Fjällnära skog. Foto: Erik Hansson
Nyligen skrev vi om den extrema ökningen av avverkningsansökningar i fjällnära skogar. Skogsbiologen Sebastian Kirppu ger sin syn på vad det beror på, vad det är ett symtom på, skogsbranschens “frihet under ansvar” och vilka möjliga lösningar det finns för att skydda så mycket skog som Sverige lovat.
Under åren 2017-2019 avverkningsansöktes det om ungefär sammanlagt 3 000 hektar fjällnära skogar. I år har det ökat explosionsartat. Fram till den 24 september har det ansökts om avverkning på över 9 300 hektar och nästan 7 000 av dessa ansökningar har inkommit enbart i september.
Bakgrunden är ett domslut om att skogsägare som vill avverka sina fjällnära skogar med höga naturvärden har rätt till ersättning. I den nya budgeten ökade anslaget för skydd av värdefull skog kraftigt och Naturvårdsverket meddelade att en stor del av pengarna ska gå till skydd av fjällnära skogar.
Sebastian Kirppu, skogsbiolog, kommenterar utvecklingen så här:
– Efter att Mark- och miljööverdomstolen kom fram till att staten måste ersätta markägare som vill avverka fjällnära skogar så är det nu fritt fram att samla in dessa pengar från staten genom att ansöka om tillstånd att avverka fjällnära skogar.
Får flera konsekvenser
Han menar att ökningen av avverkningsansökningar kommer få flera konsekvenser. En är att statens anslag till skydd av skog nu kommer att hamna hos de markägare som har fjällnära skog. De markägare som har skyddsvärd skog nedan de fjällnära skogarna kommer återigen få vänta på sina pengar.
– En annan konsekvens är att detta visar att miljöcertifieringarna i skogsbruket inte fungerar. Enligt både FSC och PEFC får man inte avverka nyckelbiotoper eller skogar med höga naturvärden. När man nu ansöker om tillstånd att avverka i fjällnära skogar, som ofta har en rik biologisk mångfald, och om man samtidigt är miljöcertifierad, så är det en överträdelse mot certifieringsreglerna.
Det finns också ett problem med att det är så stora ytor som ansökningarna gäller, i snitt nästan 150 hektar per ärende som kom in i september 2020, enligt Skogsstyrelsens statistik.
– Det har börjat ramla in ansökningar om tillstånd för avverkning av riktigt stora arealer i fjällnära skog. Enligt lagen får man inte göra hyggen större än 20 hektar, av den anledningen borde Skogsstyrelsen rimligen avslå varje ansökan över 20 hektar. Man skulle nog kunna säga att en tillståndsansökan för till exempel 50-100 hektar per definition skulle vara en tillståndsansökan för olaglig verksamhet.
Men den mest slående konsekvensen anser Sebastian Kirppu är att den svenska skogspolitikens huvudsakliga grundbult “Frihet under ansvar” nu har “totalhavererat och bevisligen var ett felsteg när den infördes i och med den nya skogsvårdslagen 1993-94”.
– Med skogsbrukets ökade intresse för avverkning i fjällnära skogar, som ofta har skyhöga naturvärden, råder det inte längre något tvivel om att det ansvar som en gång i tiden ingick i skogsägandet har förvandlats till en orgie i frihet. Man borde ha insett den överhängande risken med att skogsägarna skulle välja pengarna före alla andra värden redan då och man skulle ha lagstadgat ansvaret från början i skogsvårdslagen. Nu har denna frihet, trots skogsvårdslagens miljöhänsynsparagraf, trots att flera av miljöbalkens regler även gäller i skogsbruket och trots miljöcertifieringarnas regler att inte avverka biologiskt värdefulla skogar, kostat stora förluster för skogens biologiska mångfald. Svenska skogsbruket är inte, och har aldrig varit, miljövänligt eller hållbart ur ett ekologiskt perspektiv.
De sista skogarna med urskogskänsla är nu hotade
Det är inte vilka skogar som helst som det nu ansöks om att avverka. Sebastian Kirppu berättar att de fjällnära skogarna är de sista skogarna i Sverige som har någon slags kontakt med det gamla urskogslandskapet som för omkring hundra år sedan täckte det norrländska skogslandskapet, från norra Värmland till Lappland.
– Med tanke på att i stort sett all skogsmark nedan fjällnära skogarna påverkats av människan så till den milda grad att urskogskänslan endast finns kvar i människans subjektiva minne men inte kan upplevas i skogen så vore det en skandal om denna utveckling även skulle ske i det sista av det sista – i de fjällnära skogarna. Man undrar hur det kan komma sig att vi i Sverige tillåter att vi skövlar sönder vårt naturliga skogslandskap totalt men samtidigt kritiserar Bolsonaro för att han tillåter skövling av Amazonas? Snacka om hemmablindhet!
Vi är fortfarande långt från att nå miljömålen om levande skogar eller målet om tillräckligt stor andel skyddad natur. Foto: Erik Hansson
Möjlig lösning
Det som krävs nu är att staten kraftigt höjer anslagen för skydd av skog.
– Ska vi kunna nå våra miljömål om levande skogar (20% skyddad skog), Nagoyas minst 17% skydd av ekologiskt representativa naturtyper eller det bevarande av minst 30% av landekosystemen till år 2030 som EU och FN nu driver, så måste staten se till att det finns pengar, förklarar Sebastian Kirppu.
Hans förslag är att det införs en avgift på avverkat virke som bidrar till skydd av skog. På det sättet blir Polluter Pays Principle (PPP) en del av skogsnäringens ansvar för att man påverkar ekosystemet negativt med sitt skogsbruk. Det finns idag en avgift på avverkat virke, men det finansierar forskningsinstitutet Skogforsk, som Sebastian Kirppu menar “har stark slagsida mot skogsekonomi, skötsel och förädling av virke”.
– När skogsnäringen är den enskilt största orsaken till att den biologiska mångfalden lider borde man även kunna göra något liknande med inrikting mot naturvård och samtidigt stötta, i solidarisk anda, de skogsägare som har stora andelar nyckelbiotoper, mer än de minst 5% som måste avsättas enligt certifieringsreglerna. Staten och kapitalet delar då på ansvaret och den regel som gäller i all annan verksamhet, det vill säga PPP, blir en naturlig del av skogsbruket.
Livsviktigt skydd
Det har kommit flera rapporter på sistone om att skogsbruk ger större utsläpp än fossila bränslen och att skogsavverkning släpper ut sex gånger mer än man tidigare trott. Det tillsammans med det faktum att gamla träd lagrar allt mer kol och att fjällnära skogar tar väldigt lång tid att växa upp och därmed också att ta igen alla växthusgaser som släpps ut vid en avverkning, gör att Sebastian Kirppu undrar om skogsnäringen är intresserade av att stödja nationella och internationella miljömål och hindra klimatuppvärmningen?
– Eftersom skyddad skog är en bergsäker garant för kolinlagring och samtidigt har den jämförelsevis största och rikaste biologiska mångfalden som skapar funktionella ekosystem med bättre anpassningsförmåga mot klimatförändringar är skyddet av dessa gamla skogar livsviktigt i arbetet att stävja klimatförändringarna. Skyddar vi skogarna slår vi alltså två flugor i en smäll och gynnar både klimatet och biologisk mångfald. Men det behövs mer pengar för att skydda skogarna och det är tydligt att domen från Mark- och miljööverdomstolen avslöjar girigheten inom vissa delar av skogsägarkåren.
