Violett guldvinge – en av arterna som har dålig bevarandestatus och dessutom en negativ trend. Foto: Erik Hansson
I Naturvårdsverkets sammanfattande rapport om arter och naturtypers status framgår att läget anses allvarligt och att stora insatser krävs. Bara 20 procent av naturtyperna och 40 procent av arterna som ingår i EUs art- och habitatdirektiv mår bra.
EUs art- och habitatdirektiv har undertecknats av unionens länder för att motverka förlusten av biologisk mångfald. I Naturvårdsverkets nya sammanställning, som omfattar 166 arter och 89 naturtyper, står det att “den biologiska mångfalden är hårt trängd” och att det bara är drygt 40 procent av arterna och 20 procent av naturtyperna som idag har gynnsam bevarandestatus i Sverige. Dessutom bedöms trenden vara negativ i många fall. Rapporten är framtagen i samarbete med SLU Artdatabanken och Havs- och vattenmyndigheten.
– Vi ser förbättringar för några naturtyper och arter som resultat av mångas insatser. Men det krävs fortsatt stora insatser för att vända de negativa trenderna i hela landet och hejda förlusten av biologisk mångfald, säger Susann Östergård, enhetschef på Naturvårdsverkets naturanalysenhet.
Sämst går det för Sveriges fjärilar, framför allt de som är beroende av gräsmarker, såsom ängar och betesmarker. I takt med att jordbruket blivit allt mer storskaligt har dessa ytor minskat, skriver Naturvårdsverket i sin rapport. Av ungefär 20 naturtyper kopplade till gräsmarker har över 90 procent dålig bevarandestatus utanför fjällkedjan.
Skogarna har det svårt
Även olika naturtyper kopplade till skog har dålig status. I den kontinentala och boreala delarna av landets skogar (nedanför fjällkedjan) har nästan alla naturtyper kopplade till skog dålig status, men i vissa fall otillfredsställande status. Inte en enda av de 14 bedömda naturtyperna i skogar nedanför fjällen anses ha gynnsam bevarandestatus. Det gäller även arter kopplade till skogen som till exempel vedlevande skalbaggar.
– För skogens naturtyper är otillräckliga avsättningar av mark till områdesskydd, och det moderna skogsbrukets påverkan i det övriga landskapet, den främsta förklaringen till dålig bevarandestatus, skriver Naturvårdsverket.
Jord- och skogsbruk viktigaste negativa faktorerna
De viktigaste negativa faktorerna kopplas till markanvändning och då främst jord- och skogsbruk. Det alltmer intensiva och storskaliga brukandet “utarmar landskapet på miljöer som tidigare var mycket vanliga, såsom naturskog, öppna sandområden, rikkärr, småvatten och strömmande vatten”.
Även havsmiljöer och kustdyner hör till de naturtyper det går sämst för. Det beror framför allt på fiske, övergödning, fysisk påverkan, dålig hälsostatus hos fiskar och musslor och miljöstörande ämnen.
Insatser ger resultat
Naturvårdsverket rapporterar att en del av de insatser som gjorts har förbättrat statusen för flera arter och naturtyper och bromsat minskningen för andra arter. Men ytterligare insatser behövs.
– Förutom att skydda våra värdefullaste naturområden, behöver tillräckligt stora områden av naturtyper och arters livsmiljöer bevaras. Både mark- och vattenområden, behöver vara sammanlänkade i en fungerande ”grön och blå infrastruktur”. Tillräcklig hänsyn behöver tas vid vatten- och markanvändning, säger Susann Östergård.
Positivt för fjällen
Ett positivt exempel är den alpina regionen där statusen över lag är bra både för arter och naturtyper. Orsaken är att det finns stora arealer skyddade områden och att exploateringstrycket är lågt. Även berg och grottor anses ha övervägande god bevarandestatus och insatser för sanddynorna har gett effekt och sandlevande arter visar nu till viss del en positiv trend.
Bland andra slutsatser som dras i rapporten är att åtgärder och ersättningar via landsbygdsprogrammet har varit avgörande för att bromsa försämringen av naturbetesmarker och att åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper är nödvändiga för att förbättra bevarandestatusen.
Källor: Naturvårdsverket och “Sveriges arter och naturtyper i EU:s artoch habitatdirektiv“
