Varg i hägn. Foto: Frida Hermansson
Inför vargens dag den 4 februari berättar Björn Ljunggren på Svenska Rovdjursföreningen om vanliga missuppfattningar om vargen i Sverige. En av de vanligaste myterna är att vargen skulle vara illa omtyckt. Det stämmer inte.
– Det låter från media och från många politiker som att vargen ses som ett stort hot i Sverige, men om vi i stället går till de opinionsundersökningar som gjorts blir bilden en annan, förklarar Björn Ljunggren, regionansvarig för Östergötland i Svenska Rovdjursföreningen.
2014 gjordes en stor opinionsmätning av Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. 66 procent av de tillfrågade var positiva till att det finns varg i Sverige och bara 13 procent var negativa.
– Detta tycker jag känns väldigt långt ifrån vad som förmedlas i media. Även i de så kallade varglänen var det en minoritet som var negativ till varg. De flesta är även positiva till att ha varg i närheten av där de bor, säger Björn Ljunggren.
Lång tid utan vargar
En viktig faktor i sammanhanget är att Sverige inte hade några vargar, eller åtminstone väldigt få, under en rätt lång period. Väldigt få nu levande människor har någon egentlig erfarenhet av varg före 1980-talet.
– Detta har en stor betydelse, förklarar Björn Ljunggren. I länder där vargen funnits kontinuerligt sedan länge är inställningen betydligt mer positiv än i länder där vargen är nykomling. I Spanien och Italien, där det allltid har funnits mycket varg anser 92 respektive 90 procent att vargen ska vara strikt skyddad. I dessa länder finns idag uppemot 2 000 vargar i varje land.
– Sverige är ett av de allra minst vargtäta länderna. Det beror inte bara på jägarnas agitation utan också på att 50 procent av Sverige är renskötselland. Naturvårdsverket anser också att 300 vargar räcker för att uppfylla EU:s krav på gynnsam bevarandestatus, detta trots att flertalet forskare anser att det behövs betydligt fler: kanske 1500 – 1700 stycken.
I Tyskland, med ungefär fem gånger fler vargar per 1000 kvadratkilometer, anser det tyska Naturvårdsverket (BfN) inte att vargen uppnått gynnsam bevarandestatus ännu. De tillåter därför ingen jakt. Sverige kan också jämföras med Minnesota, som är ungefär hälften så stort och med liknande befolkningstäthet. Där finns cirka 2 700 vargar.
Få vargar, men stora skador?
Hur är det då med skadorna som vargarna orsakar för tamdjur. Ett av de vanligaste argumenten mot vargar som brukar framföras och ett ämne som får stor uppmärksamhet i media. 2019 skadades eller dödades ungefär 130 får av vargar i Sverige. Det kan jämföras med att vi samma år hade ungefär 550 000 får i Sverige. I en rapport från 2006 visade det sig att hundar stod för fler attacker på tamdjur än vad vargar gjorde och att mörkertalet för hundattacker anses stort.
– Skadorna från varg är små. Det är nästan uteslutande får och getter som tas av varg och det går att stängsla tämligen effektivt mot varg, säger Björn. Ett bekymmer för boskapsägare kan vara att vargar skrämmer djuren så att de rymmer. Detta hamnar oftast inte i statistiken om djuren återfinns oskadda.
Vargspår. Till vänster en bredare framtass, till höger en smalare baktass. En snusdosa är 7 cm i diameter. Foto: Erik Hansson
Från jägarhåll framförs två huvudargument mot varg berättar Björn Ljunggren:
1. Vargen är en konkurrent om bytesdjuren.
2. Vargen riskerar att ta jakthundar.
Men även dessa argument motbevisas av statistik. De senaste 15 åren har antalet skjutna älgar och rådjur legat relativt konstant på 100 000 respektive 90 000 djur per år och även i vargrevir är det jakt som dödar flest älgar. Någon stark nedgång på grund av vargar eller andra rovdjur går inte att se.
När det gäller risken för jakthundar så är inte vargen ett speciellt stort hot. Det dödades enligt Agria färre än tio hundar av varg 2019 medan det dog över 200 hundar i möten med vildsvin.
Hur kan det då komma sig att så många har uppfattningen att svenskar ser vargen som ett så stort hot?
– Det är mycket enkelt: Jägarorganisationerna har ett enormt inflytande över såväl media som politiker och andra beslutsfattare. De hörs och syns, inte minst i kraft av sina enorma finansiella resurser och folk tror att de representerar en allmän mening. I den mån rovdjursfrågan är en valvinnare för politikerna skulle varje parti – om de visste hur det verkligen ligger till – anstränga sig att framstå som rovdjursvänligare än alla andra partier.
Jägarorganisationerna har resurser
Björn Ljunggren menar att den största anledningen till att jägarorganisationerna i Sverige är så starka är att de årligen får 60 miljoner kronor ur den så kallade Viltvårdsfonden.
Häromveckan beslutade dock riksdagen att det allmänna uppdraget och Viltvårdsfonden till viss del ska reformeras. Delar av uppdraget ska upphandlas och inte automatiskt gå till Svenska Jägarförbundet (SJF).
– Med anledning av det nyligen fattade riksdagsbeslutet råder nu stor oro i jägarleden att “jaktmotståndare” ska kunna ansöka om medel ur Viltvårdsfonden. Till “jaktmotståndare” räknar de till exempel Rovdjursföreningen. Detta trots att föreningen mycket klart och ofta med emfas deklarerat att man inte har något emot jakt. Däremot kan vi ha synpunkter på jakt, brukar jag tillägga. Särskilt jakt på rovdjur.
