterdödligheten. Den senare arten har här en av mycket få säkra häckningslokaler i Småland. Brun kärrhök häckar årligen inom området. Trastsångare har under senare år etablerat sig som häckande art och arten har här sin enda kända häckningslokal i Småland! Rördrom hörs årligen och häckar troligen vissa år, även om häckningen är svår att konstatera. Pungmesen är näst intill årsvis och vid några tillfällen har bobygge iakttagits. Sällsynt hörs småfläckig sumphöna och vid ett tillfälle vardera har mindre sumphöna och vassångare hörts, den förra under en treveckorsperiod.

Häckfågelfaunan i de omgivande öppna, oftast betade, områdena är väldigt beroende av vattenståndet. År med mycket vatten häckar snatterand och skedand i stora antal. Årta har här en av få häckningslokaler i landskapet. Även svarthakedopping och smådopping tillhör häckfågelfaunan, men sänks vattenståndet för mycket häckar de inte. En annan negativ faktor för doppingarna är när gäddor kommer in på Vadarängen, vilket händer vid högt vattenstånd. Trana, sång- och knölsvan häckar till och från och vanliga häckfåglar är grågås, gräsand, kricka och sothöna. På betesmarkerna häckar tofsvipa, rödbena och enkelbeckasin. Bland tättingarna kan nämnas ängspiplärka och buskskvätta.

Uknö i solnedgången. Foto: Peder Winding

Rastande fåglar
Under vår och höst rastar stora mängder tranor, svanar, gäss, simänder, vadare och måsar. Antalet tranor har ökat och mindre sångsvan är näst intill årlig. Samtliga i Sverige förekommande gäss har noterats, inklusive rödhalsad gås och fjällgås. Bland simänderna kan t.ex. nämnas ansamlingar på upp mot 1000 krickor, 100 skedänder, 100 snatteränder och 10 årtor. Bland alla krickorna har amerikansk kricka noterats vid fyra tillfällen. Vadarna har idealiska rastplatser på de betade våtängarna. Alla vanliga tringavadare rastar i varierande antal. Imponerande 100 svartsnäppor och 500 grönbenor är exempel på större samtidiga antal. Två observationer av dammsnäppa har gjorts. Även Calidrisvadarna rastar under höststräcket. Tuvsnäp- pa har setts rasta vid fyra tillfällen. Bland ovanligare arter som regelbundet rastar kan nämnas dvärgbeckasin (årlig), dubbelbeckasin (hörs nästan årligen spela under maj), myrsnäppa, rödspov och smalnäbbad simsnäppa. Den senare har här sin kanske säkraste rastlokal i Småland. Till de riktiga rariterna kan större beckasinsnäppa (2 fynd) och isländsk rödspov räknas.

Även tättingar kan rasta i stora mängder. Exempel på detta är ärlor och piplärkor. Bland alla vanliga arter har citronärla (3 fynd), rödstrupig piplärka (bl.a. flera vårfynd) och gulhuvad gulärla noterats.

Ringmärkning
De stora vassområdena är viktiga rastlokaler. Speciellt har detta visat sig vid den ringmärkning som sedan 1990 bedrivits i området och som resulterat i ca. 35 000 ringmärkta fåglar.

Ringmärkt gräshoppsångare. Foto: Peder Winding

Skäggmes har varit målart och nära 2000 ex. har försetts med ring! Det visade sig också att lokalen är bra för rastande blåhakar (ca. 400 ex. ringmärkta). Tillgången på bladlöss är ofta avgörande för tillgången på rastande sångare. Finns det gott om bladlöss födosöker t.ex. mycket lövsångare i vassen. Sävsångaren, som bara häckar med något par, är ofta talrik och 2017 märktes t.ex. 350 ex. De vanligaste märkarterna är annars rörsångare, blåmes och säv- sparv. Rariteter i fångsten är höksångare (ca. 10), sibirisk gransångare (4), taigasångare (1), vassångare (1) och videsparv (1).

Rariteter
Som ovan beskrivits är detta ett förstklassiskt fågelområde som drar till sig både främmande arter och ornitologer. Rariteterna kan ses som en indikator på detta och förutom ovan nämnda arter kan ägretthäger (numera årlig), bronsibis, svart stork, större skrikörn, härfågel och som- margylling nämnas.

Observationsplatser
Uknöområdets intressanta fågelliv har varit känt under lång tid och redan under 1960-talet besöktes området ofta av fågelskådare från regionen. Idag är området en välkänd fågellokal med besökare från hela landet. Många fågelskådare på väg till eller från Öland passar på att besöka lokalen och upptäcker inte sällan att Uknöområdet är en pärla i klass med vissa Ölandslokaler. Få andra fågellokaler erbjuder den närhet till fåglarna som Herrängen och Vadarängen erbjuder. För Tjust Fågelklubb är Uknöområdet den givna hemmalokalen som bevakas nästan dagligen. Ringmärkning sker i nätgator vid plattformen i en omfattaning som kan motivera namnet fågelstation. Klubbens exkursioner till Uknöområdet är mycket populära och vid några tillfällen har närmare 70 personer deltagit. Under hela året besöks området för fågelskådning sannolikt av fler än 1000 personer. Ett fågeltorn finns vid Slåhagen utanför det föreslagna skyddsområdet och en observationsplatsform finns vid Brostugan, där det också finns en parkering och informationstavla.

Biologisk mångfald
Hela Uknöområdet har stora naturvärden, inte bara avseende fåglar. Området är ett av få större strandängsområden i norra Kalmar län. De näringsrika våtmarkerna medför god tillgång på insekter. Flera grodarter och både större och mindre vattensalamander förekommer. En välkänd lokal för hasselsnok finns vid Herrängen. Under ringmärkningssäsongen möter vi ofta utter kring nätgatorna. Det finns en biologisk mångfald i området och högst sannolikt kommer flera intressanta fynd att göras när mer ingående inventeringar genomförs.”

Beskrivning: Magnus Kasselstrand och Larsgunnar Nilsson

Uknö – förnäm fågellokal utan formellt skydd

Mer att läsa

Naturpodden: Ola Jennersten om tigrar och lodjur

Stor felräkning i utredning om vattenkraft – miljöanpassning svartmålades

Träd-öar skapar effektivt biologisk mångfald i plantager

Fotogömsle vid vattenstationen

Eftersökt spov konstaterats utrotad

Guide till att gynna groddjur i din trädgård

Guide: anlägg en damm eller våtmark i din trädgård