Skogsutredningen – vad innehåller den egentligen?

Skogsutredningen har redan debatterats flitigt i media och en slutsats är tydlig: ingen part är helt nöjd. På så sätt var den kanske ett omöjligt uppdrag från början. Men vad innehåller den egentligen och hur kommer det påverka svenskt skogsbruk framöver? 

Utredningen tar fram ungefär 50 förslag så det är inte konstigt att den både får ris och ros från vänster och höger och från miljörörelsen och skogsindustrin. Miljörörelsen är missnöjd med att det blir större frihet för skogsägare, kortare handläggningstid för Skogsstyrelsen och att det föreslås att mycket av informationen som samlats in från nyckelbiotopsinventeringarna ska rensas bort. 

Branschorganisationen Skogsindustrierna är missnöjd av andra anledningar och säger bland annat följande i Dagens Nyheter:
– Vi tycker att den här utredningen har alldeles för stor slagsida åt Sveriges internationella åtaganden för biologisk mångfald.

Ökade krav och mer skyddad natur
I utredningens många punkter finns förslag som låter lovande för naturen. Det föreslås att hela 5 250 kvadratkilometer fjällnära natur ska skyddas och att det bildas fyra nya nationalparker i Sveaskogs ekoparker Böda, Halle-Hunneberg, Hornslandet och Hornsjö. Dessutom ställs nu tydligare kunskapskrav på skogsägare enligt miljöbalken. 

Det finns också en tydlig formulering om att andra näringar än skogsbruk bör vara påtänkta i naturen. Exempelvis anser utredningen att man bör “ta till vara möjligheten till naturturism i skyddad natur”. 

Experten som är relativt positiv
En som överlag är positiv till utredningen, åtminstone utifrån förutsättningarna, är Leif Öster. Han är skogsbrukare och turistföretagare, och också utsedd som expert av regeringen och inblandad i skogsutredningen. Han är också en välkänd skogsdebattör i branschen och uttrycker sig ofta kritiskt mot det moderna skogsbruket och bristen på hänsyn till naturvärden.

Han menar att skogsutredningen tagit ett imponerande helhetsgrepp över frågan och han har “stor respekt för de jurister som grävt i den här frågan”. 

– Det gäller till exempel Sveriges internationella åtaganden för skyddad natur. Det fattas två miljoner hektar för att vi ska leverera vad vi lovat. Det sätter fingret på problemets kärna. Sverige bör leva upp till de åtaganden vi gjort. Men det uppskattas inte av de som köper virke. De tycker att utredningen är för tydlig på den punkten.

Leif Öster menar att det också handlar om Sveriges anseende som skogsnation.
– Vi kan inte hålla på och tramsa med påståenden om att vi skulle ha nått målen om biologisk mångfald och ett hållbart skogsbruk. Så är det inte. När skogsindustrin och LRF säger att mer skog måste brukas så har de fel. Det synsättet kommer inte accepteras av internationella kunder. 

Möjligt uppsving för naturvärdens anseende
Även om LRF och Skogsindustrierna är väldigt kritiska i sina bedömningar av utredningen och tycker att den har alldeles för mycket fokus på biologisk mångfald så finns det inte något massivt motstånd mot utredningen från skogsägare. 

– Skogsägare är mer positiva till förslagen i utredningen än vad LRF är, berättar Leif Öster. Jag möter många skogsägare som är intresserade av biologisk mångfald och som gärna vill göra avsättningar om förutsättningarna är de rätta. Men dagens modell med frihet under ansvar är konstig. Den innebär att den som tar schysst hänsyn i sitt skogsbruk drabbas ekonomiskt medan de som lägger sig på en miniminivå när det gäller naturhänsyn blir ekonomiska vinnare. Så borde det inte vara.

Skogsutredningen föreslår att det ska bli mer lönsamt att avsätta höga naturvärden, vilket Leif Öster tror kan bli ett stort uppsving för skydd av natur. 

– Det kommer göra ännu fler skogsägare positiva till höga naturvärden. Då slipper vi kanske också tramset med att många skogsägare i dagsläget försöker undvika eller först hugga bort höga naturvärden för att de vill få tillåtelse att avverka sina skogar. Att hugga bort höga naturvärden utan samråd är redan idag ett lagbrott.

Beställning från januariavtalet
Anledningen till att det görs en skogsutredningen är att det var en del av det så kallade “januariavtalet” mellan S, Mp, C och L. En av direktiven till utredningen var att nyckelbiotopsutredningen skulle läggas ned och ersättas med ett annat system. Det är en punkt i utredningen som upprört naturorganisationer. Det ligger även ett förslag att ta bort information om dessa nyckelbiotoper. 

– Det man ska komma ihåg är att den värdefulla skogen finns kvar även om nyckelbiotopsbegreppet tas bort. Nu flyttas istället ansvaret till skogsägarna och upplägget kan öppna upp för konsulter som är kunniga på naturvärden.

Det nya kravet innebär att markägare på förhand ska “skaffa sig den kunskap som behövs för att kunna ta tillräcklig hänsyn till de krav om hänsyn till natur- och kulturmiljövårdens intressen som följer av skogsvårdslagen”. Innan en avverkning utförs ska markägaren dessutom kunna redovisa för Skogsstyrelsen vilka natur- och kulturmiljövärden som berörs av den aktuella åtgärden, vilken påverkan den aktuella åtgärden kommer ha på dessa samt hur markägaren avser att efterleva de krav om hänsyn som skogsvårdslagen ställer på den skogsbruksåtgärd som ska vidtas. 

– Men egentligen finns redan kunskapskravet i Miljöbalken. Skogsutredningen föreslår endast att lagen börjar tillämpas, vilket är helt rimligt, säger Leif.

Men vad är det som säger att detta ansvar kommer att tas? Det kommer väl fortfarande vara ett problem att inte myndigheter kommer hinna granska avverkningsanmälningar?

– Ja så är det. Den förkortade handläggningstiden till tre veckor är väldigt kort tid. Redan idag är det antagligen under 4 procent av alla avverkningsanmälningar som besöks i fält.

Leif Östers många år med samtal med skogsägare och företrädare för industrierna har också gett honom en insikt om hur få det är som har biologisk kompetens i skogsbranschen. 

– Det är knappt någon bland virkesköparna som är tillräckligt kunnig inom biologi. Det sägs att det bara finns 150 personer med högre biologisk inventeringskompetens i skogsnäringen och dessa är huvudsakligen anställda på myndigheterna. Motsvarande kompetens finns inte i skogsägareföreningarna. Däremot finns det väldigt många duktiga och kompetenta personer i den ideella sektorn vad gäller biologisk mångfald, menar Leif

Har utredningen tittat något på själva skogsbruket eller är det fortfarande kalhyggesbruk som är norm?
– Det här är en äganderättsutredning. Nästa steg efter att detta är utrett är enligt mig en ny bred skogsutredning för att ändra skogspolitiken. Den politik vi har idag är från 70-talet med delar från 90-talet. Det är alltså från tiden innan vi insåg vidden av klimatproblemen, innan EU-inträdet och innan mycket forskning som satt fingret på biologisk mångfald publicerades. Den är förlegad idag.

Du verkar överlag ganska nöjd med utredningen?
– Jag tycker att man når en bra bit på vägen. Nu är det upp till politiker att göra något bra av det här.