Sveriges fiskarter skildras i ny bok – “folk är värdelösa på fisk”

Jörgen Wiklund tycker att Sveriges sötvattensfiskar är sorgligt bortglömda. Han bestämde sig för att göra något åt det. Resultatet är en praktfull bok med vackra porträtt av landets sötvattensfiskar. Tillsammans med Mats Ottossons intresseväckande och levandegörande texter är “Sveriges sötvattensfiskar” den upprättelse de förtjänar.

“Sveriges sötvattensfiskar” innehåller foton på landets 50 fiskar, eller 47 om man ska vara petig. Våra tre arter nejonöga tillhör egentligen rundmunnarna, men brukar räknas in som fiskar. Varje art är fotograferad av Jörgen Wiklund och texterna är skrivna av Mats Ottosson. 20 av arterna har fått längre texter, övriga har kortare textavsnitt med det viktigaste. Det är väldigt välskrivet och rymmer en imponerande mängd intressant information per sida.

Det började med morfar
För Jörgen Wiklund började intresset för fiskar med att han brukade fiska mycket med sin morfar som liten (“det är så det brukar börja”). Det höll han på med länge, men intresset föll i dvala allt mer när han i tonåren började med fåglar och fågelfoto. Fram till 50-årsåldern var det bara fåglar som gällde. Delvis fågelskådning, men framför allt fågelfoto. Det har alltid varit fotograferandet som varit viktigast för honom.

Men efter hand började Jörgen tröttna på fåglar. Han tyckte inte han fick några bra bilder och började tappade sugen. Under den här tiden hade han börjat jobba som fotolärare och spenderade mycket tid i fotostudio och samtidigt hade Jörgen börjat med fiskandet igen. Det var så idén föddes till att börja fota fiskar i kontrollerad studiomiljö.

– Tanken var först att ta fram ett läromedel om Norrlands fiskar. Jag började med att fota abborre, gärs och andra arter som fanns i närheten. I början blev bilderna kassa, men jag började efter ett tag lista ut hur jag skulle göra. När jag var klar med Norrlands fiskarter hade jag bara 16 arter kvar i hela landet. Då blev det gjutet att fortsätta och försöka skildra Sveriges alla arter.

Hjälpsamma experter från hela landet
För att lyckas har Jörgen Wiklund hört av sig till mängder av kunniga fiskare som är experter på en viss art eller ett visst vattendrag. Han berättar att han träffat många fiskare och de är alla “jättesnälla och hjälpsamma”. Med deras hjälp har han fått tag på och fotograferat varenda art utom en –havsnejonöga är så hotad att det inte gick att få tillstånd att fiska den. Det har krävts en hel del strapatser och äventyr för att lyckas hitta allihopa och för de fiskar som byter till sin färggranna lekdräkt har det dessutom varit viktigt att fotografera dem under rätt period. Det blev en hel del mil på vägarna med bagageluckan full av akvarie-, fiske- och fotoutrustning.

Blev det några särskilt minnesvärda upplevelser under de här åren?
– Alla arter har liksom sin historia och många har varit svåra. Mest dramatisk var antagligen hornsimpa. Den finns i havet och i våra stora sjöar, men verkar minska i alla utom i Vättern. Jag hade gjort flera försök utan att få upp levande individer. En dag fick jag tips om att det tagits upp sju hornsimpor som placerats i ett akvarium i Motala. Jag satte mig i bilen och började köra söderut från Umeå. Efter en halvtimme ringde de och sa att “nu är det bara sex kvar”. Efter 1,5 timme: “nu är det 5 kvar”. I Söderhamn: “4 kvar”, Stockholm: “3 kvar”. När jag kom till Motala var jag i upplösningstillstånd, men en av dem var fortfarande vid liv. Det var helt sjukt. Jag fotade den i en timme och den klarade sig i ytterligare tre dagar.

Vilka arter kan du rekommendera för den som blir lite nyfiken på att kolla efter fiskar?
– Om du vill se många arter – far till Älvkarleby eller Skutskär. Otroligt många arter på liten yta i det området – det är fantastiskt.

Hur verkar Sveriges sötvattensfiskar må?
– Det är lite ojämnt. För vissa arter går det hur bra som helst. Brax och id kan bli så många att de får tömma sjöar för att det blir för mycket biomassa. Andra fiskar har det kämpigare, som till exempel lax. Jag har dock bara varit i sötvatten. Fiskarna verkar över lag må sämre i havet.

En viktig aspekt med boken “Sveriges sötvattensfiskar” är att utbilda allmänheten om landets fiskar. Jörgen anser att kunskapsbristen är utbredd. Han berättar att han ganska nyligen börjat på SLU i Umeå och i hans korridor sitter 10-15 personer som forskar på fisk.

– Alla håller på med lax eller öring eftersom det är där pengarna finns. De känner dessutom bara till ungefär hälften av Sveriges sötvattensfiskare så det finns stora kunskapsluckor. Jag har tidigare varit gymnasielärare i 25 år och mina elever kunde ingenting om svenska fiskar. Det gäller även mina egna barn – de är helt värdelösa på fiskar. De kan knappt namnet på en handfull fiskarter.

Vad tror du det här beror på?
– Det är bökigt att se fiskar. Du kan titta ut över vatten och ser inte en enda fisk. Du ser ju inte vad som finns under ytan. Dessutom har få av dagens lärare några större kunskaper om fiskarter. De kan kanske gädda, abborre och mört, och några till beroende på var man bor. Det är allt.

Jörgen nämner som exempel på folks okunskap att guldfisk är med i boken. Det kanske kan förvåna en del, men det finns minst 100 dammar med guldfisk enbart i Skåne. De matas inte och lever där som vilka fiskar som helst och får därmed ses som en del av den svenska faunan ungefär som fågeln fasan. De har förvildat sig efter att de planterats ut.

Ett annat problem är att inte alla fiskar är lika karismatiska eller spektakulära som till exempel rovdjur.
– Ta sarven som exempel. Den ser ut exakt som en mört – vem bryr sig om den? frågar sig Jörgen Wiklund.

Ja varför ska man bry sig om sarven? Nu har du chansen att sälja in den.
– Det är klart man ska bry sig om sarven! Det är en vanlig art i Mellansverige, och som fullvuxen är vackert guldfärgad med knallröda fenor men det är nästan ingen som vet om det. Tänk när alla fått den kunskapen!.