Rekordlitet istäcke på jordklotet – rekordvarmt 2016

Istäcke över Arktis (ej aktuell bild). Foto: NASA:s Goddard Space Flight Center Scientific Visualization StudioAMSR2 data courtesy of the Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA).

Det sammanlagda istäcket över Arktis och Antarktis har sedan mätningarna inleddes på 1970-talet aldrig varit mindre än nu. Troligen har det inte varit så här litet på tusentals år och det beror åtminstone delvis på den globala uppvärmningen enligt forskare vid US National Snow & Ice Data Center. 2016 var dessutom det tredje året i rad med rekordhög temperatur.

Istäcket på Antarktis, som minskat kraftigare än normalt under den pågående sommaren, har troligen påverkats av ovanligt varmt väder i regionen och det anses inte säkert bero på den globala uppvärmningen. Faktum är att Antarktis istäcke vuxit något sedan observationerna inleddes 1979, men det anses troligt att den trenden nu är på väg att brytas på grund av ett varmare jordklot.

I norr anses Arktis istäcke vara rekordlitet på grund av den globala uppvärmningen och ovanliga väderfenomen som får varm luft att blåsa in över Arktis. Denna varma luft pressar ner kall luft, vilket gett delar av Europa och Asien kallt väder den här vintern. Även detta fenomen anses ha orsakats av global uppvärmning. Det har stundtals varit så varmt i Arktis den här vintern att istäcket till och med minskat.

Enligt klimatforskaren Ed Hawkins vid University of Reading i Storbritannien kan den långsiktiga trenden för det arktiska istäcket likna en boll som studsar ner för en backe – ibland kommer bollen studsa uppåt, men den är på väg neråt.

Och att planeten blir varmare har NASA återigen konstaterat. 2016 slog rekordet som det varmaste året sedan mätningarna började 1880. I snitt var planeten en grad varmare än snitt-temperaturen under mitten av 1900-talet och 2016 är därmed det tredje året i rad med rekordhög temperatur.

– Vi räknar inte med rekord varje år, men den långsiktiga allt varmare trenden är tydlig, säger NASA:s chef för Goddard Institute for Space Studies,  Gavin Schmidt.

[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=s3RWTTtPg8E”]

Källor: New Scientist och NASA