Havre. Foto: H. Zell – Own work, CC BY-SA 3.0
KRÖNIKA: Det finns många aspekter av Oatly-affären. I grunden handlar det dock om vilka livsmedelsföretag som du känner att du har fullt förtroende för. Börjar inte den listan bli ganska kort?
Det har debatterats en hel del om havredryckstillverkaren Oatly på sistone sedan det framkommit att de tagit in ungefär 1,75 miljarder kronor från riskkapitalbolaget Blackstone för att kunna finansiera en expansion i Europa, USA och Asien. Blackstone är bland annat kända för att även investera i förstörelsen av Amazonas (något de själva nekar till) och i fastighetsbolag som genomför så kallade “renovräkningar” när de genomför renoveringar för att sedan chokhöja hyrorna för hyresgästerna. En metod som fått FN-representanter att varna för Blackstone. Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten (“Push”, “Bikes vs Cars” och “Bananas!”) skrev en hård text mot Oatly där han bland annat ställde följande frågor:
“Var går gränsen Oatly? När är pengarna för smutsiga? Kan man prata om en hållbar värld utan att tala om social hållbarhet? Kan man sälja sin själ och ändå behålla den?”
Oatly försvarade sig med att det är bättre att Blackstones pengar nu går till Oatly istället för något som är betydligt värre för miljön. Eller som Linda Nordgren, kommunikationschef på Oatly, säger till Dagens Nyheter:
– Om alla hållbara företag utesluter de företag som i dag investerar i dåliga saker kommer ingenting att hända i världen.
Antimiljösnubbarna har kalas
Det finns många aspekter av den här debatten. Som till exempel hur antimiljösnubbarna och långt sämre företag glatt hejar på i kritiken mot Oatly eftersom det passar deras agenda. Eller hur den moraliska ribban hålls så mycket högre för företag som påstår sig vara miljömedvetna jämfört med andra företag. Miljömedvetna företag granskas mycket hårdare i dessa frågor och alldeles för många företag kommer undan med miljövidrig verksamhet utan att det blir några större skandaler. Eller hur det nu i sociala medier sprids recept på hur enkelt det är att göra egen havredryck av havre, vatten, olja och salt. Det tar ungefär en kvart.
För min del så blir jag mest irriterad över att Oatly därmed blir ännu ett av alla dessa företag som inte håller måttet. Dessutom gör det lite extra ont att bli sviken av något som man haft visst förtroende för. Oatlys produkter är långt ifrån det värsta du kan köpa i en livsmedelbutik, men nu stryks även de från många medvetna konsumenters shoppinglistor.
Det handlar inte om att företag måste vara helt exemplariska och moraliskt oklanderliga, men gränsen går långt innan att ta emot pengar som tjänats på regnskogsskövling och renovräkningar. Åtminstone i min och många andras värld. Att inte Oatly förstått att deras målgrupp tycker sådana här frågor är viktiga är ett kraftigt underbetyg till företaget. Nu kommer Oatly i många år framöver kopplas ihop med Blackstone och antimiljösnubbarna kommer vara jätteduktiga på att påminna om det eftersom de älskar kritik mot företag som har en grön image.
Hur många produkter tillverkas schysst?
Det är oerhört svårt att vara en konsument som inte vill stötta verksamhet som sabbar för miljö, djur eller människor. Hur många produkter kan du räkna upp som garanterat tillverkats med stor hänsyn till biologisk mångfald, djurskydd och med schyssta förhållanden för inblandade arbetare? Det är troligen inte så många, beroende på hur känslig din moraliska kompass är.
Alla konsumenter vill kunna plocka varor i en livsmedelsbutik utan att behöva nagelfara förpackningarnas innehållsförteckningar efter palmolja, certifieringsloggor eller googla “företagsnamn + scandal”. Hur kan det fortfarande vara så komplicerat för kunder att göra rätt för sig i en livsmedelsbutik?
Det är inte konstigt att det blir allt vanligare med andelsjordbruk, “rekoringar” som säljer lokalt producerade råvaror och att odla sina egna ätbara grödor.
