Så skiljer du på trastarna

I Sverige häckar sex arter trastar. Ofta syns trastar i stora flockar på hösten. Ibland består de enbart av en art, men ofta kan det hittas flera trastarter i flockarna. Det kan kräva lite övning att se skillnad på dem, men det är en bra metod att lära sig lätena och att fokusera på vilka detaljer det är som skiljer dem åt. Försök till exempel få en känsla för fågelns storlek, vilken färg det är på vingundersidorna på flygande fåglar och hur ansiktet ser ut. Det ger många ledtrådar.

Förutom följande sex vanliga trastar som häckar i Sverige får vi också ibland sällsynta besök av andra, långväga arter som stentrast, beigekindad skogstrast, bruntrast och svarthalsad trast. Det hör verkligen inte till vanligheterna, men för att kunna reagera på dessa rariteter i fält krävs att du har god kunskap om våra vanliga arter.

Koltrast

En del koltrastar stannar i Sverige om vintern, men de flesta flyttar under hösten och återvänder tidigt på våren.

Utseende
Ungefär 25 cm. Den äldre hanen är lätt att känna igen på sin helsvarta fjäderdräkt och gula näbb. Den unga hanen har inte lika svarta fjädrar, men däremot mörk näbb. Honan är lite svårare att skilja från andra trastar. Näbben är mer gulaktig, fjädrarna bruna och bröstet fläckigt. Men inte alls lika fläckigt som hos tal-, dubbel-, rödvinge- eller björktrast.

Läten (externa länkar)
Locklätet och varningslätet är ett ensamt “tjåck” eller ett tjatigt och frekvent använt “tjåck-tjåck-tjåck” vid upplevd fara.
Sången är en av de mest omtyckta (vinnare av Fågelmelodifestivalen). Melodiös med mörka toner och lugnt tempo. Kan ibland även sjunga på vintern.

Björktrast

De flesta björktrastar flyger söderut sent på hösten och återkommer tidigt på våren. Övrigt tid kan den ses i stora delar av landet.

Utseende
Cirka 25 cm. Känns igen på fläckigt bröst som är något gulare under hakan. Näbben är gul och huvudet grått.

Läten
Locklätet hör inte till de vackraste i fågelvärlden, men det smattrande, lätt enerverande lätet används ofta och blir därför lätt att lära sig. Upprepning är trots allt en viktig del av inlärningen. Har även ett flyktläte som låter “tji-tri”.
Sången är inte lika välkänd, men är en gnisslig och relativt kort strof utan någon större melodi.

Taltrast

Taltrasten kan ses i hela landet innan den flyttar i september-oktober ungefär. Återkommer i mars-maj.

Utseende
En av de mindre trastarna med sina ungefär 23 cm (2 cm mindre än en koltrast). Brun rygg och prickigt bröst. Vingundersidan är brungul, vilket skiljer den från dubbeltrasten i flykten.

Läten
Locklätet är ett ljust tickande, som kan vara svårt att uppfatta.
Sången kräver lite övning, men den är stark och klar, bestående av upprepade melodier som byts ut mot nya upprepningar. Minnesregel: tjattrast.

Dubbeltrast

Det engelska namnet “Mistle thrush” avslöjar att dubbeltrasten gärna äter bär från mistlar. I närheten av stora mistelbestånd kan de ibland hittas även på vintern. Annars flyttar dubbeltrasten i september-oktober och återvänder i mars-april.

Utseende
Betydligt större (cirka 28 cm) än taltrasten (23 cm), som den annars liknar. Det kan ta tid att lära sig uppfatta storleksskillnader på liknande fåglar. Andra kännetecken är ett ljusare ansikte och stora relativt runda fläckar på bröstet, gråaktig rygg och en tydligt ljus armhåla som syns i flykten (taltrast och rödvingetrast har färgade armhålor).

Läten
Locklätet är ett lite märkligt, torrt “rrrrrr” som ofta hörs när de flyger förbi. Lyssna efter det lätet i trastflockar och håll utkik efter en stor trast.
Sången är svår att skilja från koltrastens, men är ljusare, klarare och lite ödsligare och pågår inte lika länge. Som en något mer melankolisk och otålig koltrast kanske man kan säga.

Rödvingetrast

Finns i hela landet och flyttar söderut på senhösten, men kan även försöka övervintra i landet och äter då gärna bär. Vanlig i fjällen om sommaren.

Utseende
Vår minsta trast (ungefär 20 cm) är hela 5 cm mindre än koltrasten och 3 cm mindre än taltrasten, som den annars kan förväxlas med. Viktigt kännetecken är det tydligt gult ögonbrynsstrecket och ett rött fält intill vingarna. Detta fält kan även synas tydligt i flykten mot vita yttre delar av vingarna.

Läten
Locklätet är en sekundlång ljus, lite sträv vissling.
Sången låter på olika sätt i olika delar av landet, men brukar ha några lätt melankoliska toner (“dryy dryy dryy”) följt av gnisslande pladder.

Ringtrast

I södra Sverige kan ringtrasten ses på gräsmarker i april-maj på sin väg norrut eller i oktober på väg söderut. I fjällkedjan häckar arten gärna i klippig terräng.

Utseende
Ungefär som en koltrast, cirka 24 cm. Känns igen på det stora vita halsbandet. Honan är brunare och har även brunaktigt halsband som kan vara lätt att missa ur fel vinkel.

Läten
Locklätet och varningslätet är ett kort, upprepat “tjyck”, ungefär som ett smackande med tungan. Sången vemodig och ödslig med några klara toner i långsamt tempo. Kan variera en del.

Läs även

• Fågelguide till vinterfåglar inpå knuten
• Så ser och hör du skillnad på mesarna
• Så hör och ser du skillnad på Sveriges hackspettar
• Så skiljer du på entita och talltita
• Guide till ugglor och uggle­lyssning