Våtmarker står för en lång rad positiva effekter, så som kollagring och biologisk mångfald, samt mindre risk för torka och översvämning. Foto: Erik Hansson
KRÖNIKA: Om jag fick bestämma en enda sak som alla i hela världen skulle få kunskap om, så är det vilka enorma fördelar det ger att skydda och återskapa naturen. Dels för att hjälpa till i klimatkrisen, men också i en lång rad andra viktiga frågor.
Om det är något jag tar med mig som känns lite hoppfullt inför 2020 så är det att det miljömässiga uppvaknandet börjar höras från allt fler håll – i politiken, hos företag och hos privatpersoner.
Det är naturligtvis bra, men det kommer vara försent för väldigt många miljoner människor som redan drabbas eller kommer drabbas av den miljöförstöring vi ägnat oss åt det senaste århundradet och som bland annat orsakat klimatförändringar med allt extremare väder som följd.
Det som oroar mig mest är kanske att det, trots uppvaknandet, finns en så stark vilja att hellre måla upp en bild av ett aktivt miljöarbete än att faktiskt utföra det. Det är mycket snack och fina ord, men desto mindre handling. Vi har exempelvis i år sett åtskilliga exempel på hur klimatkompensation snarare är lurendrejeriprojekt med väldigt liten effekt. Ett annat exempel på greenwashing är hur Sverige inte rapporterar klimateffekterna av ökad skogsavverkning, något som internationella miljöorganisationer är starkt kritiska mot.
I mitten av september 2017 röstade EU-parlamentet för att det skulle bli tillåtet att avverka mer skog utan att det behöver kompenseras med utsläppsrätter. Förslaget, som lades fram av Finland och Sverige, fick inte en enda nej-röst från de svenska EU-parlamentarikerna. 190 forskare kritiserade beslutet och menade att planerna riskerar ha en negativ påverkan på klimatet och den biologiska mångfalden. Det kom också hård kritik mot Sveriges missvisande rapportering av kolsänkor för att vi vill kunna öka skogsavverkningen.
En annan oro är övertron på biobränsle. Hur stor del av vår natur ska omvandlas till ensidiga biobränsleplantage utan biologisk mångfald för att mätta en ökande energikonsumtion? Hur många av våra skogar och jordbruksmarker ska gå till att odla flygbränsle? Hur vi än vänder och vrider på det går det åt väldigt mycket energi åt att flyga.
Forskare i Finland har gått ut i en gemensam debattartikel där de sågar idén om att öka skogsavverkning för att gynna bioekonomi. Uppfattningen om att träbaserat bränsle och träbaserad produktion är klimatvänliga är baserat på idén att förbränningen av trä skulle vara koldioxid-neutralt, men när träbaserat bränsle eldas medför det ökade koldioxidutsläpp.
Det är också oroväckande hur lite diskussioner det är om skogsbruket i riksdagen. Det är fortfarande fokuserat på framför allt granplantage som kalavverkas med jämna mellanrum. Trots att kalhyggen är värst för miljön, skogsindustrin står för en stor del av världens kolutsläpp och trots att artrika skogar lagrar mer än dubbelt så mycket kol som monokulturer. Dessutom tar det ungefär 30 år efter ett kalhygge innan koldioxidutsläppen neutraliserats. Avverkningar som görs nu kommer alltså bidra till den globala uppvärmningen till år 2050 innan de neutraliseras.
Samtidigt som orosmolnen hopar sig känns en stor del av lösningen nästan löjligt uppenbar. Genom att skydda och återskapa natur kan vi få en lång rad fördelar i kampen mot klimatkrisen och den sjätte massutrotningen av arter. Naturen är vår bästa försäkring inför framtiden.
Jag skulle kunna länka till hundratals artiklar enbart på Natursidan som handlar om forskning som visar på fördelarna med att bevara naturen och förbättra den biologiska mångfalden. Det är inte bara moraliskt rätt, det är också ekonomiskt lönsamt med bevarande.
De så kallade “naturliga klimatlösningarna”, som till exempel att börja med ett hållbart skogsbruk utan kalhyggen, förändringar i jordbruket för att skapa bättre jordmån och att återskapa och restaurera våtmarker eller skogar – kan göra en stor skillnad. Forskning har visat att med hjälp av sådana insatser de närmaste tio åren kan naturen själv stå för 37 procent av utsläppsminskningen som vi behöver åstadkomma fram till år 2030 för att hålla den globala temperaturhöjningen under 2 grader. 37 procent! På köpet kommer vi få mängder av fördelar som den biologiska mångfalden ger oss.
Om vi däremot väntar 10-15 år sjunker effekten av samma insatser från 37 till 22 procent. Sedan studien kom har det gått mer än ett år…
Det finns med andra ord ingen tid att förlora. En frisk, varierad och oexploaterad natur måste ses som en viktig del av lösningen på den kris som vi är på väg mot. Annars ligger vi och våra barn riktigt risigt till.
