Den vitryggiga hackspetten verkar ha ett bra år. I somras kunde Projekt vitryggig hackspett konstatera att det var ett rekordår med sex häckningar. Några månader senare meddelar Sveaskog att de “förbinder sig att bedriva ett aktivt naturvårdsarbete för att gynna vitryggen“.
– Detta grundar sig i en avsiktsförklaring mellan Sveaskog och Naturskyddsföreningen med samma innebörd, berättar Kristoffer Stighäll på Projekt vitryggig hackspett.
De har suttit ned med Sveaskog och gått igenom tänkbara lövskogsområden för “vitryggen” på skogsbolagets marker.
– Tanken är att Sveaskog i och med det skall medverka i bevarandearbetet med vitrygg genom att på sina marker – på liknande sätt som flera andra skogsbolag redan gör – restaurera lövskog lämpliga för bland annat vitryggig hackspett.
Den vitryggiga hackspetten är beroende av livsmiljöer som det numera finns väldigt få av i Sverige – lövrika skogar med stor mängd död ved.
Sveaskog lyfter i ett pressmeddelande fram områdena Hornsö i Småland, Färna i Västmanland och Rosfors och Storklinten i Norrbotten som lovande för den vitryggiga hackspetten och här jobbar bolaget långsiktigt för att öka såväl andelen lövskog som mängden död ved. Dessutom samarbetar Sveaskog sedan ett par år tillbaka med Järvzoo vildmarkspark som föder upp hackspettarna i hägn och sedan sätter ut dem i lämpliga miljöer.
– För att den vitryggiga hackspetten ska kunna överleva på lång sikt behövs ett antal hundra häckande par. Lyckas vi med det, och med tanke på att den vitryggiga hackspetten är en så kallad paraplyart, kommer fler arter att dra nytta av att den fortlever, säger Peter Bergman, naturvårdschef på Sveaskog.
Kristoffer Stighäll berättar att vissa skogsägare inte vill ha vitrygg på sina marker för de tror att det då blir en massa restriktioner.
– Däremot så är det ju flera av de större skogsägarna som redan idag är mer eller mindre inblandade i relativt storskalig lövskogsrestaurering. Det gäller, förutom Sveaskog, bland annat Stora Enso, BillerudKorsnäs, Karlstad stift med flera. Vi hoppas så klart att fler skogsägare på sikt kommer att medverka i detta bevarandearbete.