“Skogslandskap farväl” – läsvärd bok om 65 år av skogsskövling

Intakt skogslandskap, Drevfjällets naturreservat. Foto: Bengt Oldhammer

”Skogslandskap farväl” är skriven av 16 skogskunniga naturskyddare som tillsammans har erfarenheter av 65 år i dalaskogarna. Den handlar om hur ett skogslandskap har förvandlats till industrilandskap och att det är bråttom att rädda de sista skärvorna av naturskog som finns kvar. Lösningar och krav på en ny svensk skogspolitik framförs.

– Boken summerar och konstaterar att skogsbruket lever i en lögnbubbla, säger Bengt Oldhammer, redaktör för boken. Dagens skogsbruk är varken långsiktigt eller tillräckligt hänsynskrävande om mångfalden ska överleva. Men man bryr sig tydligen inte om forskningsfakta som varit kända sedan länge. Skövlingen fortsätter.

Boken kan drabba en ganska hårt med insikten om att ett helt skogslandskap har försvunnit från vår värld. Nu avverkas det sista av det sista. När man läser om hur stora, varierade och fina skogarna en gång var och vad lite som finns kvar av detta, så blir man både ledsen och upprörd. Här är ett kort urval av vad några av författarna skriver:

1,5 miljoner hektar myr har dikats ut för att kunna utnyttjas för skogsproduktion i Dalarna. Dikning av en myr och jättehygge från 1980-talet. Foto: Bengt Oldhammer

Bert Andersson (som nu är bortgången) beskriver flera av de skogar som en gång fanns men nu är avverkade. Urskog med lövbrännor, gamla grova granar och tallar med hänglav. Torrakor med ristningar, grön varglav, gamla vältrampade stigar mellan fäbodar och byar och levande fiskevatten. ”Från min barndom till idag har skogslandskapet bytt utseende och innehåll till oigenkännlighet”.

Det fanns gammal tallskog ända fram till stugknuten till mitten av 60-talet, berättar han. Från trappen hördes tjäderspel på tidiga morgnar. Men idag är tjädrarna borta och skogen avverkad. När det högmekaniserade skogsbruket slog igenom med full kraft och skogsbilvägsnätet förtätades blev det ”en storskalig brutal massaker på biologiska värden”.

Linnea Helmersson som vuxit upp i den lilla byn Öje på 80-talet har en liknande berättelse. Hennes by var omgiven av skogar som hon vandrade i. ”När spåren av dem som levt före oss eller landskapet de levt i inte finns kvar, vad återstår då?” Men hon vill tro att det fortfarande finns en chans att vända utvecklingen och att rädda det sista av vårt skogliga naturarv.

Foto: Bengt Oldhammer

Anders Janols skriver om rättsläget i skogen, att ”allt är tillåtet, även det som är förbjudet”. Han skildrar ett exempel på hur omöjligt det är att få ett skogsbolag att betala böter eller bli åtalade för oåterkalleliga, svåra körskador i skogsmark. Lagstiftningen är utformad för att passa bolagen. Myndigheter och jurister låter därmed förödelsen i skogarna fortgå.

Sebastian Kirppu tar upp att vi svenskar är ledsna över regnskogarna som fälls men vi fäller inga tårar över våra egna utrotningshotade arter. Vår barndoms skogar har ju skövlats i mycket högre grad än Amazonas. Sverige skulle kunna vara en förebild för resten av världen genom att visa att man kan nyttja naturens resurser utan att förbruka dem.

Om hur klimatfrågan har blivit en affärsstrategi för skogsindustrin skriver Göran Rönning. Den skog som inte går att såga plank av eller göra till pappersmassa blir nu bioenergi i form av flis och spån. För bioekonomin samlas allt in – varenda stubbe, murkna träd med bohål och insekter läggs i hög i undangömda flisdepåer.

Victor Säfve skriver en lång text om bakgrunden till varför vi bör skydda minst 20 procent av skogsmarken nedan den fjällnära skogen för att klara den biologiska mångfalden. Detta är ett blygsamt mål sett i relation till vetenskapliga understödda målbilder som forskare och miljöorganisationer drivit internationellt.

Sammantaget ger författarna en bild av krisläget i dalaskogarna och i Sverige. Men i slutet av boken kommer en lista med krav för en levande skog. Redaktör Bengt Oldhammer igen:

– Enligt Nagoya ska vi upp i 17 procent 2020, om tre år! Skogsbrukets FSC-nivå, reservatsnivå på ynka 5 procent är ett hån. Det räcker självklart inte!

“Skogslandskap farväl” innehåller 384 sidor med över 50 fotografer/illustratörer och har tryckts med solcellsel och papper från tysk FSC-standard, där kalhyggesbruk av svensk modell inte är tillåtet.

Bild: Bengt Oldhammer