Andris Fågelviskare plockar ihop sovsäcken från den lilla bergsknalle där han sov natten innan. Foto: Emil V. Nilsson
Om man ska ha en rimlig chans att få uppleva vilda vargar så krävs det att man spenderar lång tid i skogen, att man är väldigt diskret och att man lär sig tyda olika spårtecken. Då kan man “se på landskapet som en varg”, kanske hittar man då en plats där man har utsikt över en plats där en varg kan passera, eller där man kan lyssna efter ylande vargar på sensommaren. Emil från Naturpodden pratade med Andris Fågelviskare som har stor praktisk erfarenhet av att få uppleva vilda vargar i skogarna mellan Gnesta och Nykvarn.
• Läs fler artiklar av Naturpodden.
Vi promenerar in på en grusväg längs ett hygge. Det står några enstaka tallar och björkar kvar. Lite längre fram ligger ett litet kärr där träden har lämnats orörda. Här i skogen har Andris sovit de två senaste nätterna.
Har du några rekommendationer kring vad man kan göra om man vill uppleva varg i ett vargrevir?
– Ja, man ska ha extremt mycket tålamod för det är sällan de visar sig överhuvudtaget. Inte ens för mig som varit ute så extremt mycket och har fått se dem — det är ju inte som att jag får se vargar var och varannan dag!
Nej, och det kanske inte är det man ska sträva efter heller? Att få se varg?
– Jag tänker liksom så här att man ger sig ut och så upplever man naturen så som den är. Sedan kan man ju försöka vara i områden där det rör sig varg. Det är ju viktigt att vara väldigt diskret, att inte föra så mycket väsen av sig, att vara väldigt så… ja, du blir nästan som ett vilt djur själv. Det är så det funkar för mig. Jag är så diskret att jag flera gånger stött på varg utan att de varit medvetna om att jag varit där.
Du berättade också att du inte tänder eld för att mysa i skogen?
– Nej, i synnerhet i områden där jag sover nära djuren så brukar jag försöka undvika eld så mycket det går för då skrämmer man ju lättare bort dem.
Läs även:
• Naturupplevelsen: Andris otroliga vargmöte
Tips från Andris till den som vill uppleva varg:
Passa på när snön kommit. Vargarna korsar eller går ofta längs med skogsvägar, och spåren i snön kan ge ett hum om var de rör sig även när marken är bar. Ibland kan det krävas att du följer spåret en bit och ser hur dem rör sig i landskapet för att inte förväxla dem med en stor hund. Men om spåret är färskt bör du endast bakspåra, du lär garanterat inte få se en varg för att du framspårar, de är väl medvetna om någon följer dem.
Leta spillningar kan du göra även på barmark. Vargarna placerar ofta spillningen synligt på stigar och skogsvägar, och liknar en hundbajs, fast med mycket hår i från bytesdjuret, samt ofta bitar av ben.
Att få höra vargar yla är inte så lätt, då de ofta håller sig tysta om de utsatts för mänsklig jakt. Bäst chans är att placera sig på en höjd i landskapet, och vänta in natten. Mellan klockan 22 och 05 brukar vara bäst.
Om du genom spårning eller yl lyckas lokalisera vargarna, gå inte dit! Du kommer med största sannolikhet inte få se någon varg, men vargarna blir störda och tvingas flytta på sig. De har full koll, och kan diskret smyga iväg långt innan du kommit nära.
Sedan är det roligt att höra dig berätta om dina andra djurmöten för du lägger lika stor vikt vid ett möte med ett vildsvin eller en bäver?
– Ja ja, vargen har ju blivit en sådan extra exklusiv grej ovanpå allt det som jag normalt suktar efter. Jag räknade ju inte med att stöta på vargar när jag började ge mig ut i skogen som tonåring liksom. Jag upplevde grävlingar och rävar, rådjur, småfåglar… allt! Jag ville bara vara ute i naturen och vara en del av det här sammanhanget som naturen utgör.
Den här enorma vargspillningen låg bara några hundra meter från den plats där Andris sov natten innan. Foto: Emil V. Nilsson
Hur gör du egentligen för att veta var du ska leta efter spår av vargar?
– Jag skulle säga att den del av det är en väldigt intuitiv känsla. Men sedan är det också att jag hela tiden lägger på minnet de observationer jag gjort av spår, även från hur de rör sig på vintern. Man kan tänka sig att de åtminstone delvis har ungefär samma rörelsemönster under barmarksperioden. Sedan är det väl lite att gå in och tänka som en varg, skulle jag vilja säga. Om du vet hur en varg tänker så kan du nästan studera på en karta och tänka, okey, om jag var en varg var ser det ut som att jag skulle vilja liksom hänga, var har jag bra skydd, och så lite med var finns det byten…
Läs även:
• Lär dig känna igen vargspår
För de är i ständig rörelse va?
– De är väldigt mycket i ständig rörelse. Det är bara när de har små valpar som de är bundna till en lya, och sedan lite senare på sommaren och början av hösten när de flyttar valparna till sådana här rendezvous-platser. Men de har också favoritplatser som de återvänder till andra tider på året också. Och så klart om de har slagit ett byte så återvänder de dit under en tid.
Att få höra ylande vilda vargar är en naturupplevelse som många skulle vilja få vara med om. Själv har jag försökt många gånger men jag har bara fått höra vargar en gång, i samband med en övernattning med Wild Sweden. Det verkar vara väldigt svårt om man inte känner till hur vargarna rör sig?
– Nej, precis. Det som underlättar när det gäller vargyl är om de har valpar. För i alla fall under sensommaren och början av hösten har de valparna på det som kallas rendezvous-platser. De stannar liksom där när föräldrarna går ut och jagar. Ofta är platsen väldigt skyddad och en plats som människor väldigt sällan tar sig till och som är svår för människor att hitta. Men om man lyckas lokalisera var det är och om man kan vara väldigt diskret så kan man med hjälp av ylanden få valparna att svara. Just valparna är väldigt pigga på att svara på alla yl de hör. Men sen även om man är precis på rätt plats så är det inte alltid de svarar heller, eller så är det att de märkt att det är mänsklig aktivitet i närheten och då tystnar de. Jag har också en tanke om att de ylar mindre när de är utsatta för jakt som i Sverige. Det är faktiskt inte så jättemycket ylande de svenska vargarna håller på med. Det känns som att de bara ylar mitt på natten.
Många har nog hört inspelningar av ylande vuxna vargar. De har en stabil ton som börjar lite högre och sedan sjunker, ibland går de upp en oktav för att sedan sjunka ner igen. Hundar har ofta ett ylande som börjar lite skällande.
Men hur skiljer man ljudet från ylande valpar från vuxna vargar?
– De går väldigt högt upp i tonläge och är nästan lite bjäbbiga och bjäffsiga, liksom.
TIPS: • Här visar Naturvårdsverket var det finns vargar i år
Så om någon vill ge sig ut en helg för att få uppleva vilda vargar, vad tycker du att de borde börja med då?
– Ja, det är framför allt att lära känna landskapet där det finns ett vargrevir. Studera kartor innan du åker ut. Det kan vara bra att börja vintertid och leta spår för att lära sig hur de rör sig. Då får man dessutom lite mer ett hum om vem vargen är, hur den tänker. Det är därför jag kan åka till nya områden och hitta nya spår snabbt eftersom jag ser var i landskapet som en varg skulle röra sig.
Det var den 2 november i år som Emil åkte till skogarna mellan Gnesta och Nykvarn för att intervjua Andris i samband med en inspelning för Naturpodden om Andris vargmöten. Senare i vinter kommer en artikel som Emil skrivit där Andris berättar om sina vargmötet med utgångspunkt utifrån hans egna bilder i Svenska Rovdjursföreningens tidskrift Våra Rovdjur.
