Så känner du igen spår av grävling

Svenska rovdjursföreningen har släppt en ny, behändig “Spårguide” för dig som vill känna igen djurspår i naturen. En av föreningens experter, Hans Ring, berättar om hur du känner igen grävlingsspår och hur du har chans att se dem.

Hans Ring är en erfaren spårare, naturfotograf och rovdjursexpert som är aktiv inom Svenska rovdjursföreningen. Han tipsar om att det bästa sättet att känna igen grävlingarnas tassavtryck i snö (eller lera) är att grävlingen har fem synliga tår som sitter i en nästan rät linje. Tassavtrycket påminner om ett björnspår i miniatyr.

På vintern är det minimal risk att se björnspår eftersom de går i ide och oftast inte rör sig i naturen från mitten av oktober till mitten av april. Men järvspår kan ses på vintern och lite mildare nätter brukar även grävlingarna gå ut ur grytet för att göra toalett.

Kan du nämna något om vad som skiljer grävling från respektive förväxlingsart (björn och järv)? 
– Framför allt är det storleken som blir avgörande, berättar Hans Ring. Grävlingens framfotavtryck är cirka 5 cm långt, järvens framfot är cirka 13 cm långt och björnens framfot är ungefär 14 cm långt. Bakfötterna på samtliga djur är något längre eftersom hälen också syns.

Däremot är uttrar aktiva på vintern och deras spår kan förväxlas med grävlingens om man inte vet vad man ska titta efter.
– Observera att grävlingen ofta är ute vintertid när det är någorlunda varmt och då vet jag att många förväxlar grävlingens spår med utterns spår, som är betydligt rundare än grävlingens. Men de flesta vet inte att grävlingen också kan ha en parningstid under januari då de är ute och rör sig, ibland på isar och då får jag ofta några telefonpåringningar om utterspår, som ofta visar sig vara grävlingens.

Även rävens spår kan vara svåra att skilja från grävlingens i början. Räven har dock fyra symmetriskt placerade tår och lite kraftigare klor som inte sitter på rad, jämfört med grävling.

Hur kan man hitta andra spår efter grävling, till exempel under sommarhalvåret?
– Ofta ser man ordentligt upptrampade stigar och små grävda gropar där grävlingen lämnar sin avföring. Eftersom maskar utgör en stor del av grävlingens föda ser man också hur grävlingen bökat upp gropar i skogen och på åkrar efter letandet efter mask. Det påminner lite om vildsvinens bökande men är betydligt mindre i omfattning.

Eftersom grävlingen har en ”toalett” där den bajsar kan det efter några dagar bli en rejäl hög. Det är inte ovanligt att grävlingens toaletthög förväxlas med björnspillning, inte minst under hösten när också grävlingen äter bär. Men tittar man noga ser man att grävlingshögen har spillning av olika ålder.

Går det att se skillnad på rävgryt och grävlingsgryt? 
– Det är mycket svårt eftersom grävling och räv ofta använder samma gryt. De kan till och med bo samtidigt i samma gryt om det är tillräckligt stort. Med dagens höga jakttryck på både räv och grävling – det skjuts ungefär 70 000 rävar per år och ca 35 000 grävlingar, dessutom dödas cirka 30 000 grävlingar årligen i trafiken – så kan samma gryt ena året hysa grävling och nästa år har räven samma gryt.

Till sist: har du några tips på hur man kan få se grävlingar. 
– Grävlingen hör bra och har gott luktsinne, men ser inte lika bra. Bästa sättet för att få se grävling är om du vet ett gryt där du kan sitta en bit ifrån, gärna 70-80 meter, och kan se fritt in mot grytet. Sitt gärna ner bakom en sten eller ett träd med kikare eller kamera med teleobjektiv. Gå dit i god tid före skymningen och sitt kvar tills det är så mörkt att du har svårt att se. Och ta med dig en stor säck tålamod. Då kanske du får se grävlingarna kyssas. Eller att de nyfiket kommer fram och kollar vem du är.

• Svenska rovdjursföreningens “Spårguide” innehåller spårillustrationer och tips på hur du känner igen de flesta rovdjur som finns i Sverige. Boken kan köpas via Rovdjur.se