Vanliga trädgårdsväxters hot mot naturen

“Håll koll på växterna i din trädgård”, det uppmanar en av författarna till ArtDatabankens risklista. Flera arter som är relativt vanliga i trädgårdar bedöms kunna utgöra ett hot mot inhemska arter. Åtminstone om de sprids i naturen och det är något som händer alltför ofta.

ArtDatabankens risklista släpptes 2018. Den listar över 1 000 arter och hur stor sannolikheten är att de utgör, eller kan komma att utgöra, en risk för inhemsk biologisk mångfald. Varje arts ekologiska effekt och invasionspotential graderas på en fyrgradig skala där fyra är hög risk och ett är låg risk.

Vresros bedöms till exempel som 4-4, det vill säga maximal ekologisk effekt och maximal invasionspotential och är idag ett stort problem på många håll i landet. I Finland är försäljning och import av vresrosor förbjudet och utrotningen av dem ska starta 2022. Arter som klassificeras som 3-4, 4-4 eller 4-3 anses ha “allvarlig påverkan” och kan både få stor ekologisk effekt och riskerar att sprida sig över stora områden. I den kategorin hittas många vanliga arter i landets trädgårdar. Exempelvis hästkastanj (4-3), häggmispel (4-4), flera oxbär, blomsterlupin (4-4), rysk blåstjärna (4-3), porslinshyacint (4-4), parkslide (4-3), snöbär (4-3), syren (4-4) och vintergröna (4-3).

Om vi dessutom börjar titta på de växter som bedöms ha “hög påverkan” då är det många vanliga trädgårdsväxter som är med på risklistan.

Ta hänsyn – det finns problem
Hur ska man då ta hänsyn till risklistan? Än så länge omfattas endast ett fåtal av de invasiva främmande arterna av någon lagstiftning, men Naturvårdsverket menar att riskklassificeringen är “ett första steg på vägen att ta fram en svensk förteckning över invasiva främmande arter som kommer omfattas av gällande lagstiftning”.

Mora Aronsson är en av författarna till rapporten och är dessutom ordförande i Svenska Botaniska Föreningen:
– Jag tycker man ska ta rätt mycket hänsyn till risklistan. Det finns generella problem med många trädgårdsväxter och det är bra att vara frågvis mot säljare. Fråga om en art är spridningsbenägen.

Han berättar att det tas fram sorter som är frösterila och som därmed inte sprider sig med frön och andra som inte har rotaktiva egenskaper och inte sprider sig så kraftigt via rotutlöpare. Det finns till exempel vresrossorter som varken har frön eller rötter som gör att den sprider sig.

Gäller det även med befintliga växter i trädgården. Bör man till exempel rensa bort syren, höstaster eller snöbär om man har dessa växter?
– Egentligen behövs det inte. Så länge man har koll på växterna. Är det något som man märker sprider sig kraftigt i trädgården kan det nog även sprida sig utanför trädgården. Var också noga med att inte slänga växtrester i skogen eller utanför tomten utan kör det återvinningscentraler som kan ta hand om trädgårdsavfall.

Men även växter som inte sprider sig så mycket i den egna trädgården kan vara olämpliga. En del bärbuskar som till exempel spärr- och häckoxbär sprids med fåglar och har etablerat sig kraftigt på sina håll i naturen. Runt 30 olika arter oxbär har spritt sig från odling.

Beror det inte väldigt mycket på var i landet man bor och de lokala förhållandena? 
– Jo, det stämmer. Det är framför allt två aspekter som påverkar: Klimat och jordmån. Blomsterlupin verkar klara sig bättre i kalkfattiga områden. Det finns inte så mycket blomsterlupiner i Uppland, Öland och Gotland. Odlingshistorien är också viktig att tänka på – lupiner har framför allt odlats i Småland och södra Norrland som torpväxt. Där är de var väldigt vanliga.

När det gäller blomsterlupiner finns det ett annat problem berättar Mora Aronsson och det är att det relativt nyligen ingick blomsterlupin i de fröblandningar som användes till vägkanter när man byggde nya vägar. De används i princip inte längre, men kan eventuellt finnas fortfarande i frölager. Den allra största orsaken till blomsterlupinerna är dock tyvärr Trafikverkets vägkantsslåtter som hjälpt lupinerna att sprida sig sedan slutet av 1960-talet.

Att stoppa de invasiva arterna från att tränga ut den inhemska floran är dessutom dyrt. Kostnaderna för invasiva främmande arter i Sverige har nyligen uppskattats till någonstans mellan 1,1 och 4,5 miljarder per år. Den summan gäller dock även djur och andra artgrupper. Ju tidigare insatserna sätts in desto lägre blir kostnaden. Att bekämpa arter som redan spritt sig över stora ytor är väldigt dyrt.

Skulle du önska hårdare regler för vad som får säljas i plantskolor eller odlas i trädgårdar?
– Jag vet inte om jag tycker att det behövs annat än EUs regler. Näringen jobbar också aktivt med självsanering. Det kostar helt enkelt för mycket att driva fram växtsorter under flera år som sedan blir förbjudna. Information och utbildning är det centrala idag och det är vi rätt bra på att ta till oss i Sverige.

Ett stort problem, som Mora Aronsson tror att det kommer jobbas mer med framöver, är alla illegala trädgårdskomposter i naturen. När trädgårdsrester dumpas i bäckraviner eller skogspartier kan invasiva växter etablera sig och ta över stora ytor. Det finns det många exempel på. Vad som görs med växtresterna som bekämpats är en fråga som ofta glöms bort, men det är oerhört viktigt att tänka på.

Bara början
Risklistan och de över 1 000 arterna som är med är bara början. Den kommer uppdateras fortlöpande och nästa år kommer en nationell lista med kanske ett 20-tal arter som också får handlingsplaner för hur de ska bekämpas.

EU-listan har också sina brister. Arter som blomsterlupin, vresros och parkslide är till exempel inte med.

– Anledningen till det är nog delvis politisk. Att inte minken kom in på listan kan bero på att det skulle innebära för stora kostnader för Danmark. Tyskland och Nederländerna satte sig emot förbud mot vresros. Där har den spridit sig ännu mer än här i Sverige.

I en intervju med Extrakt låter det på dig som att fjärilsbuske (syrenbuddleja) är olämpligt att plantera. Den är dock inte heller med på risklistan. Hur ska man då veta vad som är lämpligt för trädgården?
– Fjärilsbusken är inte med och det beror på att vi var tvungna att prioritera hårt bland de arter vi utvärderade. Vi hade begränsat med tid och resurser. Fjärilsbuske kom inte med denna gång, men den är ett jättestort problem på sina håll. I delar av Frankrike är den till exempel vanlig längs järnvägarna. Den är för Frankrike vad blomsterlupin och ryssgubbe är för Sverige. Än så länge klarar fjärilsbusken inte att sprida sig så bra i Sverige, men det är inte långt borta. Det ändras snabbt. För 20 år sedan kände vi inte till fröspridning av syren i Sverige. Nu ser vi det upp i Mälardalen.

Ja, apropå det – hur ser du på risklistan i förhållande till ett förändrat klimat?
– Det enda vi vet med säkerhet med risklistan är att vi undervärderat många arter. Klimatförändringarna kommer ställa till med mer än vi vågat gissat. Det är två år sedan vi släppte listan och vi har bara på den tiden haft väldigt många reaktioner i stil med “oj, har det gått så här fort?!”. Det är omöjligt att avgöra vad som kommer ske i framtiden. En del växter som expanderar extremt snabbt den närmaste tiden kanske kommer vara försvunna om 50 år för att klimatet inte längre är optimalt för dem.

Som exempel nämner Mora Aronsson tromsölokan som härstammar från norra Iran. Den är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, men är egentligen “tämligen beskedlig” överallt där den planterats i EU.
– Förutom vid Tromsö och på norska kusten norr om polcirkeln. Där blev det en fruktansvärtd aggresiv spridning. I norra Sverige överlever det knappt. Jag var och tittade på ett bestånd som bestått av två plantor på samma ställe i 40 år. Samma sak i Sydnorge. Vad har norra Norges kust gemensamt med norra Irans bergstrakter? Det går inte att förutse vissa saker.

Om problemet med invasiva växter på land är stort så är det ännu värre för vattenlevande växter. Akvarieväxter och dammväxter får allt större potential att klara sig i allt varmare vatten och de är svåra att göra sig av med. Man kan inte direkt tömma hela Mälaren på vatten, som Mora Aronsson uttrycker det.

Det gäller som sagt att begränsa och stoppa dessa invasiva arter innan de fått stor spridning. Det är därför även vanliga trädgårdsväxter, som inte verkar så spridda i naturen i dagsläget, är med på risklistan och bedöms utgöra ett nutida eller framtida hot mot Sveriges flora.