Dags för småkrypens intåg i naturturismen

KRÖNIKA: Det sägs att det är svårt att komma in på läkarlinjen eller konstfack, men även “Insikter om insekter” borde nämnas i samma mening. På bara några timmar brukar den populära kursen bli fullbokad. Det säger en del om hur underskattade småkrypen är som huvudpersoner i naturen.

LÄS ÄVEN: • Vår avdelning om naturturism från hela Sverige.

Det är förvisso unika möjligheter för Ölands folkhögskola när det gäller småkryp. Skolans naturlärare Pav Johnsson är en sprudlande pedagog med enorm kunskap om insekter och Ölands natur. Inte ens en kilometer bort från skolan ligger en av landets mest spännande kunskapsnav för insektsforskning – Station Linné. Där kryllar det av kunniga entomologer som spenderar dagarna med att artbestämma småkryp och guida besökare. Kunskapen om insekter i just det här området i Sverige är osannolikt hög.

Men det är inte det enda som gör förutsättningarna så spännande. Som Station Linné-chefen Dave Karlsson uttrycker det är området också kanske artrikast i hela Sverige. Det går som en gräns tvärsöver Öland i höjd med Station Linné och Ölands folkhögskola där ädellövskogen i norr övergår i söderns alvarsmark. Två av landets mest artrika och speciella naturtyper längs samma breddgrad.

Det kanske är svårt för andra lärosäten och naturguider att konkurrera när det gäller just dessa förutsättningar, men jag hade i år turen att komma in på kursen “Insikter om insekter”, efter flera års misslyckade försök, och det är min övertygelse att småkryp är väldigt underskattade både som kursämne och som möjligheter för naturturism.

Att se kursdeltagarnas reaktioner inför den mäktiga ekoxen, den större gaffelsvansen märkliga larv eller en genomgång av de nattfjärilar som fångats in i en ljusfälla säger mycket. Folk som får höra mer om insektsvärldens många otroliga anpassningar och märkliga nischer i ekosystemen blir väldigt ofta fascinerade och får ett väckt intresse. Fråga vem som helst som läst exempelvis “Insekternas planet” (Sverdrup-Thygeson), “Galen i insekter” (Goulson) eller “Kryp” (Janzon, Hallmén).

Alla som någonsin sett barn leta efter småkryp i en damm med vattenhåvar så att ögonen glöder vet redan vilken effekt djurvärldens småttingar har på mänsklighetens småttingar. Det måste inte heller vara i en damm. En fjärilshåv och instruktioner om hur man fångar fjärilar eller andra småkryp är allt som behövs för att alla med intakt barnasinne kommer hålla sig sysselsatta. Inte minst om det finns en lärare med hyfsad, övergripande koll på insektsvärldens familjer och släkter som kan berätta vad som hittats. Visst, sådana lärare växer inte på träd tyvärr, men de finns på många håll i landet och deras kunskap förtjänar att spridas.

Man måste varken ha tillgång till landets mest artrika områden eller landets mest kunniga entomologer för att anordna kurser som kommer göra eleverna nöjda. En naturpedagog och/eller biolog kan läsa in sig tillräckligt mycket på ämnet för att det ska bli givande för deltagarna. Det skulle också räcka fint med att undersöka och berätta om insektslivet i en stadsnära skog, ett varierat naturreservat eller varför inte en trädgård med hög biologisk mångfald. De flesta skulle nog bli förvånade över att det går att hitta så mycket.

Det finns förvisso några enstaka exempel på naturturism och kurser med småkrypstema redan, men jag hoppas att det inom fem eller tio år inte bara ska erbjudas björnskådning, vargsafari och gökotta i den svenska naturen utan även björnspinnarskådning, bivargsafari och gökbiotta. Eller åtminstone att det ska gå att hitta möjligheter att åka på några dagars fjärilsskådning, vildbikurser, långhorningssafari, trollsländeguidningar och allmänna grundkurser om småkryp på många håll i landet. Våga lita på småkrypens dragningskraft!