I “Fotografen och landskapet” vill Theodor Paues skapa en plattform för samtal om landskapsfotografi som både går in på detaljer och som hålls relativt informellt. Natursidan bad Theodor Paues berätta vad samtalen lärt honom om fotograferna och om bildskapandet.
Sedan starten i höstas har “Fotografen och landskapet” släppt elva avsnitt. De innehåller alla en längre intervju med en fotograf och hittills har bland andra Hans Strand, Camilla Noresson, Agnetha Lundberg, Carl-Fredrik Ekström och Erik Malm gästat podcasten.
Vad fick dig att starta “Fotografen och landskapet”?
– En av de saker som slog mig när jag själv började med landskapsfoto för ett par år sedan var att det egentligen inte finns så många forum för samtal. Och framför allt inte forum där man kan läsa eller höra fotografer berätta om sitt bildskapande lite mer i detalj, förklarar Theodor Paues.
Inspiration har han hämtat från poddar i USA om landskapsfoto och inte minst en som heter ”F-stop, collaborate and listen” med ett informellt längre samtal.
– Jag tänkte att det vore kul att göra en liknande podd i Sverige. För att visa på bredden inom svenskt landskapsfoto, och få tillfälle att själv prata foto med en massa intressanta naturfotografer.
Vad har samtalen kretsat kring?
– Jag börjar alltid med att fråga hur det kom sig att gästen började med landskapsfoto. Det är roligt att höra, alla har sin berättelse och de är vitt skilda. Vissa landskapsfotografer är naturmänniskor i grunden, där fotot blev ett sätt att vara i naturen. Andra – som jag själv – har fotat helt andra saker först och sedan fastnat för naturen. Samtalen i övrigt kan variera mycket, men ofta pratar vi om fotografens arbetsprocess, tankar om vad en ”bra” bild är, relationen till naturen och hur den kommer till uttryck i bilderna, och fotografens visioner och idéer framåt. Ett tema som återkommit är idén om skönhet i naturbilder. Traditionellt är ett ideal att naturbilder ska vara just vackra, samtidigt som en del fotografer upplever att det vackra är en ganska tunn känsla, att konst som ”bara” är vacker inte engagerar på samma sätt som om de väcker andra känslor. Naturbilder har ofta heller inte varit så problematiserande som annan typ av konst, vilket flera gäster också pratat en del om.
Är det något särskilt du själv lärt dig under de här samtalen?
– Framför allt insikten om de många olika sätt man kan ta sig an landskapsfoto. För vissa är upplevelsen att gå i skogen det viktigaste, fotona nästan bara en biprodukt. Vissa har strikta estetiska ideal om skärpa i hela bilden, för andra är det oviktigt eller så tar de medvetet oskarpa bilder. Några fotografer söker specifika stämningar i naturen att avbilda, andra är mer impulsdrivna. Vissa förbereder sig i månader inför en plåtning, andra tar kameran över axeln en tisdag efter jobbet och ser vad de hittar i sitt närområde.
Har du någon drömgäst i programmet?
– Jag har en hyfsat lång lista med gäster jag gärna vill ha i podden i framtiden, och jag tycker nog allihop är lite av drömgäster. Just bredden och de olika perspektiven är ju det som är det roliga tycker jag. Poddens format är ju just svenska fotografer, men om jag någon gång gör en podd med utländska gäster så skulle jag vilja ha med skotten Bruce Percy, som är en stor personlig favorit inom landskapsfoto. Jag har pratat lite om honom i podden också.
Theodor Paues tips till dig som vill ta bättre landskapsbilder:
• Leta efter kompositioner i ditt eget närområde. Särskilt för mindre utsnitt (det som kallas ”intima landskap”). Det finns ofta mycket fler bilder i din lilla lokala dunge än du tror.
• Fotografera det som väcker känslor hos dig. Naturfoto handlar ofta om att ta tid att känna in miljön.
• Var flexibel. Naturen är föränderlig – vädret är sällan det man tänkt och ljuset ändrar sig. Jobba med de förutsättningar du har den dagen du är ute, och var beredd att ta en annan bild än den du föreställt dig innan du gick ut.
Följ “Fotografen och landskapet”:
• Lyssna på programmen.
• Delta i diskussionerna på Facebook.