Asköviken, Västmanland

Utsikt från “Rastis” (Rastholmen). Här kan man bland annat se vadare och simänder. Foto: Torbjörn Hegedüs

Ungefär 1,5 mil sydost om Västerås ligger Asköviken, Västmanlands kanske mest kända och största fågelsjö. Här har fältbiologer och ornitologer funnit natursevärdheter sedan 1930-talet.

Besöksmässigt består sjön framför allt av fyra platser. Parkeringen vid Naturskolan norr om viken som leder genom hagmarker och ett skogsområde till fågeltornet. I det höga tornet ges fin utsikt över svarttärnorna, skäggdoppingarna, vadare och en del vasslevande fåglar, men markerna på vägen till tornet kan vara minst lika intressanta.

I väst ligger Lövstapumpen med sina öppna lärkmarker och en spång som leder ut till ett gömsle. Här kan man med lite tur få närobservationer av änder och vadare.

Söder om sjön ligger Rudöklippan med god utsikt över viken och fälten runtomkring. Här finns också möjlighet att se spelande dvärgbeckasiner i slutet av april. Något längre österut, söder om viken, ligger Tidö slott från vilket det går att nå en spång ut i sjöns sydöstra del.

Förutom att vara en förnämlig fågelsjö (251 arter har noterats i området fram till och med 2012) är Asköviken också en bra lokal för att hitta snok och huggorm, 31 sorters trollsländor, ett 20-tal rödlistade nattfjärilar och en mycket speciell insektsfauna.

Skrattmåskolonin vid Tornudden. Foto: Torbjörn Hegedüs

Torbjörn Hegedüs, tidigare ordförande i Västmanlands Ornitologiska Förening och frekvent besökare i viken sedan slutet av 1970-talet, känner lokalen utan och innan och har en hel del tips om hur man bäst avnjuter området beroende på årstid:
– Våren är härlig i Asköviken och numera rastar stora mängder av gäss i mars och april, ibland ovanligare arter som bläsgäss och fjällgäss. Trana, brun kärrhök och änder kommer tidigt och redan i mars ses ibland salskrake och bläsand bland många andra arter bra från tornet. Att få höra vårens första rördrommar utifrån vasshavet är något man längtat efter under den långa vintern.
Vadare som grönbena, brushane, svartsnäppa kan observeras i stora antal lite senare på våren. I mindre antal även större strandpipare och mosnäppa. I slutet av april spelar dvärgbeckasinen och då är Rudöklippan oftast bäst.
Simsnäppor rastar i maj och under den månaden kommer även svarttärnor och dvärgmås. Försommaren bjuder ofta på småfläckig sumphöna och då är det även bra att spana och lyssna efter trastsångare och skäggmesar. Under sommaren är det kul att följa häckande svarttärna och dvärgmås från tornudden eller tornet. Skrattmåsarna har ökat och det häckar återigen flera hundra par och från tornet ses även häckande skedand, årta och senare under hösten allt fler snatteränder. Slutet av juli och början av augusti är bra för att spana rastande vadare som kärrsnäppa och spovsnäppa vid Lövstagömslet och vid Rastholmen. Även september är mycket bra med rastande blåhakar, rödstrupiga piplärkor och pilgrimsfalkar. Senhösten bjuder på några fina möten med kustpipare och ibland stora mängder salskrakar i viken. Vintern är mer sparsmakad, men varfågel, fjällvråk och havsörn syns ofta. I mistlarna vid Tidö övervintrar dubbeltrastar, en riktig specialitet för Västeråstrakten.

Har du någon favoritplats vid sjön?
– Favoritplatserna varierar med säsongen men jag tycker mycket om att gå hela vägen från Lövstapumpen över bäcken vid stenarna, stanna vid “Rastis” och avsluta vid Tornudden, det tar tid men ger ofta många fina fågelmöten. Den tidiga våren kan Rudöklippan vara mycket bra men på senare år möts även vårens och höstens fåglar från Lövstagömslet.

Sedan 1993 har Naturskolan i Asköviken tagit emot elever från trakten och visat dem området. Varje år kommer ungefär 6500 elever. Foto: Torbjörn Hegedüs

Har du något favoritminne från platsen?
– Minnena är många men ofta så är det mångfalden som gör störst intryck när stora mängder änder och vadare rastar. Sedan uppskattar jag mycket när svarttärna och dvärgmås har lyckade häckningar. Under senare år ser vi ofta några rödspovar tidigt på häckningssäsongen och det är alltid en härlig syn, men ännu har de inte slagit sig ner i viken. Att lyssna på dvärgbeckasin och få höra rastande dubbelbeckasin och massor av småfläckiga sumphönor är också högtidsstunder. Sedan har jag som många andra fågelskådare njutit lite extra när jag hittat för viken lite ovanliga arter som när skärfläckan plötsligt dök upp vid Rudöklippan eller den vitvingade tärnan flög runt i viken. De två svarthalsade doppingarna mitt i viken den 2 maj 2009 var även det en fin överraskning.
Sedan måste jag säga att som tidigare ordförande i Västmanlands ornitologiska förening så är jag stolt över att vi lyckades stoppa fågeljakten i viken och även få igenom att ytan vid tornudden hävdas årligen, där häckar nu ofta 100-tals skrattmåsar och bland dem ibland bland många andra arter även dvärgmås och svarttärna. I somras såg jag även snatterand och skedand med ungar där.

Vad är Askövikens karaktärsfågel enligt dig?
– För mig är svarttärnan och rödrommen de två arter jag kopplar ihop med Asköviken, sedan får man inte glömma den bruna kärrhöken och lärkfalken, ja listan kan göras lång.

Lokal förening: Västmanlands Ornitologiska Förening

Länkar till Svalan:
• De senaste rapporterna från Asköviken (sammanlagt 244 arter (mars 2013))
• De senaste rapporterna från Lövsta-pumpen (sammanlagt 184 arter (mars 2013))
• De senaste rapporterna från Rudö (sammanlagt 205 arter (mars 2013))

Karta över Asköviken:
[mappress mapid=”7″]