Strandad grays näbbbal – en nära släkting till nordlig näbbval som hittades med plast i magen redan 1971. Foto: Avenue – Own work, CC BY-SA 3.0, Link
Nya dokument som norska Havforskningsinstituttets (HI) granskat avslöjar att det redan 1971 hittades en val som hade en plastförpackning i magen. Valforskare menar att det inte var känt att det hittats plast i valar så tidigt.
Dokumenten gällde bland annat en nordlig näbbval som sköts utanför kusten i Kanada 1971. Valfångarna kunde konstatera att valen hade plastförpackning i magen. Det anmärkningsvärda med fyndet är att på 1960- och 1970-talet var plastproduktionen betydligt mindre än idag och Bjørn Einar Grøsvik, forskare vid Havforskningsinstituttet (HI) som är expert på plastföroreningar i haven, har aldrig hört talas om att det hittats plast i valar så tidigt.
LÄS ÄVEN: • Havsfåglar lockas av lukten av plast i hav
– Det fanns ingen återvinning för plast på den tiden och det var inte så uppmärksammat att det inte är lämpligt att kasta saker i havet. Så det var nog en större del av den producerade platsen som hamnade i haven, säger Bjørn Einar Grøsvik till Havforskningsinstituttet.
LÄS ÄVEN: • Plast är nu en tydlig del av geologin i människans tidsepok
Fyndet säkerställer att plast i haven kan ha varit ett hot mot djurlivet i över 45 år. Plast som ligger i haven får efter ett tag ett tunt lager av bakterier, vilket gör att de misstas för mat. När valar och andra djur sväljer plasten förstör den matsmältningssystemet. I fjol hittades i Norge till exempel en strandad småhuvudval som hade ätit fler än 30 plastpåsar och mycket annat plastskräp.
LÄS ÄVEN: • Dansk fiskare: Jag hittar skräp i magen på fiskar varje dag
Enligt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) slängs det varje år ungefär 6,4 miljoner ton skräp i världens hav och det mesta av det är plast. Det slår i sin tur hårt mot djurlivet och dödar årligen fler än en miljon fåglar och 100 000 däggdjur. Zoolog Terje Lislevand sa till SVT i fjol att plast i haven och föroreningen av den marina miljön är ett globalt, jättestort problem.
Källa: Havsforskningsinstituttet
